Tax som vägrar gå ut och gå

Hej!

Jag har precis flyttat som au pair till London och i mina arbetsuppgifter ingår det att ta hand om en liten miniatyrtax vid namn Coco. Han är 3 ½ år och kissar fortfarande inne. Så fort någon kommer in i huset och klappar honom, kissar han. Det verkar på nåt vis som att han blir för upphetsad, för han skäller väldigt mycket samtidigt. Så varje gång någon kommer hem måste man ta ut honom i trädgården för att kissa. Detta är dock inte det största problemet.

Jag har till uppgift att gå ut och gå med honom morgon och eftermiddag. Varje morgon när familjen lämnat huset tar jag fram kopplet och ska ta på honom det. Men han ligger bara på golvet och vänder bort blicken. Han vägrar röra sig. Han beter sig nästan som om han vore rädd för mig. Så jag får bära ut honom genom dörren. Men på gatan går han inte heller. Det är efter att ha burit honom runt knuten som han kan börja gå, väldigt sakta. Och det efter att jag tagit av honom kopplet och gått några meter. Försöker jag sätta på honom kopplet fryser han igen. Bara sitter där och ser ledsen ut, och försöker jag släpa honom stretar han bara emot.

Mamman och döttrarna i familjen har inga problem att gå med honom. Och han har inga problem att gå med mig, bara dom också är med. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det här. För jag gillar hunden skarpt och vill att han ska gilla mig tillbaka, men så verkar inte vara fallet. Visst, han kan gosa med mig i soffan framför tv:n, men när det kommer till att gå ut och sånt är han helt omöjlig

Coco verkar ha många problem, men familjen verkar inte riktigt vilja erkänna det. Jag är den som tar ut honom i trädgården det första jag gör på morgonen, och ofta har han bajsat i sin sovkorg på nätterna. När jag bär upp honom för trappan (han kan inte gå upp för dem själv) så brukar han kissa på sig. Tydligen har han alltid varit sån här, men familjen verkar inte ha försökt göra något åt det. De bara gullar med honom som om allt vore OK.

Vad göra? Tror det skulle verka rätt okänslig om jag tar upp att vi behöver göra något åt saken, eftersom familjen egentligen inte verkar se nåt problem. Men kan jag göra något? Har egentligen inte så stor erfarenhet av hundar, mest katter. Vet inte hur jag ska bete mig.

Tacksam för svar

MVH /Thea

Hej Thea!

Taxen är tre år, det innebär att den är i ålder med en människa på cirka trettio år. Vilket innebär att hunden har ett ”helt” liv bakom sig med minnen och referenser.
Att du och Taxen precis blivit bekanta med varandra innebär, att den fortfarande inte ”insett” att livet med dig, kanske kan bli lite mer av ett riktigt hundliv. Där man får långa härliga promenader, kanske söka efter ett utlagt spår, få träffa andra hundkompisar och leka lite i parken, som några exempel.

Denna familj verkar mest ha hund för att ha någon att säga Hej till
och kanske för att barnen skulle ha en hund i trådgården.
En hemsk form av hundhållning.
Att hunden går med mor i huset och barnen på promenad, vittnar väl ändå om att de troligen gör och gjort detta med jämna mellanrum, i Taxens liv.

För övrigt, känns det som att Taxen blivit hjälplös. I den bemärkelsen att den inte vill och vågar möta livet ute, inte verkar glad och intresserad för dig, utan ligger i sin korg.

Hunden är helt troligt inte socialiserad i olika miljöer och inte heller lärd att möta olika typer av individer. Och speciellt inte under den tid under utvecklingen, som detta måste göras, under präglingstiden. Vilken slutar vid tolfte levnadsveckan för hundar.
Detta minne och brist av referenser kan man inte ta bort från hunden men väl under mjuka och roliga former få förbättrat. Det innebär att, om du skall stanna länge i familjen så kan det vara värt att ge hunden ett riktigt hundliv. Och då får du med små, små portioner presentera hunden för detta normala liv, som exempelvis det är för en hund, att dagligen komma ut på trevliga promenader. Och då helst i naturen.

Men om du bara har ett kortare förordnande i familjen, vad händer då med hund och dess liv, den dag du försvinner. Skall den då ligga där i sin korg och sakna livet?

En knivig fråga alltså som jag ändå hoppas du fått ett trevligt och vettigt svar på. Min bok ”Aktivera din hund” är lättläst och innehåller massor av bra information och idéer på vad och hur man tränar och lär en hund, utan att skapa stress. Du finner den på nätet enklast, eftersom du befinner dig i England och inte kan besöka svensk bokhandel och eller bibliotek

Hundpsykolog
Charlotte Swanstein