Vill du berätta om din ras?
Berätta om dina erfarenheter av denna ras, så att andra besökare kan lära sig om mer.

Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.

Vovves medlemmar skriver vad de tycker om Australian Shepherd

Letar du efter en ras och kan inte bestämma dig? Läs vad Vovves medlemmar tycker om de raser som de själva har erfarenhet av. Både positivt och negativt!
Bilbo&Ludde skriver 9 juli 2014:
Vi har en treårig aussie-kille. En fantastisk hund med massa motor - han orkar alltid en gång till - men ingen hund jag tycker man ska välja om man "bara" vill ha en hund att gosa med och lära några trix. Andra karakteristiska egenskaper är hans enorma gäldje, för allt! Hela världen är en nöjespark i hans värld :-) En trevlig och lättlärd hund med mycket vilja att vara till lags. Men också en mycket snabbtänkt hund som lätt agerar efter eget huvud om den får möjlighet. Han har också lätt till skall. Det har inte på något sätt varit omöjligt att jobba bort och det är inte många i min omgivning som någonsinn hört honom skälla. Men det har krävt - och kräver - mycket jobb och kunskap. Kort och gott en mycket rolig och härlig hund för den som verkligen vill ha en hund att arbeta med - både i olika hundsporter och mycket i vardagslydnad och vardagssituationer.

Jag kan också nämna att det finns en hel del problem med rädslor, stress och i värsta fall aggresivitet i rasen varför det är mycket viktigt att välja uppfödare och linjer noga.
Elilan skriver 1 maj 2013:
Jag var för fyra år sedan ute efter en aktiv och lättlärd hund, ett nyckelord var allaround. Kontaktade uppfödare av aussies och det kändes bra, alla uppfödare talade varmt om rasen, men valpar var svårt att finna. Fann en kennel med två otingade valpar, pga skönhetsfel. Det blev hanen, som var minst i kullen och som jag hoppades skulle bli liten och smidig till agility. Han visade sig bli stooooor och höra till de klumpigaste av klumpiga hundar ^^

Sedan visade det sig också inte alls hade den mentalitet som man söker i en aussie, eller i någon hund för den delen. När jag fick hem honom, han var då 4 månader, så vilade han aldrig, han verkade inte veta hur man gjorde. Han var ett evigt duracell-batteri och jag grät av utmattning efter tre dagar. Mysa kunde han inte heller, när man försökte så blev det sprattlande och bitande. Jag fick tvinga honom till vila genom att hålla nere honom tills han slappnade av och somnade, men minsta ljud väckte honom och då var cirkusen igång igen.
Vi blev utstötta av tidigare umgängeskretsar, då alla tyckte att han var så jobbig och jag blev i det närmaste isolerad och ännu mer olycklig. Jag försökte få hjälp av uppfödaren men hen hänvisade till blocket. Jag berättade det för min mor, som då frågade mig "Jamen vem skulle vilja ha en som honom?". Mitt hjärta blödde, jag läste böcker och vi gick på kurser. Men han blev så utom sig av stress att han bara satt och tjöt och vi fick sitta åt sidan, folk tittade på oss med dömande blickar vilket inte höjde mitt självförtroende. Kursledarna och instruktörerna kunde inte ge oss råd, utan tycktes mest undvika att ta upp frågan.
Jag lärde mig att hålla mig lugn, och trots hans sätt så var och är min aussie otroligt lättlärd, så jag lärde honom snabbt en massa trix och kommandon. Men i vardagen fungerade han fortfarande dåligt, och hans stora kroppszon blev problematisk då många ville hälsa. Till slut fick jag säga till folk att inte vara så framfusiga, men vissa lyssnar inte och stackarn började ta till skall och utfall för att få människor att backa. Det problemet jobbar vi med än idag.

Sedan har vi hans svårighet för nya miljöer, trots all den miljöträning som vi genomförde från dag ett.

Han var alltid bra med andra hundar tills kanske ett år sedan, då blev han plötsligt väldigt hård mot andra hundar och svarade på kaxighet, något som han aldrig gjort innan. Så även där var all träning och socialisering som bortblåst.

