Artikel publicerad 2009-12-07 10:12

Morrar när min son närmar sig

Hejsan! Nu måste jag göra något, har ont i magen av det dåliga förhållandet mellan mej- min hund Laban och vår nya familjemedlem sonen Anton 14mån. Laban är...

Text: Charlotte Swanstein, Fidos Hundinformation
Morrar när min son närmar sig
Hejsan!

Nu måste jag göra något, har ont i magen av det dåliga förhållandet mellan mej- min hund Laban och vår nya familjemedlem sonen Anton 14mån.
Laban är 10år tollare-golden retriver, morfar bordercollie. Problemet består i att han spänner sig stel och morrar när min son närmar sig. Jag kan känna hårda muskler kring nacken numer...
Ska vi låta honom vara helt i fred å sära dem åt -blir hunden då en del i familjen? Kan en fodervärd ta honom tills sonen är ngt äldre? Han är inte aggressiv vid alla möten och inte utomhus -dvs han är då mer dominant inne.
 
Jag har haft Laban sedan han var 12v, då van vid både barn och många andra djur, tränat och tävlat i lydnad i dåvarande klubb. För ca 6år sedan satt jag och mina tre kusiner mellan 10-14år på golvet i vardagsrummet och Laban låg på golvet vid oss -avspänt, mina och deras föräldrar satt i soffan bredvid. När jag gick ut i köket hade minsta kusinen 10år sträckt sig fram för att klappa honom -han satt vid svansen och blev då biten i kinden. Jag hörde ett skall och sprang in. Ett snabbt bett, ej djupt, ingen "förvarning". De vuxna beskrev att han nog blev överraskad av 10åringen som smög sig på bakifrån.
 Efter det har han "sagt ifrån rejält" när en 3 årig pojke med egen hund "gick på honom som sin egen hund" trots tillsägelser av de vuxna. (Hunden var i eget rum, min sambo släppte ut honom utan min vetskap.)
Min son har två kusiner som ofta träffat Laban, de har fått "låtit honom vara" lilla tjejen är nu två år -killen 5år. Båda två kan vara nära honom och klappa honom när jag är med utan ngr "spänningar".
 
Jag både litar/ litar inte på honom eftersom det är så olika från gång till gång när min son/han umgås. Ser jag att han spänner sig och börjar morra så blir jag en "tigermamma" och vaktar min son, blir arg.. etc. Det är inget bra!Jag brukar styra bort honom från sonen och sedan kan vi gå fram igen om han ligger ned -han ligger dock ett bra tag spänd som en fjäder. Ute kastar vi boll och leker och det kan vi göra inne också, då tar sonen hans gosedjur och kastar till honom eller ger honom och sedan får han gå efter och vänta tills sonen släppt det. Laban kommer och lägger sig i närheten av oss när vi grejar och leker, sonen kan ge godis och hunden tar så nätt, så nätt. Vad jag minns så morrade han kraftigare då sonen bara kunde krypa -då litade jag inte alls på hunden men samtidigt var det mindre "möten" per dag eftersom han ej kunde krypa så fort/långt. För ett halvår sedan drog sonen hunden i svansen och han "sa ifrån" högst rimligt och inte mer med det.
 
Vi i familjen är jag och min sambo och vår son samt en "hittekatt" sedan i september, kissen väntar på permanent hem. Vi bor i 11/2plans hus med trädgård i ett samhälle. Jag har varit hemma sedan juli -08 först som gravid och nu mammaledig. Jobbar en dag i veckan och då är pappa hemma. I januari börjar jag jobba 73% och sonen är då på dagis.
Vi går morgonpromenad m. vagn, kortare lunchrastning, em. promenad m. vagn, lek ute/uppgifter inne samt kvällspromenad utan barn. Går med och utan koppel. På vår gata med 16 hus finns 14 hundar! Han leker med två jämnåriga tikar. Träffar också yngre hundar och valpar -är då mkt tålmodig och mjuk.
 Upplevs av andra (även hundägare) som mkt lydig o och "väluppfostrad". MEN så trist det här är med sonen. Min sambo tycker inte det är så allvarligt men han är inte hemma. Dessutom ser han inte hur Laban gör när han spänner sig. Dock kan ju detta vara bra, min egen spändhet kan ju istället försämra.
 Om han inte vore dominant utan mer "osäker och rädd" skulle han väl backa och själv gå undan?
Hoppas på hjälp!
 
MVH /Therése

Charlotte svarar:

Hej Therése!

