Berätta om dina erfarenheter av denna ras, så att andra besökare kan lära sig om mer.
Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.
Nickelilltroll skriver 6 februari 2018:
Cavalier King Charles Spaniel som min Nicke Lilltroll är är en underbar hund. Alltid glad och pigg på nya upptåg. Han älskar snön som nu har kommit till Växjötrakten. Nicke är 1 1/2 år. Han har varit en riktig friskus. 
unha0528 skriver 19 juli 2016:
Cavalieren har inte fler hälsoproblem än andra raser. Ett oförtjänt rykte gör gällande att många har Syringomyelia eller medfödda hjärtfel. Ett aktiv arbete bedrivs både av Kennelklubben och Cavaliersällskapet i Sverige för att bedriva en sund och god avel. Många andra raser har avelsproblem som sällan diskuteras eller nämns så ofta som Cavalierens.
En underbarare vän som hund finns inte. Rasen är både en myshund och mycket sportig. Simning, bad, eftersök, agility, rallylydnad, utställning, vårdhund, bokhund. Det är du som ägare som sätter gränser och lagom utmaningar för din Cavalier. Det är svårt att finna ord som kan beskriva och täcka in denna underbara ras. En skatt på fyra tassar.
Se till att skaffa en valp från en mycket meriterad och god uppfödare. Ska du skaffa en hund så finns det ingen anledning att leta på Blocket efter billiga valpar. Då är det bättre att låta bli hundköp. De kostnader som det innebär att ha hund överstiger ändå vida det belopp en valp kostar.
En sund och glad valp från en god kennel och ditt ansvarsfulla ägande gör många lyckliga stunder. Framför allt om valpen är en Cavalier King Charles Spaniel. ItaKnattåLego skriver 23 februari 2016:
Skaffa inte en cavalier.
Jag håller verkligen med om att det är en fantastiskt fin och mångsidig hund.
Men 90% är födda med en missbildning.
Rasen har en alldeles för liten skalle för sin hjärna.
30%–70% av alla cavalierer kommer att drabbas av syringomyeli,
en neurologisk skada, med anledning av den trånga skallen.
Båda mina cavalierer har drabbats och det är ett helvete att se dem plågas och förändras.
En av dem tog vi bort oktober 2015.
Mindre än 12 timmar tog det från att min andra hund förändrades från en glad filur
till en rädd, skygg och förvirrad figur. Han föll illa, slog i nacken och fick en svullnad där
som täppte till flöden mellan ryggmärg och hjärna. Det låter lika jävligt som det är.
När jag skaffade mina cavalierer fick jag höra om de hjärtproblem som rasen har.
Syringomyeli är ett större problem än hjärtfrågan.
Det visste jag inte då.

little miss snelson skriver 4 december 2011:
jag har en CKCS sedan augusti 2007. det är min första hund, som köptes tillsammans med familjen, där både mamma och pappa hade tidigare hundvana.
jag rekommenderar verkligen en cavalier till ALLA, oavsätt vad man "vill ha hunden till".
hon trivs lika bra hemma som ute i skogen. är man sjuk tex, kräver hon inga promenader. hon kan ofta ta sovmorgon längre än vad jag gör, till slut får man nästan tvinga ut henne efter 12 timmars sömn, hunden måste ju kissa ;)
det är dock ingen lat hund, hon är ofta med på långa skogspromenader. mina föräldrar gillar svamp- och bärplockning och då följer hon med och äter blåbär tills hon blir dålig i magen ;)
det märks såklart att hon är äldre, både på "mognaden" men även på lekfullheten. ska dock tillägga att hon fortfarande är väldigt lekfull, speciellt när det kommer till bollar som piper. skillnaden är väl att hon tröttnar efter ungefär 10 minuter.
hon skäller väldigt sällan. mina föräldrar bor vid skogen och då kan hon skälla om någon går för nära när det är mörkt ute. det ser jag dock VERKLIGEN INTE som något negativt.
oerhört lättlärd hund. jag vet inte om alla CKCS är sådana, men min tik har inga problem med inlärning.