Hemma så är han överkänslig för kroppsspråk, man kan inte bråka, kramas eller liknande utan att han blir orolig och lägger sig i. Detta är svårt att träna bort, speciellt när det gäller en så stor hund som bokstavligen kan sära på två människor.


MEN, nu efter fyra år av blod svett och tårar så har jag iaf en aussie som KAN slappna av, i skrivande stund ligger han och sover lugnt bredvid mig. Han ogillar att åka kollektivt, men accepterar det och sköter sig. På kurs är han något av en stjärna, oftast iaf, och gör mig otroligt stolt! Och ibland söker han till och med mys, något som inte fanns på kartan när han var liten. Man kan krama honom och klappa utan att det blir en brottningsmatch ;)
Dessvärre har vi fortfarande problem med främmande människor samt att han är extremt lättskrämd för allt ifrån fallande kvastar till saker han välter ner med sin egen kroppshydda och mörker. Och det för mig helt nya problemet med andra hundar :/ Som som sagt aldrig varit ett problem innan...

Han har inte en bra mentalitet, men jag har träffat väldigt många aussies med liknande problem så det är värt att ta upp här. Jag vill ta upp vikten av att välja en bra uppfödare som fokuserar på bra mentalitet före allt annat, och som ser vikten av att redan från början hålla valparna i en lugn hemmamiljö och lugnt introducera dem för människor och ljud.
Det första året med min hund var ett rent helvete, men sedan bondade vi någonstans på vägen och saker började ljusna. Kämpa kommer vi alltid få göra, men han är mitt hjärta och jag älskar honom över allt annat.
Nu har ni fått läsa en mindre fin historia här, jag menar inte att verka pessimistisk utan vill bara introducera brutal ärlighet om hur fel det faktiskt kan bli.
Australian Shepherd är en svår ras, enligt mig, men underbar. Men i Sverige fokuseras det idag alltför mycket på utseendet, rasens förbannelse kan man säga. Så om man är nyfiken på rasen; sök upp en seriös uppfödare och träffa hundarna! Var noga!

Tack för mig :)
pelle j skriver 2 februari 2013:
Hejsan. Tänkte berätta min historia, nu när jag har haft min kompis Zebbe i drygt 5 år.
Familjen ( sambo och 2 barn, varav den äldsta, då 7 år ) började önska hund och jag sa nej flera gånger.
Men dom lyckades övertala mig, trots min negativa inställning till hundar, då jag vuxit upp med chow chows och bara tappat intresset. Vid tidigare tillfälle hade jag träffat en bekant som då hade en border collie, och då tänkte jag ,att om jag någon gång ska skaffa hund, så blir det en sådan. Jag började alltså titta på border collies, frågade bekanta och åkte på utställningar. Som tur var träffade jag en trevlig utställare i Varberg, som skarpt avrådde mig ifrån denna ras, föreslog istället aussien, som jag snart började intressera mig för. Jag ringde runt till olika uppfödare, för att försöka få en bild av rasen, och som det är, så får man olika svar beroende på vilken tanke och inriktning uppfödaren har. Någon var direkt otrevlig och påtalade att hon aldrig skulle sälja en hund till mig, medan andra var mer informativa om rasens behov och egenheter.Läste en del rasbeskrivningar på nätet, även i detta forum, och bestämde mig efter ca 2 mån och mycket tvekan att skaffa en .aussie.
Av en slump fick jag kontakt med en uppfödare, som främst avlade för utställning och som verkade väldigt seriös, kunnig och med stor erfarenhet. Dagen innan hade hennes fodertik fått 9 valpar och vi blev tillslut, nervöst lyckliga ägare till en liten hanvalp. Då vi helst önskat en tik pga att man " hört " att dessa ska vara lugnare, började jag fördjupa mig i kastreringsfrågan, där jag var i kontakt med 5 st veterinärstationer, alla rådde mig att kastrera. Ringde svenska kennelklubben, för att höra deras åsikt, dom tyckte inte att jag skulle skaffa hund alls, efter den frågan.
Det blev kastrering och det ångrar vi inte, däremot har jag märkt att Zebbe mår väldigt dåligt av narkos.
Jag lade ner mycket tid och energi på att forma och fostra under valp och ungåret. Läste mycket och planerade mina övningar väl. Ibland kändes det hopplöst, men jag var alltid bestämd och väldigt konsekvent, passivitets tränade mycket, då jag var medveten om stresskänsligheten hos rasen, men det var klart bus och lek oxå. Zebbe har alltid gått okopplad till 99%, mycket för att man blir själv tvungen att hela tiden vara aktiv i kontakten, samtidigt som han har ett naturligt rörelsemönster. Han har alltid varit en del av familjen och får därför alltid följa med ( om det nu är möjligt )
då vi gör utflykter.
Jag kan faktiskt inte idag säga, att jag skulle vilja ändra någonting i hans beteende eller sätt att vara. Han är för oss perfekt. Jag kan tycka synd om honom , då ungarna bråkar, för då märker man att han blir orolig.
Att hunden har en fristad, där den kan vara helt ostörd tror jag är viktigt.
Det är en ras med mycket energi, men jag har alltid jobbat försiktigt med denna energi och aktat mig för att överaktivera hunden fysiskt. Att däremot låta den jobba mentalt är nyttigt, men även där är lagom bäst, låt dom även vila ordentligt ostört.
Zebbe är mycket social mot alla människor, har aldrig märkt någon aggressivitet mot varken människor eller hundar.
Han är alltid glad och samarbetsvillig. Otroligt lyhörd och följsam. Han är snäll mot barn oavsett ålder. Han fick gärna ha lite mer vakt i sig däremot. Han är fantastisk när det gäller vilda djur, kommer hellre till mig och käkar köttbullar än jagar rådjur/kaniner.
Det är en riktig kompis, som jag inte har så mycket negativt att säga om.
X Of Me skriver 22 januari 2012:
Om här skriver man igen ett par år senare.

