Olycklig efter kastrering

Hej hundpsykologen

Mitt namn är Linda. Jag och min sambo har Oliver, 4-årig labradorhane. I maj 2007 kastrerade vi honom pga flytt till Schweiz, konstigt nog rekommenderade vår dåvarande veterinär detta, och vi hade inget behov av parning etc, så vi kastrerade honom. Efter det har han blivit en helt annan hund, enligt oss en olycklig hund. Oliver har alltid varit en glad, sprallig, arbetsvillig och lekfull hund. Aldrig nekat en promenad eller en träning. Idag är Oliver trött, slö och är sällan glad. Han vill sällan gå ut på promenader, vi får praktiskt taget släpa honom ur hans säng. När vi väl går promenad går han tre meter bakom oss och GÅR, aldrig travar eller galopperar. Kastar vi leksaker springer han, inte kutar, utan bara springer fram och sedan går tillbaka. Vi har varit hos veterinär här i Schweiz flertal gånger nu, testat alla möjliga tester, såsom sköldkörtel, infektioner etc.

I mitt liv pågår just nu en kamp om att leva. Jag har anorexi och slåss dagligen med detta. Jag och min sambo har även problem, vi bråkar ganska ofta, höjer rösten och lever omkring oss. Kan detta påverka honom? Vi har nog i stort sett alltid levt så, är jag rädd för. Det är ofta min sambo höjer rösten och skriker åt mig.

Det som bekymrar mig mest är ju självklart att han inte vill promenera. Jag går ofta (jobbar bara 40%) långpromenader i bergen och skogarna, flera timmar. Han är för tillfället överviktig, pga kastreringen säger vet. Han väger idag 39kg. Vi går på diet med ordentlig bantningsfoder. Kan detta ha med hans lust att göra? Är 39kg tungt för honom och gör att han tappar suget?

I augusti förra året flyttade vi till Schweiz. Jag vägrar flyga med min hund, så vi åkte bil, och gör det varenda gång vi åker hem till Sverige, hittills bara över jul, alltså 3ggr sammanlagt. Vi har märkt en skillnad sedan vi flyttade, men det är våra spekulationer. Det känns som han är mindre lycklig, idds inte göra saker som han brukade, såsom leka med bollar, skutta omkring hemma. Han fnattar i princip ALDRIG längre, och det gjorde han ofta förut. När vi åkte hem till Sverige över jul tyckte jag att jag kände en skillnad, han kändes mer pigg och alert, fortfarande slö, men ändå inte lika mycket. Kanske inbillning, men så kändes det då. Dock ändrades ingenting när vi väl kom tillbaka till Schweiz, inte de första dagarna iallafall, men efter en vecka var han inne i sitt negativa JAG igen.. Kan flytten ha påverkat honom?

Detta gör mig ledsen, dagligen märker jag att han inte mår bra och jag vet inte vad jag ska och framförallt KAN göra. Jag känner mig hjälplös då det inte går att prata med honom. Veterinären säger att det inte är något fel på honom. Snälla, hjälp mig med att få veta om min hund är olycklig och inte mår bra psykologiskt. Tack!

Mvh Linda

Hej Linda!
Jag beklagar din situation med anorexi och ”fel” sambo. Hur du mår i ditt liv påverkar självklart de som lever med dig och i detta fall din hund. När man bråkar och stojar hemma, är hunden lika mycket påverkad om inte mer.
Mer för att den inte förstår, bara upplever oro och otrygghet i flocken.
Bråka utomhus, utan hund är ni snälla.

Kastration gör hundar oftast lojare och det ända som riktigt intresserar är mat och sömn. Trist att veterinären inte upplyste om det men och andra sidan är de sällan kunniga och eller intresserade av beteende, tyvärr.
En kastrerad hund går upp av ingenting, att behöva svälta hunden med dietfoder känns inte trevligt. Ge hunden dietfodret men ha ”vanligt” hundgodis som du kan ge vid träning promenaden och så. Så att det finns några smakupplevelser eller rättare sagt doftupplevelser i hundens liv. Små, små bitar av korv, kokt och torkad lever, frolic, ger god doft och kan ofta få igång en mindre hågad hund.
Hunden skall inte vara överviktig varför du måste aktivera och promenera mer med din hund. Labbar är ju dessutom vattenapportörer och simning är skonsamt mot leder men väldigt bra för energi reduktionen.

Hunden är slö, dels på grund av kastrationen, dels på grund av ständigt bråk i flocken – hundens lugn då är ett sätt att signalera LUGN till er, vilket ni tydligen varken förstår ( i brist på kunskap) eller kan se. Dels är han slö för att han är överviktig, för att han är en arbetande vattenapportör som inte har något jobb, verkar inte ens ha låånga promenader med aktivering.

Att hunden verkade något alertare över jul i Sverige beror troligen på nya dofter, intryck men mest på dig som troligen var omgiven av annat än bara bråk, då.

För att hunden skall få ett värdigt liv krävs upprättning, av er mot hunden.
Läs min bok ”Aktivera din hund” och jobba efter den. Läs de böcker jag rekommenderar i den, så att ni får nytt och mer kul att leva ihop med hunden, med.
Finn olika trevliga promenader, ta flera varje dag, aktivera hunden enligt boken, sök hundkompisar för promenadsällskap flera gånger per vecka.

Om du får din hund att må bättre, så ger det återskall till dig och förhoppningsvis även ditt förhållande med din sambo. Hund är rena hälsan om man vårdare den och ser den som den individ den är och är en matte husse med God Hundhållning.

Om du behöver mer hjälp och stöd har jag en betaltelefon. Dialog är många gånger bättre än skriven text.

Hundpsykolog
Charlotte Swanstein