Vill du berätta om din ras?
Berätta om dina erfarenheter av denna ras, så att andra besökare kan lära sig om mer.
Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.
Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.
Vovves medlemmar skriver vad de tycker om Alaskan Malamute
Letar du efter en ras och kan inte bestämma dig? Läs vad Vovves medlemmar tycker om de raser som de själva har erfarenhet av. Både positivt och negativt!
Yezzica skriver 11 november 2009:
Här kommer mina personliga erfarenheter om rasen. Vi har 2 stycken Alaskan Malamutes, en tik på 4 år och en hane på dryga året. Dessutom har vi en polarblandras på nio år som vi har delad vårdnad om, hon är hos oss två veckor åt gången.
Hemmamiljö: Vi bor i villa på landet och hundarna bor inne med oss men eftersom vi har staket runt tomten så får dom vara ute så mycket dom vill (eller vi vill) när vi är hemma. Vi har även haft hundarna i lägenhet periodvis och det har gått jättebra, i dagsläget skulle det dock inte fungera med hanhunden i lägenhet efter som han ibland ylar när hundarna lämnas ensam hemma. Vi har en bebis och det har gått jättebra, bara hannen som visar intresse och ger pussar men är väldigt försiktig med henne, tikarna bryr sig inte alls men har inget emot att ha bebisen nära. Antar att de blir annat när bebisen börjar äta själv, då blir hon nog intressant eftersom alla är väldigt glada i mat. Inomhus är dom lugn och snäll.
Motion och aktivering: Hundarna får i genomsnitt 2 timmars motion varje dag fördelat på 2 promenader. Någara gånger i veckan får dom springa lös i skogen, vintertid åker vi ibland spark och skidor, sommartid blir de en och annan cykeltur, ska inhandla klövjeväska och vill gärna ha en GW-vagn. Ska låta hannen dra bebisen i pulka i vinter. Tiken är inte intresserad av att dra överhuvudtaget, hon gillar soffan mest av allt och att få vara lös i skogen, promenaderna är hon inte så jätteentusiastisk över, ibland lägger hon sig bara ner och vägrar gå, men det är förstås bara att kliva upp igen. Så ja det finns lata malamutes oxå. Hannen har stort behov av att röra sig, det märks väldigt väl när det blivit för lite motion. Annars så tränar jag med klicker, onödiga och nödvändiga saker, dom är lättlärda och tycker att det är jättekul pga det stora intresset för godsaker. Har gått kurser, både inom brukshundklubben och i privat regi. Mycket belöning och korta pass funkar bra.
Viltintresse: Visst har dom ett viltintresse men det är hanterbart för oss, dom driver inte vilt även om dom kan jaga iväg ett å annat djur ibland. Men det gör nog dom flesta oavsett ras av ren nyfikenhet. När dom är ute på gården så går det ibland vilt utanför staketet och då observerar dom bara. Däremot kan polarblandisen inte vara lös alls i skogen då hon drar iväg. Sambos mor o far har katter och det har aldrig varit några problem för oss.
Skall och Yl: Dom skäller i princip aldrig men ylar och "pratar" mkt. Dom sitter inte ute och ylar utan anledning heller som jag upplever att "hundgårdshundarna" kan göra.
Löp: Under höglöp är vår hanne en mardröm, ylar 24 timmar om dygnet, oavsett om vår tik eller någon som bor i närheten som löper. Dessutom blir han väldigt rymningsbenägen. Vi har bestämt oss för att kastrera honom.
Andra hundar: Tiken vaktar gården och föremål mot andra hundar och även mot främmande människor ibland, ute på neutral mark har det sällan varit bekymmer, framför allt när dom är lösa. Hanen har aldrig varit nå problem hittills mot andra hundar men han är ju så ung ännu och vi hoppas kunna mota Olle i grind med en kastrering. Alla tre har ett tydligt språk och är väldigt artiga dom kräver även det av andra hundar och där kan det ju bli fel ibland om signalerna misstolkas eller om nån hund är för på. Maten försvarar dom mot varandra och därför så äter dom inte tillsammans. Desutom får man vara lite försiktig när man ger godis, in och ut genom dörrar osv så det inte blir nåt gruff, detta gäller främst tikarna. Annars är det fantastiskt att dom släpper in den andra tiken utan problem när hon varit borta i två veckor i stöten.