enda nackdelarna jag kan komma på är väl att man ibland får stanna lite väl ofta på promenader för att folk vill hälsa eftersom hon är så söt, haha. sen tyr hon sig oerhört till mamma också, så hon kan bli orolig en kort stund om mamma går iväg. misstänker att hon är extra beskyddande mot henne eftersom hon var ledig mycket när nellie var valp, medans jag gick i skolan och pappa jobbade heltid. det är dock inte så att hon "inte bryr sig" om pappa eller mig, men hon blir inte alls orolig när vi går hemifrån.
som sagt, REKOMMENDERAR. hela familjen är övertygade om att det blir en ny CKCS i framtiden, om vi ska köpa ytterligare en hund. (pappa har erfarenhet av terrier, mamma av st bernhard)
Madeira skriver 27 augusti 2011:
Hej!
Min cavalier är en riktig myshund och älskar att ligga i soffan, bara bredvid men helst på mig. Trots sin litenhet kan hon följa med i skog och mark på häftiga utflykter. Men när det gäller vissa saker tror jag inte att hon är riktigt representativ för sin ras; Hon är inte speciellt snabb- och lättlärd utan man får vara riktigt envis för att man ska lyckas lära henne nåt och vara den som tar kommandot. Det sistnämnda vill hon gärna göra själv så det gäller att stå på sig. Hon är mycket energisk med mycket motor och kräver följaktligen mycket stimulans och motion. Mer än andra cavalierer inbillar jag mig. Hon nöjer sig INTE med tiominuterspromenader eller att bara vara ute på tomten. Får hon vänta alltför länge på en rejäl promenad blir hon otålig, skäller på ingenting eller minsta lilla, krafsar på dörren, hittar på bus...
Detta lugnade dock ner sig efter i vintras, då vi kastrerade henne p.g.a. att hon hade det jobbigt i samband med sina löp; före då hormonerna åkte berg-och-dalbana och efter då hon blev skendräktig (om man räknar in dessa veckor som blev till månader i löptiderna, tyckte man att hon alltid löpte och det blev lite väl jobbigt även för oss tvåbenta). Efter kastreringen har hon också blivit mer skällig än innan, lite vaktig, verkar faktiskt lite reserverad. Men hon skulle inte göra en fluga förnär, det är jätteskönt att känna så. Ingen behöver vara rädd för henne (men det finns ju hundrädda som blir rädda trots att det är en söt cavalier de ser). Hon bara larmar, men det lite för ofta kan jag tycka. Gör utfall och är dragig så man får jobba för att få henne att gå ordentligt i koppel.
Vi har testat agility men det går lite trögt, i motsats till vad jag trodde när hon var valp att det skulle göra. Hon är inte helt smidig. Det gör mig dock ingenting; vanliga promenader passar mig och min hund utmärkt. Jag har henne mycket lös och tränar mycket inkallning. Hon kommer som ett skott - jag har aldrig sett en hund springa så snabbt som hon gör - OM det inte är så att hon fått upp ett spår. Då följer hon det i stället. Men hon drar aldrig iväg så långt utan kommer till mig efter en liten stund. Hare och rådjur bryr hon sig inte om utan det är fåglar som fångar hennes intresse. Hon kan också sätta sig ner och följa en fågel med blicken...
Min hund är inte helt orädd, men nästintill. Skotträdd är hon inte, utan hon skäller upphetsat när hon hör ett skott. Men hon är mycket försiktig av sig och uppvisar en stor känslighet, samtidigt som hon måste styras med en fast hand för att hon inte ska ta överhanden. Hon saknar, som alla cavalierer vågar jag påstå, omdöme när det gäller trafik så i närheten av sådan har jag henne alltid kopplad. Gäller även gång- och cykelbanor.
Pälsen kräver genomgång ett par ggr i veckan. Är mer krävande än vad det brukar stå i böckerna. Den tovar ihop sig för mycket annars och blir svår att reda ut. Sommarhalvåret är det var eller varannan dag som gäller. Fästingar har en otrolig förmåga att gömma sig i den.
