Artikel publicerad 2010-04-27 11:32

Hundens ögonlock

Hundar har liksom katter tre ögonlock, det undre, det övre samt blinkhinnan eller det tredje ögonlocket. Läs om hur ögonen fungerar och vilka problem som kan uppstå.

Text: Olle Görman, Veterinärhuset i Värnamo AB (Läs mer på hemsida här)

På kliniken sysslar vi mycket med ögon och ögonlock. En vanlig fråga gäller utväxter och ansvällningar på ögonlocken på medelålders och äldre hundar.

Anatomin
Hundar har liksom katter tre ögonlock, det undre, det övre samt blinkhinnan eller det tredje ögonlocket. Tillsammans skyddar ögonlocken ögat mot bl.a. yttre våld, uttorkning, ljus, och skräp. Skulle små partiklar ta sig in i ögat så hjälper ögonlocken till med att få bort dem igen med hjälp av tårvätska och slem från ögats körtlar. Konstruktionen är delikat och en ojämnhet på ögonlockens kant eller insida kan innebära stora problem. Det kan då uppstå en nötning mot hornhinnan eller slemhinnan. Tårkörtlarna har normalt sett en stor överkapacitet. Den behövs t.ex. när det är blåsigt eller varmt och avdunstningen är stor eller när hunden fått in något i ögat. På äldre hundar, speciellt vissa raser, så minskar tårproduktionen. Det finns också sjukdomar som kan ge en minskning av tårproduktionen vilket kan innebära stora problem för hunden. Slemkörtlar finns i slemhinnan på ögonlockens insidor och i övriga slemhinnor i ögat. De har också en stor funktion att fylla för att hålla slemhinna fri från små partiklar, fuktigt och smidigt. På övre och undre ögonlockens kant finns tätt placerade mynningar till små talgkörtlar, Meiboms körtlar. Dessa talgkörtlar är visserligen mycket små men har en väsentlig funktion att fylla. De smörjer ögonlockskanterna så att de inte skaver mot hornhinnan. Ögonfransarna hjälper till att hindra skräp att nå ögats fuktigare delar.

Tumörer på ögonlockskanten
Om någon eller några av dessa skyddsmekanismer inte fungerar så ökar risken för problem i ögat. En av de vanliga problemen på äldre hundar är att det bildas tumörer i ögonlockets kant. Dessa tumörer utgår från den tidigare nämnda körteln, Meiboms körtel, i ögonlockskanten. Tumörerna är vanligen helt godartade men kan, på grund av sin storlek, form och placering, orsaka problem för hunden. Ögonlockskanten skall vara synnerligen jämn och hal för att kunna röra sig över hornhinnans yta utan problem. Om tumören skaver mot hornhinnan så orsakar den naturligtvis problem. Hunden blir rödare i det drabbade ögats slemhinna. Det syns ofta tydligt om man jämför med det andra ögat. Ibland ser man även att tårproduktionen eller slemproduktionen ökat i det drabbade ögat. I värsta fall har det gått så långt att hunden visar tecken på smärta genom att kisa med ögat eller till och med knipa med det.

Ser man en utväxt på ögonlockskanten så rör det sig väldigt ofta om körteltumör som kommer från Meiboms körtel. Den kan göra att körteln blir kraftigt förstorad eller till och med hitta vägen ut genom körtelmynningen och då se ut som en vårta på yttersta ögonlockskanten. I början är tumören liten och ställer inte till några problem men de flesta växer till och blir större.

Operation
I de flesta fall opererar man bort utväxter som ligger av mot hornhinnan. För att inte få återfall efter operationen så tar man bort tumören och körteln. Det räcker alltså inte att ta bort den vårtliknande utväxten på ögonlockets yttersta kant, om det är så det ser ut, eftersom en del av tumören finns kvar inne i Meiboms körtel. Det räcker heller inte att ”gröpa ur” körteln från ögonlockets insida. Detta är en metod som används om det enbart rör sig om en ansamling av körtelsekret (talg) och det inte är en tumör i körteln. Tyvärr så är detta ovanligt på hundar (men vanligare på människa, har jag förstått). Mindre än en tiondel av de förstorade Meibomskörtlarna på hundar beror på detta. De kan dessutom vara svåra att skilja från varandra. Därför opererar vi som regel bort den drabbade körteln.

Operationen görs på sövd hund. Vi klipper eller skär bort en kilformad del av ögonlocket, med början vid ögonlockskanten, som innefattar tumören och den körtel den utgår från. Ju mindre tumör desto mindre del av ögonlocket behöver avlägsnas. Upp till mellan 1/4 och 1/3 av ögonlockets längd kan avlägsnas. Med hjälp av plastikmetoder kan man tänja på gränserna lite till. Ju längre bit som opereras bort desto större risk för att man orsakar problem. Sedan är det viktigt att ögonlocket sys ihop så att ögonlockskanten blir jämn och fin. Lyckas men inte med detta kan man få skav och irritation av ärret. För att lyckas underlättar det mycket att göra operationen med hjälp av operationsmikroskop eller annan förstoring. Under läkningsprocessen så får hunden ha en krage som skydd för att han eller hon inte skall gno sig mot ögat och förstöra operationen. Stygnen tas bort efter tio dagar. Om vi bedömer det som nödvändigt använder vi oss av en ögonsalva som innehåller antibiotika under läkningen. För att bedöma om operation är lämplig eller inte undersöker vi ögat och hunden innan operation bestäms. Är hunden mycket gammal eller sövning innebär en orimligt stor risk så händer det att vi istället för att operera, sätter in någon ögonsalva som minskar friktionen mot tumören.

Ursprungligen publicerad 2004-10-30

 

NÅGRA AV VÅRA TJÄNSTER

Hundannonser Kennelsida Verksamhetssida

VOVVE.NET

Om Vovve.net Kontakta oss Annonsera på Vovve.net Varumärket "Vovve"

FÖLJ VOVVE PÅ FACEBOOK

FÖLJ VOVVE ÄVEN PÅ ...

Vovve.net

TIPSA VOVVE

Något som är fel på sidan ovan?
Tryck här för att rapportera fel eller tipsa Vovve.

VOVVES NYHETSBREV

 
Populära raser idag:   Nova Scotia Duck Tolling Retriever | Sankt Bernhardshund | Australian Kelpie | American Akita | Hovawart | Dvärgschnauzer | Jack Russell Terrier
© 1998-2017 Enfinia AB