![]() |
Bil- och mötesproblem Jag är 20 år och har en blandras på ett och ett halvt år. Han är 50 % rottweiler, 25 % labrador och 25 % berner sennen. Jag har haft honom sen han var 6 månader, då han var tvungen att flytta från sin familj p.g.a att mamman i familjen fick reumatism och inte längre kunde hålla honom. Den familjen hade aldrig haft hund innan, och han fick ingen som helst uppfostran, utan bara lek, lek och åter lek. Därför var han totalt ouppfostrad när jag fick honom, och han har gjort stora framsteg sen dess. Dock återstår två, enligt mig, stora problem som jag skulle behöva hjälp med. Han är en mycket stark hund, med mycket egen vilja. När han kom till mig hade han precis blivit könsmogen, och "red" på precis allt och alla. Vi har en flicka som vid den här tidpunkten var 4 och ett halvt år, som ramlade omkull och slog sig varje gång han red på henne, så därför kastrerade vi honom när han var 8 månader. Nu till problemen; han har inga problem med att åka bil, hoppar glatt in och så. Men när vi kör förbi människor (inte nödvändigtvis med hund) så slänger hunden sig mot rutan och vrål-skäller. Ännu värre är det om vi kör förbi en hund. Han skäller även på kor, hästar och annat vi kör förbi. Varför gör han så här, och vad kan man göra för att få slut på det? Det är mycket påfrestande när man kör bil att ha en hund som skäller hysteriskt.. Det andra problemet är att när vi är ute och går så går han fint, tills vi möter någon. Är det enbart en människa kan man få kontakt med honom och i bästa fall klara att gå förbi. I värsta fall gör han utfall mot personen och skäller. Dock viftar han på svansen, och verkar inte arg. Handlar detta om att han vill hälsa på personen i fråga, eller något annat? Möter vi däremot en människa med hund blir min hund totalt okontrollerbar. Han slänger sig fram i kopplet och, precis som i bilen, vrål-skäller på hunden. Det är fullkomligt omöjligt att få någon kontakt med honom i dessa lägen. Detta är jättejobbigt, då man hela tiden får vara på sin vakt och spana efter andra människor när vi är ute och går. Det har kommit till ett stadie då jag, för att undvika detta, hellre vänder eller går in i skogen om jag ser en mötande person. Jag inser att det inte fungerar att ha det såhär, men vill inte göra mig av med honom utan hellre satsar på att få bukt med problemet. Hos förra ägarna gick han valpkurs. Sedan har jag inte gått någon lydnadskurs med honom, vilket säkert skulle vara bra. Kan hans problem bero på att han helt enkelt fått för lite "social träning", att han inte är van vid möten? Vad gör man i så fall åt det? Han är ensam hund i familjen. Vår familj består av mig, min sambo och flickan, som är 5 och ett halvt nu. Jag försöker att komma ut och promenera mellan 1 och 2 timmar varje dag, men ibland hinns det inte med (pga studier). Det märks mycket tydligt på honom när han inte fått tillräckligt med motion, då han blir rastlös och "busig", hittar på hyss och kräver uppmärksamhet Han är en mycket intelligent hund, kan en del olika kommandom, som "vacker tass", "skall" och liknande. Skulle vara mycket tacksam för hjälp! /A |
![]() |
Charlotte svarar: Hej! Jo, problemet beror helt och hållet på för lite att göra, för lite träning i olika miljöer, för lite träning med mötande både med och utan hund. Denna hund har så mycket energi och vilja, att när inget av det får utlopp så måste det ta vägen någonstans. Så som att ”hitta på hyss”, skälla tio gånger häftigare än menat, drar i kopplet mycket mer än medvetet och så vidare. |