Skydd - del 1: Inledning
| Artikeln är uppdelad i tre delar: | Text: Louise Abrahamsson (hemsida) & Stefan Mattson Bilder: Anna Lindelöf, Dag Lindén & Anette Jaxner |
Svenskskyddsgrenen
...är den absolut roligaste och mest innehållsrika av våra bruksgrenar! Skyddet brukar kallas hundsportens formula 1 och det är helt sant att Svenskyddet är en klass för sig...
En kortfattad beskrivning är att hunden ihop med sin förare får vara hjältar och hitta, stoppa, hålla fast, avväpna, bevaka och transportera busar (figuranter kallas de på tävling). Många av Sveriges bästa tävlande skyddshundar är dessutom arbetande tjänstehundar hos duktiga väktare och polisförare. I tävlingsformen ”skydds” liknar många moment verkligheten för vad en bra tjänstehund bör klara. Endast specialutbildade och auktoriserade figuranter, tävlingsledare och domare får användas på tävling!
För att få tävla i skydds så krävs en licens från SBK. Föraren ska innan licens ges ha genomgått en teoriutbildning. Dessutom ska både hunden och föraren godkännas, som lämpliga för grenen. En hund med olämpliga mentala egenskaper kan bli farlig om den ges felaktig bett-träning. Väldigt viktigt tycker vi är att föraren visar på mognad, hundkunskap och erfarenhet. Att få en hund arg klarar de flesta med lite hundkunskap enkelt av, att få en hund att gå bra i Svenksskyddet eller i tjänst kräver något helt annat! En bra skyddshund ska kunna sortera och vara mycket medveten om vad som är hotfullt respektive under kontroll. Lika viktigt som en duktig förare och lämplig hund är bra träningskompisar. Träningsfiguranterna och deras förmåga är avgörande för hur bra skyddshunden blir! Alla hundar är olika och det är nödvändigt att kunna anpassa sin skyddsträning efter vilken hundindivid man tränar. Dåliga figuranter kan lätt förstöra mycket lovande skyddshundar liksom bra figuranter kan bygga och utveckla hundar som inte har ”så mycket i sig”. Verkar skyddet intressant så be att få titta när en skyddsgrupp i närheten tränar. De flesta brukshundsklubbar i landet har någon ”träningsansvarig” för skydd, hör med din närmsta klubb. De som är duktiga i grenen tränar oftast med positiva metoder och har inget att dölja.
Skyddet är precis som de andra bruksgrenarna uppbyggd med lägre, högre och sist en elitklass, appellklass saknas –den får man avverka i någon av de andra tre. Lydnadsmomenten, budföringen och uppletandet är exakt likadana så jag koncentrerar mig på att försöka beskriva det som är specifikt i skyddet. Hundarna ska förutom ovannämnda och sitt skyddsarbete även avverka ett spår.
Spåret är ungefär hälften mot vad spårhundarna har fast utan upptag. På tävling så anvisas ekipaget en upptagslinje där det är tänkt att förövaren sprungit iväg. En spårläggare lägger ut spåret ungefär en timme innan det är dags för hunden att släppas på. Domarna dömer oftast bara fram till första pinnen och ibland så följer dom med ekipaget, ibland kan dom se hundens arbete från påsläppspunkten. Spåret är för att kontrollera att skyddshunden kan spåra en förrymd buse och plocka upp saker denne droppat på vägen.
I elitklass så ingår dessutom ett avsök. Avsöket tillhör skyddsmomenten men brukar förläggas i skogsområden. Det är upplagt som ett vanligt sök fast hunden har munkorg på sig. I vanligt sök är tanken att man hittar snälla personer som gått vilse eller skadat sig. I skyddet så letar man efter förrymda värstingar som sprungit in i skogen för att gömma sig. Då hunden hittar en sån (kallas figurant även i avsöket) ska den bevaka figuranten och skälla för att vägleda sin förare. När föraren kommer fram så hjälps ekipaget åt att transportera figuranten till mittstigen. Oftast följer en av domarna med ut för att kunna se ordentligt hur ekipaget arbetar. Rutan är hälften av vad en elitsöksruta är och det finns två figuranter att leta reda på. Bedömningen jämfört med vanligt sök är annorlunda. Hälften av poängen hör till hur hunden arbetar i rutan. Den andra hälften delas på två och ges för hur hunden arbetar vid respektive figurant. Skyddshunden får INTE röra figuranterna, den ska bara hitta och bevaka dem.
Om vi tänker oss en normal tävlingsdag för en elitskydds hund så inleds den med lottdragning. Därefter åker antagligen alla ut och tilldelas sina spår. Sedan brukar avsöket komma och då ska hunden hitta sina två figuranter i en sökruta. Sen har vi ett uppletande och på det hela lydnadsprogrammet. Allra sist på tävlingsdagen brukar höjdpunkten ligga, planskyddet. Det är ett tufft program för både hundarna och deras förare…
Nästa del ->
...är den absolut roligaste och mest innehållsrika av våra bruksgrenar! Skyddet brukar kallas hundsportens formula 1 och det är helt sant att Svenskyddet är en klass för sig...
