Spår - del 1: Inledning
| Artikeln är uppdelad i sju delar: | Text: Louise Abrahamsson (hemsida) Bilder: Ingemar Bjurö & Roland Sjösten |
Det handlar om spår!
Alla hundar kan och tycker om att få spåra! Oavsett om du har tävlingsambitioner eller inte så är personspår den optimala sysselsättningen att aktivera din hund på. Spårträning är relationsstärkande och man får utvecklas tillsammans med sin bäste vän. -Vännen med det otroliga luktsinnet!
Spår är den bruksgren som man enklast kan utöva själv med sin hund. Ett spår kan du enkelt lägga ut själv och sen ”hämta in” tillsammans med din hund. Vill du så kan du annars lätt hitta andra som också sysslar med personspår och byta spår med dem. Det kan vara trevligt att samlas några stycken och hjälpas åt med spårhundsträningen. En hund som får spåra aktiveras mentalt och sover ofta gott efteråt, till och med bättre än efter ett hårt fysiskt träningspass. Du kan som spårtränare hitta på mängder av roliga och spännande utmaningar för din hund. Endast din fantasi sätter gränserna.
Vid varje steg som du tar lämnar du en massa doftinformation till en hund. Det är rester från dina skor, lukter från din kropp och växter som din skosula krossar. En duktig hund klarar att på två fotsteg avgöra vilket håll du gått åt, och detta upp till FLERA TIMMAR efter du gått där. En bra spårhund kan även skilja på din och din kompis doft. Du kan gå samtidigt som en vän, ni kan korsa varandras spår, gå efter varandra så att spåren blandas och ni kan till och med byta skor med varandra –en duktig spårhund kan ni ändå inte lura! Den vet precis vem av er som gått var och när. Hunden kan även skilja på saker som du eller din vän tappat. Saker som bara har vittring ifrån din eller din väns handflata…
Flottatjärns Rocky Emma i full fart på väg till matte med
en upphittad spårapport. Foto: Ingemar Bjurö
Kort om tävlingsgrenen och tjänstehundar som spårar
Spår är den bruksgren som överlägset har flest aktiva utövare. Tävlingsmässigt är spåret liksom de andra bruksgrenarna indelat i fyra olika klasser med ökad svårighetsnivå. I den första klassen (appellklass) får man lägga sitt spår själv och domarna dömer hela hundens arbete, spåret är bara tre hundra meter långt. I de högre klasserna ska hunden själv leta reda på ett spår som någon okänd lagt ut inom en markerad ruta, spåret är utlagt upp till två timmar innan hunden släpps på. Hunden ska spåra mellan 1000-1500 meter beroende på klass. I spåret har den som lagt ut det lämnat 8 små träpinnar som hunden och föraren sen ska redovisa som bevis för att de varit ”på spåret”. Det finns även en maxtid som man måste hinna runt sitt spår på. I tävlingsgrenen spår så ingår det även lydnad och i de högre klasserna uppletande.
Tjänstemässigt finns det många exempel på användningsområden för bra spårhundar. Polishundarna tränar mycket personspår av olika slag eftersom när de anländer till en brottsplats så har förövarna oftast redan hunnit ta sig därifrån. Ibland så flyr rånare med bil och sen vidare till fots. Ganska ofta ser man bilder i nyheterna på polishundar som söker efter spår kring flyktbilar eller brottsplatser. Även militären tränar sina tjänstehundar till att klara spår under svåra förhållanden. De militära hundarna patrullerar och ska kunna markera om de känner att någon obehörig har gått inne på ett avgränsat militärt område. Hunden får efter en sån markering spåra efter fienden för att förhoppningsvis kunna hitta den innan alltför stor skada skett. Sveriges duktiga tjänstehundsekipage tränar ofta spår under svåra förhållanden för att kunna klara av alla tänkbara scenarion och uppgifter. Hemvärnet samarbetar med Svenska Brukshundklubben och utbildar intresserade ekipage till att bli bevakningshundar för militären. Dessa har även egna tävlingar/mästerskap och anlitas flitigt i samband med övningar men även ibland till skarpa lägen då personer (oftast barn eller gamla förvirrade) gått bort sig.