Så fel man kunde ha om vissa saker och så rätt man kunde ha om andra. Vissa uppfödare anser att en aussie ska vara reserverad, andra inte. Jag är nu på den sidan som inte vill ha överdrivet åt något håll.

Aussien är en rolig och lätt ras att ha om man som förare har lite baskunskaper och framförallt tålamod.

Jag tycker nog inte att aussien är en ras man sattsar på om SM är ett krav, men med rätt hund så är det ingen omöjlighet. Flera st har vart in och halkat på målsnöret vid kvalet till både bruks och lydnad. Och jag tror att om ett par år så kommer vi få se fler och fler längre upp i klasserna.

Aussien har problem i rasen, dels givetvis med utseendet, det kommer fler som är för tunga och för pälsiga. Men så är det i alla raser, utseendet är ändock ett "lättfixat" problem. Men sen har vi det mentala, vissa hundar går knappt att ha i ett normalt hushåll pga vakt, skärpa och rädsla. Detta är något man ska vara noga med vid val av valp, den ska inte vara skygg, den ska inte visa starka vaktbeteenden eller betee sig "onormalt" de ska vara goa och glada helt enkelt.
Och innan man väljer valp så ska man givetvis kolla upp linjerna, har de mycket skotträdslor? väldigt reserverade? Mycket vakt? Svårt att släppa saker?
Gå då vidare, det FINNS bättre hundar!

Sen finns det tyvärr "filmjölksaussies" de som inte har några egenskaper överhuvud taget, kollar man på MH spindeln så ser det ut som en liten rund klutt bara. Kolla på svenska australian shepherdklubbens sida hur det borde se ut!


Kom ihåg att rasen är till för att flytta på stora djur, vakta familjen. Men de ska inte vara omöjliga för det. En bra aussie är en jäkligt rolig hund att leva med.
z_Zelda87 skriver 30 juli 2010:
Har en Aussie och det är min första. han är född i september -09. Det är en ras med många bra egenskaper men som lika gärna kan bli mindre bra om hunden inte får det som den behöver.

Den har mycket vakt och skärpa. Just min egen hund (10 mån idag) besitter otroligt mycket skärpa. Han har jaktintresse så det behövs en stadig grundlydnad. Lättlärd, smart, energisk, älskar att jobb, gillar att mysa och älskar att leka.

Den behöver väldigt mycket stimulans och får den detta så är det en underbar hund att arbeta med. Om man inte arbetar med sin Aussie så kan dessa bra sidor fort vända och bli en mardröm för hundägaren. Lika lätt som den har att lära alla bra saker vi vill att hunden ska kunna, lär den sig även dumheter och massa bus! Med en Aussie är det INTE lätt att ligga steget före sin hund. De lär sig fort kedjor av både bra och dåliga slag.

