Varje dag får vi frågor som rör djurförsäkringar. Det kan vara vilket bolag vi rekommenderar eller om det är lönt att ha djuret försäkrat över huvud taget. Ibland är djurägare besvikna över att försäkringen inte ersätter mer eller att just det de söker för inte täcks av försäkringen. Många tycker att premierna blivit så höga att de slutat betala försäkringen när deras djur börjar bli gamla. Andra är glada att de hade sitt djur försäkrat när det hände något allvarligt och de bara behövde betala en mindre del av den egentliga kostnaden för vården.
Fler hundar än katter försäkrade
En stor andel av våra hundar är försäkrade. Katterna har vi av någon anledning inte försäkrade i samma utsträckning. En raskatt kostar mer i inköp än en huskatt och är oftare försäkrad. Kanske inte så konstigt med tanke på att man kan få en huskatt gratis, men inte speciellt bra om det händer något allvarligt.
Livförsäkring?
De försäkringar som försäkringsbolagen har att erbjuda är ffa veterinärvårdsförsäkring och livförsäkring. En huskatt har inget livvärde, om man med det menar att det inte kostar något att skaffa en ny. Inte heller mister man en inkomstkälla om katten dör eftersom det inte finns ett avelsvärde eller bruksvärde som kan omsättas i pengar.
En meriterad avelskatt eller hund har däremot ett värde. En duktig jakthund, brukshund eller utställningshund kan man tjäna pengar på och kostar ett antal tusen kronor att ersätta om man mister den. Även en ’normal’ renrasig katt eller hund kostar pengar att ersätta Därav livförsäkringen.
Veterinärvårdsförsäkring!
Men veterinärvårdsförsäkringen då? Oavsett om katten eller hunden har ett livvärde eller inte, så är de flesta djurägare väldigt fästa vid sina djur. Man vill kunna få djuret behandlat om det drabbas av en olyckshändelse eller en sjukdom. I det läget spelar livförsäkringen ingen roll. Det gör däremot veterinärvårdsförsäkringen. Den kan ha en avgörande betydelse för om man har råd att behandlat djuret. Faktum är att mycket av det vi gör på djurkliniker och djursjukhus i Sverige inte hade varit möjligt om inte så många djur vore försäkrade. Många människor har helt enkelt inte råd att betala sjukvårdsräkningen när det rör sig om större operationer eller dyra utredningar och behandlingar. Försäkringarna spelar därför en stor roll.
Allt ersätts inte
Nu skall man veta att alla behandlingar inte täcks av försäkringen. De finns en hel del undantag. Läs det finstilta så att du inte blir besviken när du behöver utnyttja den. Ersättningsreglerna skiljer sig något mellan bolagen men på det stora hela är de lika.
Man ersätter t.ex. inte tandbehandlingar med några få undantag. Behandling av akuta traumatiska tandskador, som avslagna tänder, ersätts som regel. Åtminstone om de är färska. Däremot får man ingen hjälp med kostnaderna för att ta bort tandsten eller dra ut tänder som drabbats av långt gången tandlossningssjukdom. Vill man kastrera sin hund eller katt så får man stå för den kostnaden själv. Fanns sjukdomen eller defekten på djuret innan det försäkrades är försäkringsbolagen kallsinniga till att släppa till någon ersättning, vilket är ganska naturligt. En hanhund men ena testikeln i ljumsken får ingen ersättning även om det är nödvändigt att operera därför att det blivit en tumör i testikeln. Mediciner, med undantag av de som använts under tiden djuret varit på kliniken, ersätts inte.
Försämrade villkor
Efterhand som djurkliniker och djursjukhus kan erbjuda mer avancerad vård så utnyttjas försäkringarna mer och kostar bolagen mer pengar. Försäkringsbolagen höjer då premierna och försämrar villkoren för försäkringen genom att ha striktare regler för när de ersätter vererinärvård. Den del som försäkringstagaren själv får stå för, det vi kallar självrisken, ökar.
Hur fungerar försäkringen?
De flesta veterinärvårdsförsäkringar ersätter 75-80% av den del av veterinärvårdskostnaden som överstiger en grundsjälvrisk. Man kan ofta välja hur hög grundsjälvrisk man vill ha när man tecknar försäkringen. Premien för försäkringen minskar med en högre grundsjälvrisk. Om man är beredd att ta en större risk själv så kostar försäkringen alltså mindre i premie. Det är inte ovanligt att grundsjälvrisken ligger runt ca1500 kr. Är den försäkringsberättigade delen under det är det alltså inte lönt att kontakta försäkringsbolaget för att få ersättning. De ersätter inte något alls. Går veterinärvården på mer än grundsjälvrisken så skickar man in sina kvitton till bolaget. De ersätter då 75-80% av kostanden i efterhand. Vid större belopp erbjuder de möjlighet att göra en sk. direktreglering. Kliniken kontaktar då försäkringsbolaget innan djuret hämtas. Försäkringsbolaget betalar då ut ersättningen direkt till kliniken och djurägaren behöver inte ligga ute med den delen av kostnaden och slipper att skicka in en skadeanmälan.
Det är som tidigare nämnts dock inte allt som är försäkringsberättigat. Receptarvoden, blodanalyser för antikroppsbestämning (av t.ex. Borrelia och Ehrlicia) och skyddskragar mm kan komma att minska summan som ersättningen beräknas av. Här kan det skilja en del mellan bolagen. I vissa fall kan en behandling eller undersökning dra ut på tiden. Då finns en risk att man på nytt får betala grundsjälvrisken själv. Har det gått mer än 90-100 dagar mellan första och sista behandlingen så är en självriskperiod slut och en ny börjar. Detta kan mycket väl inträffa vid kroniska problem eller utdragna sjukdomar och läkningstider.
Är det lönt att ha en försäkring? Är det då lönt att ha sitt djur försäkrat?
Ja, vi tycker det, trots allt. Visst har villkoren blivit sämre och premierna dyrare men vården har också blivit mer omfattande. Drabbas ditt djur av allvarligare problem så är det skönt att ha en försäkring. Det är dumt att avsluta försäkringen när hunden eller katten börjar bli gammal eftersom det är då som problemen ofta börjar. Få situationer är så sorgliga som när någon tvingas låta avliva sitt sjuka djur för att de inte har råda att få djuret behandlat. Veterinärvårdsförsäkringen är fortfarande en stor hjälp. Livförsäkringen kan naturligtvis också vara bra att ha men spelar ingen roll för djuret du har nu.
Ursprungligen publicerad 2003-11-15