Uppfostran: Då jag har erfarenhet av flera andra raser så har jag nog varit extra tydlig och extra konsekvent med dessa hundar, men försöker att vara lugn och bestämd. Precis som någon skrev tidigare så provar nog vissa individer att tänja på gränserna varje dag, i mitt fall hanhunden. Har väl till viss del med könsmognad att göra. Han har under sitt första levnadsår förstört oerhört mkt grejer och stulit hur mkt mat som helst. Vi ser dock en ljusning på dessa problem nu som tur är.
Social kompetens: Tiken är mest för sig själv, uppskattar om man kommer och gosar men tar sällan initiativ själv. Mot främmande är hon aningen skeptisk, ska vara på hennes villkor. Hannen är den goaste hund jag någonsin haft, som en jättebebis. Hälsar artigt på främmande men ingen av dom är så jätteintresserade av okända.
Som helhet tycker jag att Malamuten är en av världens vackraste hundraser men ingen nybörjarhund. Lugna och trevliga, passar perfekt om man som jag vill ha en hund som inte skäller i tid och otid, kräver mer fysisk motion än mental stimulans.
beepeel skriver 31 augusti 2009:
Det går inte att promenera henne trött, det krävs en cykel, skidor eller rullskridskor etc för att ge den motion som behövs. Hon kräver ett aktivt liv. Sitta eller ligga still ute i skogen under tiden som husse och matte fiskar är inte kul. Men hon trivs att ligga ute på tomten/verandan och sova, efter dagens motion.
Innomhus är hon hur lugn och fin som helst. Hon älskar barn och gillar alla andra människor. Däremot har hon svårt för andra hundar. Det kan kanske bero på att hon varit ledartik i en flock/slädspann och därför ser alla hundar som kommer mot henne som ett hot mot hennes position.
Hon kan inte heller gå lös i naturen då hon har för mycket jakt i sig. Hon vill jaga allt från igekottar och katter till älgar.
Hon är mycket kärleksfull, hon skäller inte utan ylar när hon vill ha mat eller träffar nån hon känner. Hon har "basröst" så många blir tyvärr rädda när hon sätter igång, men det är hennes sätt att hälsa och hon är absolut inte arg när hon låter så.
Malamuten har använts till isbjörnsjakt och att värma barnen i igloon. Det är en ras med mycket "vildhund" kvar i sig till skillnad från de raser som tuktats och avlats för att passa människan i hudratals år. Malamuten värnar och försvarar sig och sin flock men det gäller att ständigt påminna om vem som är flockledare.
Sammanfattningsvis: Är du en tydlig ledare som har tid att vara aktiv tillsammans med din hund flera timmar om dagen är Malamuten ett alternativ, annars ska du skaffa någon mer "tämjd" ras.
B/M polarcollie skriver 19 maj 2009:
En malamute som har fått det den behöver i aktivitet är en underbar familjehund, de älskar att gosa och vara nära. Man ska dock tänka på att vara konsekvent när man fostrar dem - de testar gränser. "Får jag ta mat från bordet/dra i kopplet/jaga katten IDAG då?"
Nackdelen med malamuter är att de kan bli odrägliga och destruktiva om de inte aktiveras tillräckligt. Plus att de fäller MYCKET när de fäller. Man tror att hunden planerar att bli nakenhund!
xhanto skriver 18 maj 2009:
det är inte hela världen.Tikar går alltid bra,och hanhundar som han växt upp med funkar.
Envis är han väl,men mutar man med godis/mat så gör han vad som helst.Skulle kunna ha hur många som helst,om jag bodde lite mer avsides.Men 1 till blir det nog.
Vi håller inte på med drag just nu,utan mer aktiv i skogen,med klövjeväska eller utan.
Allmän lydnad och lite tricks tycker han om.Men bäst är när han kan sno åt sig barnens kramdjur,det älskar han.