Din hund är INTE dominant, det är sällan och nästintill aldrig som hundar är det utan den visar att den inte åtlyds, då den signalerar att den inte vill/vill vara ifred. Även om hunden är nära dig då du är på golvet med barnen, innebär det inte att den vill vara delaktig, så till vida att den skall tas i, dras i och så vidare. Din hund har levt med dig i hela sitt liv och den senaste tiden har en liten parvel tagit all din tid. Klart hunden vill vara när dig även nu. Att betrakta hundens rätt till egenkontroll som dominans är att inte förstå, vilket är beklagligt för hela flocken.

Däremot har det dels med barn att göra, så till vida att barn inte kan tyda en hunds signaler för att vilja vara ifred. Då hunden på olika sätt signalerar och barnet inte lyder/förstår utan fortsätter så ökar signaleringen och till slut kan det bli som du beskriver ett Wov/skall med skenanfall och i detta fallet kan en skråma bli effekten.

Barn skall aldrig lämnas själv med hund, barn skall inte få följa efter hundar inte inomhus, där väggar, möbler och annat hindrar hunden från att komma undan förföljaren. Utomhus är det nästan aldrig problem mellan hund och barn, om hunden har möjlighet att komma undan/vara fri, som du mycket riktigt noterat och skriver. Finns det möjlighet att undvika är det ,det som hundar gör i första hand.

Er hund är nu i en ålder att jämföras med en människa på si så där åttio år. Och hur kul och hur länge är det kul att leka med ett barn i den åldern?
Barn i hundens värld, alltså valpar, som skall fostras väl och vänligt, vilket troligen er hund försöker, men får ingen hjälp av er vuxna, som inte ser hundens rätt och behov av att slippa bli påträngt uppvaktad av barn.

Gör en hälsoundersökning på er hund, han är nu som sagt en äldre gentleman och som sådan har man oftast någon ålderskrämpa, ser sämre, hör sämre, öm i leder med fler. Alla dessa ålderskrämpor so inte är så ovanliga på någon åttioåring försämrar tålamodet. Viktigt att ha god veterinärkoll på den äldre hunden så att man vet och kan hjälpa hunden, till ett bra åldrande.

Motion, kontakt och kul är viktigt att hundar får varje dag med sina vuxna, matte husse, även fast man fått barn. Och att bevista det mesta av utomhustiden ständigt ihop med barn och barnvagn, gör ingen trevlig hundpromenad. Se till att hunden får sin egen tid var dag, på så sätt bränns hundens energi och den har mindre intresse av att vara när ni leker med ert barn. Dessutom är det lättare att be en hund gå och lägga sig, efter en skön och kul promenad med vuxna, och det ger då tid till bara dig/er och barnet, en stund.

Se till att hunden har minst ett ställe i hemmet, som inte skall vara avskärmat på något vis, att dessa ställen är totalt barnförbjudna områden, ALLTID. På så sätt vet hunden ett par ställen, den kan gå till för att vila, ligga ned och eller tugga sitt hundtugg, utan att någon kommer dit och definitivt inte barn.

Barn är just barn i all bemärkelse tills de är vuxna, även i den bemärkelsen att de inte förstår och kan se sin omvärld som vi vuxna gör/kan, därför är det viktigt att man som vuxen inte glorifierar sitt barn, även om jag inser att just det är svårt. Men i sådan grad att man inser att även hunden har en rätt och det finns inte tillåtet för barnet/barnen i hundens närhet/ställe.

På så vis ger man alla i familjen rätt till sitt och ro. Och barnen kan få njuta uppväxten med en hund, utan att bli rädd för den. Och utan att hunden ständigt skall känna sig stressad, av att behöva signalera och ”fostra” i tid och otid, eftersom matte husse inte tycks ha full koll.

Gör en veterinärkoll av hunden
Skapa regler för barnen och dess kompisar och kontrollera att de följs
Ge hunden kvalitets tid utomhus, dagligen
Inrätta barnförbjudna områden i hemmet, för hundens ro

Lycka till!

Charlotte Swanstein
Hundpsykolog

 

NÅGRA AV VÅRA TJÄNSTER

Hundannonser Kennelsida Verksamhetssida

VOVVE.NET

Om Vovve.net Kontakta oss Annonsera på Vovve.net Varumärket "Vovve"

FÖLJ VOVVE PÅ FACEBOOK

FÖLJ VOVVE ÄVEN PÅ ...

Vovve.net

TIPSA VOVVE

Något som är fel på sidan ovan?
Tryck här för att rapportera fel eller tipsa Vovve.

VOVVES NYHETSBREV

 
Populära raser idag:   Australian Shepherd | Australian Kelpie | Chihuahua | Cocker Spaniel | Schäfer | Dobermann | Jack Russell Terrier
© 1998-2019 Enfinia AB