Läste ju igår att det var synd om en hund om man lämnade den ensam fem timmar fem gånger i veckan. Och utekatterna har varit på tapeten de senaste dagarna.
Är alla djur små håriga bebisar hädanefter, där deras trygghet ska gå före deras välmående?
Mår en hund bäst av att bli bortklemad? Eller mår den bäst av det liv den var avlad för? Är man en hemsk människa som måste jobba för att betala för marken att jaga på med sin jakthund? Har den det bättre i en handväska i Sturegallerian? Då får den ju följa med!
Jag har ju även fått höra här på vovve att det är fel att inte ha mina höns inhägnade (de går helt fritt och kan flyga upp i en gran om de så önskar). Pippifågeln kan ju bli tagen av räven. Sen att inhägnade djur slåss och ägnar sig åt kannibalism är något som gått dessa förbi. Inhägnader är också ett säkert kort för ohygeniska förhållanden. Här väger jag återigen säkerhet mot lidande.
Vart är vi på väg? Ska vi ha fåren inomhus så de inte kan skada sig, för betesmarker är farliga platser. Får kan fastna och bryta benet, lammen kan bli slagna av havsörnen och sen den värsta predatorn av alla (tvåbeningen).
Yezz
