
~ mea skriver 2009-09-04 05:02:
St. Bernharden vi hade var av korthårsvarianten, som jag tycker är lika fin som långhårsvarianten, båda lika mjuka och gosiga :)
Vi hade Donna i hemmamiljö, en lägenhet. Det var bra på några sätt, dåliga på några sätt.
Det bra var att hon snabbt anpassade sig till mer 'stadsliga' saker, såsom hissar, människor, bilar osv.
Det dåliga var just att hon blev understimulerad fort, men om du tänkt ha en Bernhard i lägenhet/hus i stan så är det jätteviktigt att den får den stimulans dom behöver, för en understimulerad Sankt Bernhard är INTE roligt.
När man skaffar en Sankt Bernhard ska man komma ihåg att du får inte en snäll Båtsman från födseln, dom kräver fostran lika mycket som en annan hund. Också komma ihåg att det är en stor hund, mat kostar mycket. Därför är det bra att direkt köpa en 50kg påse mat, det blir billigare i längden än att gå och köpa 5kilos påsar en gång i veckan..
Dom dreglar efter måltider, och vi tog för vana att torka Donna runt munnen efter maten, så en oöm handduk kan vara bra :)
Alla Bernhards jag träffat har varit underbara med barn, även fast dom flesta inte vet hur stora dom är.
Och för barn så finns det ju inget bättre att krama en stor levande nalle :)
Honor får vara högst 80 centimeter i mankhöjd, men vår Donna var redan 85 cm vid 10 månaders ålder. Vikten på henne var cirka 55 kg, men det finns exemplar på hanar som vägt cirka 130 kg.
Såna riktiga bamsar är bäst att ha ute på landet.
För mig är Sankt Bernharden en helt underbar hund, och jag är säker på att jag kommer skaffa en i framtiden.
Rekomenderar denna bamsing till en barnfamilj på landet som inte har något att bli omkullkramad av en glad jätte :) Man ska inte heller vara pedant, då dreggel och indragen smuts är ett faktum. Men alla positiva egenskaper man får av denna hund väger MYCKET mer än lite dreggel.
storfot skriver 2009-05-27 20:51:
Har min andra nu.
Negativt:Fodrar utrymme-inget för en 2-rummare. Fodrar mycket mer motion än vad folk tror-lika mycket som tex en Rottis. MYCKET pälsvård! Man måste ha grundlydnad-dom är inga Båtsman som snällt lufsar runt.En hanhund kan bli lika aggresiv mot andra hannar som vilken ras somhellst-och då kämpar man med80-90 kg hund.
Positivt:Vänliga,sällskapliga. Har alltid upplevt att dom är mycket försiktiga när dom leker med barn eller umgås med tex. katter eller små hundar(bekanta-inte som man plötsligt möter på promenad-)
Tror dom är knähundar! Lugna-går att ta med på fester, karnevaler,tåg, buss mm.
z_Jess & flickorna skriver 2009-05-11 19:11:
Mina erfarenheter av rasen sankt bernhard!
En hund för den som söker en STOR vän! Jag upplever dom som icke så krävande motionsmässigt. De dom däremot kräver är MYCKET mat, med andra ord behövs en tjock plånbok ;-) . Ingen hund för den som inte gillar mycket dreggel, slem, smuts och skitiga blöta golv. När det ska komma gäster till mig så brukar jag be dom att INTE ta på sig finkläder för de blir skitiga på en gång och dreggliga! En sak som jag inte hade tänkt på innan jag köpte min första st bernhard var att medicin kostnaderna blir mkt dyrare än med en mindre hund just för att de är så stora och tunga då krävs ju så mkt mer medicin. Dyra att försäkra! Tar stor plats i bilen. Är otroligt stark. Underbara med barn!! Tålmodiga. För mig världens bästa ras! Passar mig och min familj perfekt!