Tyvärr är hon lite drabbad, inte av blåsljud för det har hon inte som tur är och hon har heller inte problem med öronen (peppar, peppar) som många långörade hundar har, men av tandsten och återkommande krångel med analsäckarna. Dessutom har hon kronisk magkatarr och står på medicinering av detta plus att hon får ett speciellt veterinärfoder. Att få en cavalier att äta kan förresten vara ett kapitel för sig. Och när man väl har fått igång aptiten måste man hejda den... Problem med mage-tarm tycks vara vanligt för rasen. Det är jobbigt för hundägaren att ha en hund med dessa problem och självklart är det jobbigt för hunden själv. Dyrt blir det också :) Detta var ingenting som jag kände till när jag bestämde mig för en cavalier. Men i det stora hela är hunden helt fantastisk så det får man liksom ta med i bara farten. Man har verakligen en trogen vän i en cavalier.
Änglabängla skriver 1 augusti 2011:
Letar du efter en liten hund med en stor hunds mentalitet? Då kan Cavalieren vara rätt hund för dig. Din cavvis kommer att älska dig, följa med på alla äventyr, älska din familj och dina vänner och glatt följa med på all sorts träning. Jag som växt upp med schäfer uppskattar Cavalieren för att den är så lugn och stabil. Med det menar jag att cavvisar inte är lika skälliga och "intensiva" som många andra småhundar är. Uppfostra din cavalier rätt, och den kommer att vara tryggare än du nånsin kunnat tro. Den kommer glatt umgås med sorters hundar, oavsett storlek.
För mig är det friktionsfritt att ha Cavalier. Allt går som en dans, och allt är roligt med min lilla vän. Blir många cavvisar för mig genom livet vill jag gissa!
MelmanochWilma skriver 18 maj 2011:
Hej!
Cavalieren är en underbar ras. Min Mamma har en , min syster har en och jag har en :)
Jag har inte haft några problem med min ännu ( Han är bara lite mer än 1½ år) Men min Mamma och syster har fått vara hos veterinären några gånger med sina både för öronen, Spola tårkanalerna , Halsen och tömma analsäckarna. Dom är 8 år båda två.
Inga problem med hjärtat på någon av dom . Har varit hos veterinär och kollat.
Deras hundar är mest hemma hundar för det är där dom trivs. Men jag själv bor på landet och har hästar och min är med där varje dag och det funkar hur bra som helst!! Han trivs som fisken i vattnet där. Dock kan dom stora öronen vara lite neggativt ibland. Han har alltid spån och halm i dom :) Men sånt får man ju ta :)
Min funkar ihop med alla hundar, bara dom vill leka med han med så :) Han bor ihop med 3 rottweilers så han tror han är större än vad han är.
Jag kan verkligen rekomendera Cavalieren till första hund för den gör precis samma som du gör. Vill du ligga en hel dag i soffan, då är cavalieren där, Känner du får vara på långpromenad med fika i några timmar då följer cavalieren gärna med. Bara den får vara där du är. Den kommer bli din allra bästa vän!
andreaspersson skriver 9 januari 2011:
Cavalieren är en helt underbar hundras.
Lättlärd, trevlig, social och otroligt tillgiven. En perfekt hundras om man har barn, min första cavalier växte upp med barn då det fanns mellan 4-5 stycken i huset varje dag. Hon fick en otrolig förståelse för barnen och lärde sig att trösta dem om de var ledsna. Etersom cavalieren är en hund som uppskattar både aktiviteter och mys i soffan passar de för människor i alla möjliga åldrar och boendemiljöer.
Lättfostrade men kräver en mjuk hand och positiv förstärkning. Lätt att gå upp i vikt men med en bra kost och regelbunden motion så håller de sig i topptrim.
Det pratas mycket om cavalieren som en sjuk hundras men det en sanning med modifkation.
Cavlierer har en stor akilleshäl och det är blåsljud som kan uppkomma på hjärtat, men detta har cavaliersällskapet utvecklat ett avelsprogram emot. Bland annat innebär detta att från i år 2011 så kan man bara registera 5 kullar efter en hane som är under 4 år. Man kan inte heller avla efter hundar som inte har ett godkänt hjärtintyg efter 4 år. Jag skulle vilja veta vilka andra specialklubbar som har sådana avelsregler för deras "sjukdomar".
