Hur göra med två hundar vid separation?

Hej Charlotte!

Har precis påbörjat en separation från ett fem år gammalt förhållande & nu skall vi dela på oss. Vi vet fortfarande inte riktigt vem som kommer bor vart etc, men i dagsläget så bor min sambo kvar i vårt hus & jag har flyttat hem till mina föräldrar.

I familjen finns våra två ögonstenar som är som barn för oss Melvin, 6 år gammal Sankt Bernhards hanne, som min sambo köpte som valp & uppfostrade honom under det första levnadsåret, eg två år, innan vi flyttade ihop. Så Melvin kan alla D´s rutiner & vet precis hur han fungerar. Dessa två är/var som "ler & långhalm".

Ögonsten nummer två är en 2 årig Staffordshire Bullterrier tik som heter Aya. Aya har vi skaffat tillsammans som valp & uppfostrat henne tillsammans, dock är det jag som stått för träning & kurser samt matning etc. Medan "pappa" alltid har varit den som man kan ha lattjo med, skoja & bråka med.

Innan Aya kom till vår familj så hade vi en annan charmig liten staffe tik vid namn Bella, som Melvin älskade. Bella fick sorgligt nog aldrig ens hinna fylla ett innan vi fick ta bort henne, pga svår generell demodex & hundallergi.

Då Bella försvann blev Melvin sorgsen, han blev lugn & hängig, kändes inte alls som "vanliga" Melvin, TRÖTT men go & glad/lycklig. Så till stor del kom Aya så snabbt in i vårt liv efter att Bella försvunnit (två månader) för att vi kände oss oroade över Melvin. Dock inget köp som vi fått ångra! =0)

Melvin är lugn, trött, stor (ca 75-80 kg). Känns som en glad hund, men som kanske ibland önskar att han fick lite mer uppmärksamhet istället för att Aya skulle ta all... Älskar sin "pappa" & sin "mamma", är periodare med vem som är mest populär. Älskar sin "syster" Aya, blir dock trött på henne när hon drar i öron & svans! ÄLSKAR när "mamma & pappa" går till jobbet för då kan man ligga i deras dubbelsäng (vilket är en ovana han kommit på HELT själv)!!

Aya har en energi nivå på 2000 %, hon blir aldrig trött, har svårt att sitta still, vill gärna bara leka leka & leka. Älskar att pussas, pussar mer än gärna "pappa" i håret (rakad frisyr) hur länge som helst! Sömntuta nattetid & kan sova till 12, 13 tiden på helger om husse vill.... Men annars väldigt pigg! Aya sitter i bur (gjort för mastiff / Sankt Bernhard) under dagtid då vi jobbar, vilket fungerar bra efter lite yl & skall precis när man går. innan hon gjorde det så sprang hon runt & åt upp halva huset & dess inventarier & gjorde även detta när vi var hemma. Men efter buren så har hon inte bitit sönder något förutom ngn gammal socka etc. Aya älskar att aktivera sig, promenera, jaga pinnar...mysa i soffan framför TV´n , sitta i knät, kolla ut genom fönstret, men hon tycker INTE om när man är ledsen & gråter & hon AVSKYR bråk! Så fort det har varit bråk hemma så sätter hon sig i burden med huvudet sänkt & in i väggen....

Aya älskar sin Melvin, han kan man gosa med, leka med och äta ur hans matskål. Hon älskar sin "pappa" han är bara BÄST!  Å "mamma" älskas också av Aya. Vissa dagar mer & andra mindre.... Aya är en sänghund och sover till 99 % av gångerna hos mig. Hon har även en ful ovana med att "glädjetugga" på människors händer...

Vå familjesituation är självklart jobbig extra mycket just nu, men båda hundrana är ihop hos D just nu.

TIll saken hör oxå att D under en längre period jobbat borta vilket stärkt banden mellan mig & hundarnaavsevärt. Men så under jul & nyår så har han varit hemma & jag jobbat...

Min fråga och mitt problem är hur skall vi göra med hundarna, vi tänker inte på oss själva för det kommer att bli jobbigt för någon eller för båda oavsett, utan det vi känner är viktigast är att hundrana har det BRA!! Vi vill att de skall få den bästa situationen, samt att den skall vara hållbar för oss. Om vi skulle dela på dem, kommer hundarna att bli olyckliga då? Hur snabbt anpassar sig en hund till ny boplats, bara mamma/pappa & utan kompisen...?

Tacksam för all hjälp jag kan få, känner mig maktlös & förvirrad!
//Lisa

Hej Lisa!

Jo jag kan utläsa på ditt brev, att du är ledsen och mår dåligt. Som nummer ett och vilket är viktigt är att ni inte får bråka med varandra så att hundarna hör. Hundarna kan INTE skilja på vem ni gapar på, så var vuxna och visa era hundar den kärlek du säger ni hyser till dem, gå ut och bråka.
Hundar är som vi andra flockdjur , lyckligast i en trygg homogen flock men har inga problem att byta partner, än om det blir sorg och saknad, så kan hundar byta partner. Som det verkar på dig, så är ju Melvin husses hund i alla lägen och bör väl få stanna med honom. Blir bara lite osäker på hur mycket hunden då får sova bort av sitt liv, eftersom det inte verkar som han får hänga med husse på hans jobb. Se till at hunden får rejält med fysisk och mental aktivering varje eftermiddagskväll, då husse kommer hem från jobbet, och att hunden får rejäl morgonpromenad, så kan nog de två kompa bra ihop.

Som jag tolkar din skrift finns det tankar på att du skall ta Aya och visst saknar hon sin husse och Melvin men inte mer än att hon klarar det. Och dess separationer, som sker, är inte roliga men de kan och andra sidan leda till, nya kompisar, nya härliga promenadområden och en matte/husse som blir mer aktiv med hunden, än när man har en matte /husse som är antigen nykära – då ser de inget annat och hundarna glöms. Och eller en matte/husse som skall skiljas, då bråkar de utan att ta hänsyn till barn och hundar, vilket är en mycket tragisk bit för hundarna, ja även barnen så klart.

Se till att hundarna, oavsett vem dom bor hos, slipper bära ”hundhuvudet” för er separation, sköt om dem varje dag och ge dem nya utmaningar i form av inlärningar och långa härliga promenader. En trygg vrå är trots allt mer värd än en väsnig, så se till att det nya hemmet är rofyllt.

Vad det gäller att stänga in hund i bur i hemmet, är det inget bra alternativ och inte tillåtet enligt Svensk Djurskyddslag. Än om jag helt klart förstår problemet, som föranlett er till denna åtgärd. Se till att denna åtgärd bara blir tillfällig och att hon bara sitter häri högst en timma per dag. Jobba med att ge Aya chansen att kunna vara själv utan den stress hon känner då hon går loss på inredningen. Små, små stunder av ensamhetsträning, utan instängning i bur, efter att man varit på en trevlig promenad, kommer att hjälpa henne till att kunna finna ro, när hon är själv.

Hundpsykolog
Charlotte Swanstein