En kortfattad beskrivning är att hunden ihop med sin förare får vara hjältar och hitta, stoppa, hålla fast, avväpna, bevaka och transportera busar (figuranter kallas de på tävling). Många av Sveriges bästa tävlande skyddshundar är dessutom arbetande tjänstehundar hos duktiga väktare och polisförare. I tävlingsformen ”skydds” liknar många moment verkligheten för vad en bra tjänstehund bör klara. Endast specialutbildade och auktoriserade figuranter, tävlingsledare och domare får användas på tävling!
För att få tävla i skydds så krävs en licens från SBK. Föraren ska innan licens ges ha genomgått en teoriutbildning. Dessutom ska både hunden och föraren godkännas, som lämpliga för grenen. En hund med olämpliga mentala egenskaper kan bli farlig om den ges felaktig bett-träning. Väldigt viktigt tycker vi är att föraren visar på mognad, hundkunskap och erfarenhet. Att få en hund arg klarar de flesta med lite hundkunskap enkelt av, att få en hund att gå bra i Svenksskyddet eller i tjänst kräver något helt annat! En bra skyddshund ska kunna sortera och vara mycket medveten om vad som är hotfullt respektive under kontroll. Lika viktigt som en duktig förare och lämplig hund är bra träningskompisar. Träningsfiguranterna och deras förmåga är avgörande för hur bra skyddshunden blir! Alla hundar är olika och det är nödvändigt att kunna anpassa sin skyddsträning efter vilken hundindivid man tränar. Dåliga figuranter kan lätt förstöra mycket lovande skyddshundar liksom bra figuranter kan bygga och utveckla hundar som inte har ”så mycket i sig”. Verkar skyddet intressant så be att få titta när en skyddsgrupp i närheten tränar. De flesta brukshundsklubbar i landet har någon ”träningsansvarig” för skydd, hör med din närmsta klubb. De som är duktiga i grenen tränar oftast med positiva metoder och har inget att dölja.
Skyddet är precis som de andra bruksgrenarna uppbyggd med lägre, högre och sist en elitklass, appellklass saknas –den får man avverka i någon av de andra tre. Lydnadsmomenten, budföringen och uppletandet är exakt likadana så jag koncentrerar mig på att försöka beskriva det som är specifikt i skyddet. Hundarna ska förutom ovannämnda och sitt skyddsarbete även avverka ett spår.
Spåret är ungefär hälften mot vad spårhundarna har fast utan upptag. På tävling så anvisas ekipaget en upptagslinje där det är tänkt att förövaren sprungit iväg. En spårläggare lägger ut spåret ungefär en timme innan det är dags för hunden att släppas på. Domarna dömer oftast bara fram till första pinnen och ibland så följer dom med ekipaget, ibland kan dom se hundens arbete från påsläppspunkten. Spåret är för att kontrollera att skyddshunden kan spåra en förrymd buse och plocka upp saker denne droppat på vägen.
I elitklass så ingår dessutom ett avsök. Avsöket tillhör skyddsmomenten men brukar förläggas i skogsområden. Det är upplagt som ett vanligt sök fast hunden har munkorg på sig. I vanligt sök är tanken att man hittar snälla personer som gått vilse eller skadat sig. I skyddet så letar man efter förrymda värstingar som sprungit in i skogen för att gömma sig. Då hunden hittar en sån (kallas figurant även i avsöket) ska den bevaka figuranten och skälla för att vägleda sin förare. När föraren kommer fram så hjälps ekipaget åt att transportera figuranten till mittstigen. Oftast följer en av domarna med ut för att kunna se ordentligt hur ekipaget arbetar. Rutan är hälften av vad en elitsöksruta är och det finns två figuranter att leta reda på. Bedömningen jämfört med vanligt sök är annorlunda. Hälften av poängen hör till hur hunden arbetar i rutan. Den andra hälften delas på två och ges för hur hunden arbetar vid respektive figurant. Skyddshunden får INTE röra figuranterna, den ska bara hitta och bevaka dem.
Om vi tänker oss en normal tävlingsdag för en elitskydds hund så inleds den med lottdragning. Därefter åker antagligen alla ut och tilldelas sina spår. Sedan brukar avsöket komma och då ska hunden hitta sina två figuranter i en sökruta. Sen har vi ett uppletande och på det hela lydnadsprogrammet. Allra sist på tävlingsdagen brukar höjdpunkten ligga, planskyddet. Det är ett tufft program för både hundarna och deras förare…