Nästa del ->
Alla hundar kan och tycker om att få spåra! Oavsett om du har tävlingsambitioner eller inte så är personspår den optimala sysselsättningen att aktivera din hund på. Spårträning är relationsstärkande och man får utvecklas tillsammans med sin bäste vän. -Vännen med det otroliga luktsinnet!
Spår är den bruksgren som man enklast kan utöva själv med sin hund. Ett spår kan du enkelt lägga ut själv och sen ”hämta in” tillsammans med din hund. Vill du så kan du annars lätt hitta andra som också sysslar med personspår och byta spår med dem. Det kan vara trevligt att samlas några stycken och hjälpas åt med spårhundsträningen. En hund som får spåra aktiveras mentalt och sover ofta gott efteråt, till och med bättre än efter ett hårt fysiskt träningspass. Du kan som spårtränare hitta på mängder av roliga och spännande utmaningar för din hund. Endast din fantasi sätter gränserna.
Vid varje steg som du tar lämnar du en massa doftinformation till en hund. Det är rester från dina skor, lukter från din kropp och växter som din skosula krossar. En duktig hund klarar att på två fotsteg avgöra vilket håll du gått åt, och detta upp till FLERA TIMMAR efter du gått där. En bra spårhund kan även skilja på din och din kompis doft. Du kan gå samtidigt som en vän, ni kan korsa varandras spår, gå efter varandra så att spåren blandas och ni kan till och med byta skor med varandra –en duktig spårhund kan ni ändå inte lura! Den vet precis vem av er som gått var och när. Hunden kan även skilja på saker som du eller din vän tappat. Saker som bara har vittring ifrån din eller din väns handflata…
Flottatjärns Rocky Emma i full fart på väg till matte med
en upphittad spårapport. Foto: Ingemar Bjurö
Kort om tävlingsgrenen och tjänstehundar som spårar
Spår är den bruksgren som överlägset har flest aktiva utövare. Tävlingsmässigt är spåret liksom de andra bruksgrenarna indelat i fyra olika klasser med ökad svårighetsnivå. I den första klassen (appellklass) får man lägga sitt spår själv och domarna dömer hela hundens arbete, spåret är bara tre hundra meter långt. I de högre klasserna ska hunden själv leta reda på ett spår som någon okänd lagt ut inom en markerad ruta, spåret är utlagt upp till två timmar innan hunden släpps på. Hunden ska spåra mellan 1000-1500 meter beroende på klass. I spåret har den som lagt ut det lämnat 8 små träpinnar som hunden och föraren sen ska redovisa som bevis för att de varit ”på spåret”. Det finns även en maxtid som man måste hinna runt sitt spår på. I tävlingsgrenen spår så ingår det även lydnad och i de högre klasserna uppletande.
Tjänstemässigt finns det många exempel på användningsområden för bra spårhundar. Polishundarna tränar mycket personspår av olika slag eftersom när de anländer till en brottsplats så har förövarna oftast redan hunnit ta sig därifrån. Ibland så flyr rånare med bil och sen vidare till fots. Ganska ofta ser man bilder i nyheterna på polishundar som söker efter spår kring flyktbilar eller brottsplatser. Även militären tränar sina tjänstehundar till att klara spår under svåra förhållanden. De militära hundarna patrullerar och ska kunna markera om de känner att någon obehörig har gått inne på ett avgränsat militärt område. Hunden får efter en sån markering spåra efter fienden för att förhoppningsvis kunna hitta den innan alltför stor skada skett. Sveriges duktiga tjänstehundsekipage tränar ofta spår under svåra förhållanden för att kunna klara av alla tänkbara scenarion och uppgifter. Hemvärnet samarbetar med Svenska Brukshundklubben och utbildar intresserade ekipage till att bli bevakningshundar för militären. Dessa har även egna tävlingar/mästerskap och anlitas flitigt i samband med övningar men även ibland till skarpa lägen då personer (oftast barn eller gamla förvirrade) gått bort sig.