Läste bland lite om tidigare omdömen här att efter 11 år så har 100% av hundarna blåsljud.
Men det stämmer inte. Ca 90 % drabbas av blåsljud efter 10 års ålder men man får då ta i beräkning att det är en liten hund det handlar om. Efter 5år drabbas ca 20 % av blåsljud, detta innebär då att det ej går att avla efter dem men det finns inget som säger att cavalieren inte kan leva i många många år efteråt.bumbi skriver 5 november 2010:
Först och främst så finns det ingen sjukdom som heter blåsljud!
Sjukdomen som cavalierer drabbas av heter kronisk hjärtklaffsdegeneration. En kronisk sjukdom som är ärftlig, att välja en valp efter friska föräldrar är väldigt viktigt men ingen garanti att hunden kommer vara frisk.
Tyvärr så minskar inte antalet hjärt sjuka cavalierer trots kravet på hjärta UA innan parning, vid 6-7 års ålder har ca 50% av alla cavalierer hjärtfel och vid 11 års ålder 100% väldigt skrämmande statistik
Hjärtfelet gör att hunden drabbas av hjärtsvikt.
Cavalieren är en sjuk hundras största sjukdomen är hjärtfel men det finns fler allvarliga sjukdomar som finns i rasen.
Du som funderar på att köpa en cavalier ha deras hälsoproblem i tanken, och välj en uppfödare som inte mörkar med sjukdomar och allvaret.
Cavalieren är en underbar hundras med massor av positiva egenskaper.

cavalier_matte skriver 22 mars 2010:
Jag har erfarenhet och varit en lycklig matte till 2 cavalier, min äldsta som gick bort hade en väldigt stark peronlighet (vilket alla har, självklart har alla hundar olika personlighet precis som människan)
Men hon tydde sig enbart till oss i familjen, brydde sig inte så mycket om annat, ville hon mysa så kom hon till oss, ville hon va ifred gick hon till sin säng.. Men var dock väldigt gammal också :)Hon gick bort när hon var 13 år, då hon hade en massa olika sjukdomar. Stackarn. Men jag är mer en lycklig över mina år jag fick med henne. Hennes mest minnesvärda sak var att hon pratade och älskade mat!!
Min lilla tös är i princip motsatsen, hon är väldigt busig med en massa energi! väldigt svårt att få henne trött, trots timmar av springa bredvid cykel och promenader..
Hon älskar i princip alla människor och barn, alla som ger henne lite uppmärksamhet och vänliga ord och mysig klapp så är hon nöjd.
Hon är orolig bland många hundar, men jag tror att det beror på att hon blev illa biten som valp.
Men hennes bästa kompis är en amstaff som hon bestämmer totalt över haha. Så fina är de ihop..
Kortfattat, älskar att leka, mysa, lära sig kommandon och pussa sin matte :)
Världens bästa hundras enligt min åsikt, underbara och vackra!Chazey&me skriver 31 januari 2010:
Hej :P
Min farmor har en Cavalier King Charles Spaniel och han är helt underbar <3 Gosig,glad och är snäll i alla lägen, ibland kanske för snäll, han kan t.ex låta min farsters hund sno hans mat :P Min farmor gör inte specellt mycket aktiviteter , men hon går många gånger per dag och han kan hänga med på mycket :) Jag har själv lärt honom sitt och nu så söker jag ganska mycket med honom (jag är 13 år) Han är kanske inte lättlärd som en golden men han är inte heller seg ;)Theo06 skriver 8 november 2009:
Jag har 2 cavalierer nu, börjar beskriva min handhund som nu är 3 1/2 år gammal
Theo är en stor vacker men mycket envis hanhund. Han är orädd, tuff och framåt. Älskar såval att ligga på soffan en hel dag som att vara ute och aktiveras en heldag.
Pälsen är lättskött och kräver borstning nån gång i veckan. Han är som sagt mycket envis och har en stark vilja men älskar att träna och jobba.
Tilda är 1 1/2 år nu och är mycket fegare och lite mindre orädd men ändå framåt och nyfiken. Lyhörd och älskar att träna men som sagt mys i soffan är aldrig fel.
