![]() |
Rädd & orolig Grand Danois med tecken på aggressivitet Hej!! Vi har en grandistik på 2 år som bor med oss och 2 barn som är 2½ och 1 år gamla. Lizzie som hon heter har bott hos oss i snart ett ½ år. Till en början funkade det bra, vi märkte att hon var rädd vid tillsägelser, matsituationer och vid snabba rörelser. Vid första löpet här hemma började hon kissa och bajsa inne, detta har fortsatt och hon gör det ännu idag trots löpet var för ett bra tag sen. Hon lägger sig ner och kissar vid en tillsägelse pga rädsla, vid situationer där vi ber henne sitta, ligga eller gå och lägga sig går det bra ibland, men oftast blir hon rädd och kissar på sig. Vi har aldrig lagt en hand på henne men misstänker att förra ägaren har det, vi är varken för hårda eller för mjuka mot henne. Nu har hon börjat visa tänderna vid tillsägelser eller när vi ber henne om saker samtidigt som hon är rädd. Det känns lite som att hennes rädsla börjar övergå i aggresivitet. Utomhus kan hon bli rädd för olika saker, även saker som vi inte alltid ser, då vågar hon inte göra sina behov ute. Hon har vaktat sin mat för vår yngsta dotter, men vid en tillsägelse så har det inte hänt igen.. Men oron sitter i att hon någon gång framöver skulle visa aggrisivitet mot barnen, därför söker vi hjälp annars kommer vi få göra oss av med henne och det är det sista vi vill. Vi har även en Jack Russell hane på 5 månader som bott här i snart 3 månader, samma problem hade vi innan han kom in i bilden så vi tror inte att det har med det att göra. Hur ska vi göra för att få bukt med detta? Tacksam för svar. Mvh Conny & Emma |
![]() |
Charlotte svarar: Hej Conny & Emma! Er hund är att jämföras med ett barn på 12 – 15 år. Er Grand Danois är alltså långt ifrån en vuxen hund, det är hon först vi fyra års ålder. Och då bör det betänkas hennes så förskräckliga livserfarenheter, som kanske kommer att göra, att hennes ”mognad” tar längre tid än för en trygg hund med ett bra liv, helt från start. Och eller aldrig riktigt ”släpper” från hennes reaktioner/minne i livet. Olika resultat vid tillsägelser, det vittnar om hennes svåra första år plus att ni inte läser er hund rätt, och därmed helt troligt tar i för mycket, för skarp ton. Dessutom ett hem med barn och så unga barn är ofta ett hem med mycket liv och rörelse, kanske inte det ideala för en hund som haft ett eländigt liv. En sådan hund måste få chansen att må bra och det innebär hänsynstagande till hunden. Att hon beter sig annorlunda kring löp är vanligt för tikar. Och att löpet håller i sig totalt kring åttio dagar, vet ni det? Som jag ser det måste denna hund få en rejäl chans, på så sätt att matte husse måste dels ha viljan och främst kunskapen att ge hunden ett bra liv. Hundens liv och dennes reaktioner idag och ert sätt att vara med hunden, er eventuella kunskap hur ser den ut, med fler delar måste gås igenom, för problemet är så komplext att jag inte kan hjälpa er via mail/ brev med detta, om man skall få det rätt och bra för alla parter. Därför tycker jag att ni söker en konsultation av kollega till mig. En hundpsykolog som kan möta er och hunden, se ert hem och förstå vilken form av liv hunden lever idag. För att kunna avläsa hundens reaktioner och för att på så sätt hjälpa er, att inse vad som måste göras. För att ni skall kunna ge hunden korrekt information, så hon i första hand inte känner oro/rädsla. Sök kollega till mig som finns i ert hemområde, för bästa hjälp. Se min länksida för kontakt; www.fidos.se/lankar Hundpsykolog |