Artikel publicerad 2006-06-15 16:59

Vaktig och skällig tollare

Vi har problem med vår 5-åriga tollartik. Vår tollare är en lydig och uppmärksam hund utomhus och vi kör mycket mental stimulering med henne (spår, leta godis, problemlösning, balansövningar, börjat lite med agility, lydnad m m). Vårt problem är inomhus. Hon är extremt vaktig och skäller och ylar hysteriskt varje gång....

Text: Charlotte Swanstein, Fidos Hundinformation
Vaktig och skällig tollare

Vi har problem med vår 5-åriga tollartik. Vår tollare är en lydig och uppmärksam hund utomhus och vi kör mycket mental stimulering med henne (spår, leta godis, problemlösning, balansövningar, börjat lite med agility, lydnad m m).

Vårt problem är inomhus. Hon är extremt vaktig och skäller och ylar hysteriskt varje gång det ringer på dörren. Det ska tilläggas att hon gör detta även när hon känner personen i fråga (husse o matte tex). Vi har en tvåårig dotter och ett barn till på väg så det här är extra jobbigt just nu eftersom mitt tålamod tryter, speciellt när hon gör så här när dottern ska sova. Hon skäller även på inbillade ljud utifrån när inte husse är hemma. Detta innebär att det på kvällarna i stort sett är omöjligt för min man att vara hemifrån för att hon inte ska väcka hela familjen.

Vi har försökt det mesta mot detta.  Antiskällhalsband (hon brydde sej inte om det överhuvudtaget efter 1 vecka), ha en godisskål utanför dörren som alla som kom fick ge henne av (antalet skall minskade från ca 30 till 15, dvs inget acceptabelt resultat för oss). Vi har försökt ignorera henne, tagit in henne i ett annat rum, gett godisbitar i köket för att få henne att tänka på annat. Ingenting hjälper, hon blir totalt blockerad.

Idag tappade jag tålamodet totalt och rev tag henne i rumpan och fick ett  bett över handleden, vilket är anledningen till att jag nu skriver till dej. Det var jag som gjorde fel. Jag förstår att hon handlade i självförsvar och jag vet ju att hon är extremt känslig när det gäller rumpan, men den här gången var det jag som blev blockerad av ilska och frustration.  Ingen större skada skedd alltså, men jag ska erkänna att jag blir orolig för mina  barn eftersom detta har hänt även med dottern men hon klarade sej undan utan skador men du kanske förstår att situationen inte är idealisk och vi är i desperat behov av hjälp. Problemet har inte ökat utan fanns redan innan vi fick barn så det är inte  fråga om nån sorts svartsjuka eller understimulering. 

Dagen efter jag skrivit detta så hände ytterligare en obehaglig incident med henne. Jag skulle ta ifrån henne en smörgås som hon stulit av min dotter (den  hade tappats på golvet). Jag tog tag i nackskinnet på henne och sa åt henne att släppa och fick samma reaktion som dagen innan: Hon försökte bita mej igen, men misslyckades eftersom jag hade handen bakom henne denna gång. Min dotter stod bakom mej när detta hände och blev rejält skrämd. Jag lyckades i alla fall att få henne att släppa smörgåsen och skickade henne till korgen där jag fick irriterade morrningar till svar. Hon har alltid varit rejält vaktig när det gäller mat, men aldrig gått så här långt utan det har stannat vid morrningar. Den här händelsen kan jag inte bortförklara med att jag gjorde fel eftersom jag måste få korrigera min hund när hon gör fel.

Eller?

Mvh "Smillen"



Charlotte svarar:

Hej!

Visst får man korrigera sin hund då den gör fel, problemet är hur man gör när man tycker att man korrigerar. Det är ju ingen mening att tro att man korrigerar när motparten upplever det som hot/stöld/övertramp. Så kan vi väl enklast förklara din tiks "uppfattning" av dina åtgärder som lett till att hon svarat tillbaks.