Båda två går bra ihop med andra hundar oftas, theo kan vara lite kinkig med vissa och tilda är lite rädd för stora hundar.
Barn funkar de bra ihop med!
När man väljer sin cavalier tycker jag det är mycket viktigt att kolla hjärtlinjerna för det är tyvärr ett stort problem!!popp_corn skriver 7 juli 2009:
underbar hund, envis men snäll. Tyvärr en aning skällig och gillar inte stora han hundar. Älskar barn och lätt att anpassa sig till nya situationer. Lätt lärd och lydig, men har en egen vilja. Älskar att gosa och att sova i soffan, helst på någon familjemedlem.
Lathundarna skriver 30 maj 2009:
Min cavalierhane är en riktig allroundhund. Tävlingslydnad, spår och personsök - att träna är livet! Men soffan är ganska skön den också om kvällarna, och att segla är en klar favorit. Att bada är otäckt, men då kan man vakta mattes saker istället. Barn är skitotäcka (dåliga erfarenheter) och han håller glatt ett stort avstånd till dem, iaktta på håll är hans melodi.
Insjuknade dock kraftigt våren 2008 och hamnade under stor utredning. Konstaterad hushållsdammkvalsterallergi, är pollenkänslig samt att vi fortfarande väntar på tid för MRI-scan för att se om han har Syringomyeli. Han har litet blåsljud på hjärtat samt ofta bekymmer med tonsillerna. Pga detta är han pensionerad (3½ år gammal) från tilltänkta tävlingsområden, och tränar nu istället för nöjes skull.
Han bor med oss (matte + husse) och en kelpievalp som han hjälper matte att fostra i ett hundtätt villaområde, och han älskar det! Han är herre på täppan och ligger mer än gärna och solar sig i gräsmattan samtidigt som han håller koll på grannarna.
Emma & Toonie skriver 19 maj 2009:
Cavalier King Charles Spaniel är en snäll, tillgiven, alltid glad, vänlig, lugna, väldigt orädd och sociala. Älskar alla sortes människor.
Min Cavalier är en Ruby hane på 2 år. Han är väldigt stor, 38 cm. Han kom till mig sommaren 2007 och jag kan definitift tänka mig fler. Vi bor i hus där jag kan släppa ut han på tomten där han älskar att springa lös. Han funkar väldigt bra ihop med andra hundar, katter och barn. Han följer även med mig till skolan två gånger i veckan är det fungerar utmärkt.
En Cavalier vill gärna vara med sin flock. Jag skulle nog säga att en Cavalier passar alla typer av människor, man behöver inte ut och träna varje dag, pälsen räcker att du kammar igenom några ggr i veckan.
En Cavalier passar till mycket som t.ex, Agility, freestyle, utställnig, spår sök.
Själv kör jag lite agility och spår med min.
Tyvärr finns det ju även sjukdomar och Cavalier kan få hjärtfel som heter blåsljud, en del få det i ung ålder men vissa klarar sig från det helt. Därför BÖR man kolla sin Cavalier första gången då den fyllt 2 år och därefter varje år.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att en Cavalier är en underbar hund som passar de flesta hundägare. :)
mynladen skriver 15 maj 2009:
Cavalier King Charles Spaniel är for mig en mindre hund som kan användas till så mycket!
De är godmodiga och lugna, kärleksfulla och sociala. Platsar lika bra i soffan som på lydnadsplanen.
Deras sociala kompetens är hög, men man busar inte fram, man går fram med värdighet!
Deras motionsbehov är inte så stort, men de älskar att vara med! Därför är de anpassningsbara utefter vad matte/husse gör.
De älskar beröm och är lättlärda vilket gör att de klarar sig bra i de flesta situationer.
Min Cavaliertik är inte vuxen än, men det jag har är en hund som glatt följer med vart jag än kan tänkas vilja. Skogen, utställningen, lydnadsträningen eller släktkalaset.
Hon kommer mycket bra överens med både barnet här och andra barn, katter och kaniner ingår i hennes vardag och dessa lärde hon sig snabbt att umgås med.
