Sammanfattning
Ej strikt ansvar för hundägare gentemot dagmatte, däremot kontraktuellt ansvar. Men hundens ägare slipper ändå betala skadestånd eftersom hunden inte tidigare varit aggressiv.
Händelsen
Kvinnan hade påbörjat en kurs som hundinstruktör och under sommaruppehållet från studierna tog hon emot några hundar i sitt hem mot betalning. Hon hade en egen hund som fick vara med de andra hundarna. En av hundarna dagmatten passade bet sig fast över hennes egen hunds huvud. Dagmatten var tvungen att bända upp käkarna på hunden för att den skulle släppataget men den bet då istället sig fast i hennes underarm och hand. En man som kom för att hämta sin hund stoppade det hela genom att hälla jos mot hundens ögon. Efteråt blödde både dagmatten och hennes hund kraftigt och båda fick föras till sjukhus respektive djursjukhus.
Strikt ansvar
Dagmatten ansågs ha tagit emot den aktuella hunden för underhåll i den mening som avses i 6 § 2 st. lagen (1993:459) om tillsyn av hundar och katter. Hon hade därför själv, tillsammans med ägaren, ett strikt ansvar för skador orsakade av hunden. På grund av att båda har haft strikt ansvar har rätten att ansvaret mellan ägaren och dagmatten ska regleras utifrån kontraktsrättsliga regler. För att hundägaren ska anses skadeståndsskyldig krävs då att hon gjort sig skyldig till någon form av vårdslöshet som har samband med den skada hunden orsakat.
Den angripne dagmatten hävdade att hunden, innan den överlämnades till dagmatten för tillsyn, hade visat aggressivitet och att hundägaren hade borde ha upplyst henne om detta och att den anfallande hunden ungefär två år före den aktuella händelsen själv hade blivit biten.
Rätten säger dock att inget har framkommit om att hunden före eller efter denna händelse anfallit vare sig djur eller människa. Det föreligger därför inte något som ger anledning till att anta att hunden före incidenten visat prov på aggressivitet. Att dagmatten inte i förväg fick reda på att hunden ett par år tidigare blivit hundbiten är därför inte vårdslös underlåtenhet som kan leda till skadeståndsskyldighet.
Inte heller den omständigheten att hunden en gång rymde från dagmatten samt rev ner en bänk över en annan hund när hunden sprang sin matte till mötes ligger ägaren till last. Incidenterna skedde ju i närvaro av dagmatten och hade hon insett att incidenterna pekade på någon farlighet hade hon bort ta upp saken med hundägaren.
Kommentar
Domen meddelades den 29 maj 2007 och är alltså helt färsk. Som det framgår så regleras ägarens ansvar om hunden biter en dagmatte. Det som är speciellt är ju att båda har strikt ansvar för skadorna och då deras ansvar så att säga kolliderar med varandra så blir det istället en bedömning av vårdslösheten från båda sidor.
Den som stämde var dagmatten som blev biten och som ville att rätten skulle fastställa att ägaren var skadeståndsskyldig för skadan. Nu blev det inte så utan det anses istället att ägaren inte varit vårdslös och dessutom att dagmatten om hon hade anledning att tro att hunden var aggressiv borde ha påpekat detta för ägaren. Det läggs alltså en viss börda på den som passar en hund på ett organiserat sätt att ta ansvar för hundarnas beteende och påtala eventuella brister för ägaren. I praktiken innebär det nog inte så mycket för de flesta hundmattar, hundhussar eller hunddagis som säkert har en bra kommunikation med hundarnas ägare. Men domen ger ändå en indikation på att man själv står för en stor del av risken när man passar en hund.
Man måste nog konstatera att domen som sådan inte är helt oväntad och de flesta nog håller med om att det vore orimligt att en ägare var ansvarig för en, i övrigt lugn, hund om denna av någon anledning orsakar en skada för den som passar hunden och som har den aktiva kontrollen över hunden. Jag tror de flesta räknar med att någon som mot betalning passar hunden står för en skada som inträffar när ägarens inte ens är närvarande.
Det kan tilläggas att de inblandade hundarna båda var golden retriever, det vill säga helt vanliga stabila familjehundar. Dagmatten fick bestående skador i form av känselbortfall och minskad rörlighet i ena armen. Hunden som blev biten blödde kraftigt från huvudet, men hur det gick för de båda hundarna i övrigt framgår inte av domen. Men kanske finns någon av de inblandade bland vovves medlemmar och kan berätta mer om det?
Domen kan fortfarande komma att överklagas.