Det är inte en dans på rosor med en Aussie. Men vill man jobba mycket med sin hund och gör detta på rätt sätt så han man en underbar vän för livet som är go och glad!

Det var en snabb presentation av rasen från mina erfarenheter. Går bra att skriva till mig om ni vill veta mer vad jag har för erfarenheter av Aussien!
Sesha_Neheru skriver 16 juni 2009:
Nu utgår jag i från mina erfarenheter med min mammas hund. Jag själv kommer nog att skaffa en också. En trevlig och härlig hund om den får jobba med något utmanande. Pigg och alert hundras som man måste vara noga att träna passivitet för att inte få en stressad hund. Lättlärd men kan även lätt bli frustrerad om den inte vet vad den ska göra. Vaktar hemmet och är något reserverad för främlingar men med en matglad hund går allt att mutas. Lite av en ensamhund då Diva inte går ifrån mamma i första taget, inte ens mutning av det godaste godiset funkar då.
Småbarn fungerar inte Diva med, hon vallar dem, nafsar lite i kläderna men det är för att hon inte är van med det.
Diva ska börja tävla i elit i lydnad och tränar även spår med mamma. Jag har hand om agility-biten där vi är nybörjare. Det går fort och hon är jätteduktig.
hattenav skriver 13 maj 2009:
+
Arbetsviljan
Lättlärd
Snabb
Smart
Enkel
Tillgiven
Väldigt aktiv
Lätt att få lydig.
-

Reserverad mot folk.
Rädslor
Dålig mentalitet
Mycket krävande

Min tik:

Rädd för människor, barsk mot hundar.
opålitlig kring barn, trivs i lugna miljöer, funkar bra på landet och lägenhet.

Är aktiv inom spår, freestyle, lydnad.. ibland agillity.
Tränar fysik, mycket backträning .cykel, drag, simning m.m.



X Of Me skriver 11 maj 2009:
Australian shepherd " Aussie"

En Aussie kan vara en go och glad hund. OM man är en van förare som inte faller för deras "clown" fejs. Det man ska veta är att denna ras SKA vara reserverad mot främlingar, samt ha mycket vakt och skärpa från början.

Beroende på vilka linjer man väljer kan det variera från att vara en mycket skarp hund, till att vara en nallebjörn. Dock Ska man förbereda sig för det värsta, då får man inte lika stor chock om man får en hund som har mycket skärpa/vakt och är reserverad. Det första året kan vara väldigt jobbigt om man är ovan " Aussie" ägare, då de lär sig både goda och dåliga vanor mycket fort.

Men sen ska man vara beredd på att det är en arbetsnarkoman (många som haft BC och Aussie tycker Aussie är en svårare hund) och man kan räkna med att hunden vill arbeta 10-15-20 timmar i veckan (alla är absolut inte så). Det är vanligt med stress i dessa hundar, men med rätt träning redan från början kan detta i de flesta fall lösas.

Vill du ha en vän som älskar att arbeta och gärna arbetar hela dagen, så kan en Aussie vara rätt hund för just dig.

Dessa hundar fungerar bra i både lydnad, spår, sök, tjänstehundar, skydd, vall och agility samt mycket mer.

Kort sagt, med rätt förare, en underbar kamrat.
ANNONS:
 

NÅGRA AV VÅRA TJÄNSTER

Hundannonser Kennelsida Verksamhetssida

VOVVE.NET

Om Vovve.net Kontakta oss Annonsera på Vovve.net Varumärket "Vovve"

FÖLJ VOVVE PÅ FACEBOOK

FÖLJ VOVVE ÄVEN PÅ ...

Vovve.net

TIPSA VOVVE

Något som är fel på sidan ovan?
Tryck här för att rapportera fel eller tipsa Vovve.

VOVVES NYHETSBREV

 
Populära raser idag:   Chihuahua | Pomeranian | Jack Russell Terrier | Fransk Bulldogg | Papillon | Samojedhund | Labrador Retriever
© 1998-2017 Enfinia AB