Hejsan!

Jag har en 4 årig schäfer-hane som inte är kastrerad och det funkar mer än toppen! Han är inte alls så där sexuell och juckar på "allt" som rör sig. Utan han kan göra det ytters sällan och då räcker det om jag säger "Nej" så slutar han på en gång och gör inte om det på ett halvår? Han är inte hundagressiv eller något dyligt. Han är den snällaste som finns! (det är många som frågat irriterande, varför jag inte kastrerar honom) Men jag tycker inte att det är nödvändigt när han har toppen psyke och är så snäll!

Han är en renrasig shcäfer av bruks typen då han var framavlad för att bli polishund (men trivdes inte med olika förare) och alltså med andra ord så har han mycket energi. Vilket jag vet, men det verkar inte mina föräldrar förstå och det gör mig så frustrerad. (jag fyller snart 18 år och flyttade hemmifrån för något år sedan) det är ju dem som står som ägare på honom men han är ju mest min hund.

Där borta i Dalarna ute på landet har han tillgång till att ligga på en stor gård och sova, 50 meter till bad & sim. 200 meter till de djupaste skogarna och en drös med ängar. (Sannarligen det perfekta stället att bo på om man har hund) Men han är så, så olicklig där. Han slickar på väggarna, golvet. Han är understimulerad utan dess like. För att mina dumma päron inte fattar vad han behöver, eller jo det är ju det som är det värsta dem fattar men dem är lata så in i helvetet! Och jag blir så arg.

Jag själv bor i lgh långt från Dalarna och jag tog med han hit nu efter midsommar och planerar inte att åka tillbaks med honom, för märker redan en sådan enorm skillnad. För här hos mig får han daglig motion och leka med hundkompisar.

Ni tänker kankse att det redan finns tusen såna här inlägg, men jag kände inte igen mig i något annat, därav detta inlägg.

Lite mer om Curre... Han är jätte duktig, kommer på komando, går lös och sticker aldrig, går fot (bättre lös, än med koppel?) Men sen sen är det den där energin som jag tror att det är... När han blir helt hysterisk av glädje bara man nuddar kopplet, när han hälsar på människor osv. Aldrig dum, men han piper och skäller "glatt" vilket jag tycker kan vara irriterande när jag vill att han ska vara glad så klart, men han ska vara lugn även. Men jag märker redan skillnad på han nu när han vart här i 5 dagar, han är mycket lugnare osv. Men ändå har jag inte hunnit aktivera han så mycket, tagit någon cykel tur på 5km, simmat & badat, spårat & lekt med kompisar.

Men jag vill gärna veta vad ni tycker att jag borde säga till mina föräldrar, utan att dem ska ta jätte illa upp och säger att jag inte får ta med han nå mer!

Vad ska jag aktiver Curre med? Ge gärna mycket förslag.. Jag är en människa som rör på mig dagligen! Skulle gärna börja med agilty igen (vi tränade lite förr när han var yngre) Men hur går man tillväga när man vill bli medlem i bhk?

Och ge mig en massa bra mental tränings tips! :)

Sist men inte minst... När vi ska spåra eller söka i skogen. Blir han galen när jag går iväg ibland. Alltså som att han skulle ha seperations ångest. Och ibland sitter han snällt och väntar tills jag kommer tillbaka! Vad beror detta på? Är det något jag gör fel? Vad kan jag göra åt det!

Han blir ju 5 i år och jag vill ge honom det liv han förtjänar!