Det många som träffar oss kommenterar är att hon är så tyst och lugn trotts att hon nu bara är 7 månader. När man fikar ligger hon nöjt på sin kudde och tittar på...
En toppen hund för alla!Maria,Båtsman & Ozzy skriver 12 maj 2009:
Alltid glad och positiv till allt vad du vill göra. Älskar andra människor, både stora och små. Orädd. Vill alltid följa med och alltid vara där du är. Lekfull, lättlärd och tålmodig. Vill ha mycket motion och aktivering för att må som bäst men river inte huset om det blir att vila några dagar. Negativt kan vara den stora lusten att hälsa på alla han möter, att träffa en annan hund lockar mer än alla korvbitar och köttbullar som matte har när man övar inkallning. Kan vara riktigt kräsen när det gäller maten och matvägrar ibland. Passar utmärkt när man bor i villa och har familj med barn i olika åldrar. Gillar agility och vi har testat att spåra och det går aldelens utmärkt.
josca skriver 12 maj 2009:
Cavalier King Charles Spaniel är inte bara en hund med ett underbart utseende, utan cavalieren har även massor med andra egenskaper som passar flera olika slags människor.
Mina erfarenheter av cavalierer är väldigt stora, jag fick min första cavalier 2004 och 2006 kom min andra gosse, mina första och de är alltså även mina nuvarande hundar. Jag har alltid varit väldigt aktiv och först var jag inte säker på att cavalieren var något för mig eftersom jag vill gärna arbeta med min hund... men tänk så fel man kan ha!
När många tänker på en Cavalier King Charles Spaniel ser dom framför sig en soffliggande, mysig och väldigt enkel hund. Men det krävs ju faktiskt en hel del från de blivande cavalier ägare.
Kort kan man beskriva cavalieren som människoälskande, positiv och välbalanserad hund. Cavalieren vill alltid hänga med sin "flock" och är väldigt tillgiven.
En cavalier älskar oftast alla slags människor och vill pussas och kramas med alla, men det finns alltid undantag. En perfekt nybörjarhund som älskar att vara med familjen. Cavalieren passar egentligen alla, men det är klart att om man vill köra bruks så är cavalieren inget för den personen. Men till exempel i barnfamiljer, hos ungdomar och hos pensionärer passar cavalieren perfekt.
Skillnaden mellan hanhund och tik är väldigt liten, förutom de självklara sakerna som till exempel att tiken löper. Men annars är det ingen utpräglad skillnad.
Cavalieren passar också oftast ihop med andra cavalierer/hundar, det är inte ovanligt att man ser tre cavalierer på rad! En gång cavalier, alltid cavalier...
Mina cavalierer lever i ett radhus nära skog och mark och det passar dom perfekt, de älskar att springa lösa och busa med varandra. De brukar även få hänga med oss till ett hus på landet där vi är på somrarna och där får de vara på gården och där vill de gärna hjälpa till med allt som behöver göras.
Om man är intresserad av olika hundsporter passar cavalieren väldigt bra i de flesta fall. Med mina cavalierer tränar jag agility och freestyle och det är något de verkligen älskar! Men man kan även spåra och träna sök, något som också uppskattas av cavalieren. Lydnad är något som är väldigt viktigt för alla raser och om man är intresserad av att tävla i lydnad med sin cavalier så kan den klara det utmärkt. Det krävs mycket arbete och tålamod men när de väl förstår vad de ska göra så är det en väldigt lätt hund att träna och arbeta med.
Tyvärr har rasen drabbats av flertalet olika sjukdomar, men detta är något som arbetas väldigt mycket med. Cavaliersällskapet har flera projekt för att få en förbättring på cavalierens hälsa.
Rasen har hjärtproblem och kan få så kallat blåsljud, jag tycker att man ska kolla cavalierens hjärta första gången när den är 2 år och sedan en gång varje år så att man kan se när blåsljudet uppkommer.
Det finns även något som heter Syringomyelia, förkortas SM, för tillfället vet man inte hur stor utbredning denna sjukdomen har utan det arbetas på att ta fram mer information.
Hoppas ni har fått lite mer information om cavalieren och lycka till med din framtida cavalier (eller om du nu väljer någon annan ras)!