Det låter som att ni har en trevlig relation med er hund utomhus och att du har pejl på aktivering. Förhoppningsvis har du också pejl på att aktivering inte skall leda till stress, vilket är lätt hänt med viss aktivering och speciellt för vissa raser. Din tollare tillhör en högaktiv ras och de har lätt för att lära, reagera och agera, även sådant man inte vill de skall lära. Det man är i störst behov av med denna typ av ras är att lära dem att kunna fokusera, koncentrera sig och att kunna slappna av. Och att kunna detta även över längre tid än några sekunder/minuter. En hund med den aktivitetsgraden som din hund har och som lever i hem med barn har många gånger ett "högt tempo" omkring sig, mest hela dagen, då barn ofta skapar aktivitet både hos oss och för sig själv. Det är då lätt hänt att hunden uppfattar denna aktivitet som störande och/eller uppfodrande till vakenhet.

Jag tror att du får ett lugnare inomhusliv om du börjar med att mer aktivt rasta och aktivera din hund utomhus, mer planlagt. På så vis att du jobbar fram mot "något slagas mål" med din aktivering. Inte därmed sagt att målet måste vara av tävlingsartad karaktär utan mer av att besluta att hunden skall utvecklas i det du aktiverar den med. Exempelvis om man jobbar med apportering (vilket är en sak din ras uppskattar), så skall första gången vara mer av kul inledning, där slarv både av bärandet, inkommandet och avlämnandet av apporten/föremålet är mer på nybörjarstadiet och inte tas så allvarligt. Mot att du därifrån jobbar så att din hund gör ett perfekt "apporteringsuppdrag" efter låt säga 50 - 60 tränade tillfällen. Använd sedan detta perfekta apportarbete till allt som du tänkas kan behöva hjälp med. Ditt barn har exempelvis tappat sin leksak som nu ligger femtio meter bakom er, det upptäcker du. Gå då inte tillbaks själv utan sänd hunden.

Inomhus ger du henne liknande små apportuppgifter, dvs att hämta, bära saker. Ge alltså din hund mycket kul, träning och aktivering utomhus. Ge henne minst en lång skön promenad i skog och mark om dagen med en vuxen, alltså utan barn. Inomhus är det sedan mer bara tid för mat, vila och lite små hjälp av olika hushållssysslor, men annars mest vila. Då är det viktigt att hunden har en eller två platser där det är barnförbjudet och inget barn eller obehörig äger rätt att gå till hunden där. Träna/jobba fram detta så att hunden kan slappna av hemma, även om ni andra är aktiva. På så sätt får du ett större lugn hos din hund och skällandet vid/mot dörren minskar. För något skall du ju lära/jobba med, med din hund. Du får nog räkna med att få något skall vid dörren eftersom det ligger lätt för en Nova Scotia Duck Tolling Retriever att skalla.

Till att börja med tycker jag också att du ska försöka få hjälp av make och vänner genom att informera dem om att när de hör hunden skälla, så kommer dörren inte att öppnas. Du går inte mot dörren då. Du kommenterar inte hunden alls då hon skäller och går på. Hon kommer att tröttna och lämna dörren, och då belönas hon. Sätt henne på ett avstånd på cirka fem till tio meter från dörren. Du går mot dörren och öppnar, folk släpps in och hunden sitter kvar tills du säger "Varsågod att Hälsa". Visst kommer detta att innebära ett jobb, men å andra sidan  - att få samverka/jobba är din hunds högsta önskan. Och lika bra som att jobba med annat kan du ju jobba med problemen men på ett mer konstruktivt och avslappnat sätt för er alla. Alltså inget gap, skrik, röj och ta nackatag - det uppfattas inte av hunden som du menar allvar. Håll ut, jobba på och du kommer att bli positivt överraskad av utvecklingen. Tänk dock på att skällandet pågått under flera år, så förstå att det inte vänder i en handvändning, så behåll alltså din vänliga men oböjda konsekvens.

Hundpsykolog Charlotte Swanstein

 

NÅGRA AV VÅRA TJÄNSTER

Hundannonser Kennelsida Verksamhetssida

VOVVE.NET

Om Vovve.net Kontakta oss Annonsera på Vovve.net Varumärket "Vovve"

FÖLJ VOVVE PÅ FACEBOOK

FÖLJ VOVVE ÄVEN PÅ ...

Vovve.net

TIPSA VOVVE

Något som är fel på sidan ovan?
Tryck här för att rapportera fel eller tipsa Vovve.

VOVVES NYHETSBREV

 
Populära raser idag:   Pudel | Boxer | Schäfer | Portugisisk Vattenhund | Tax | Labrador Retriever | Rottweiler
© 1998-2019 Enfinia AB