Vill du berätta om din ras?
Berätta om dina erfarenheter av denna ras, så att andra besökare kan lära sig om mer.

Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.

Vovves medlemmar skriver vad de tycker om Dogo Argentino

Letar du efter en ras och kan inte bestämma dig? Läs vad Vovves medlemmar tycker om de raser som de själva har erfarenhet av. Både positivt och negativt!
T.i.a. skriver 20 oktober 2009:
Ska man ta tillvara på rasegenskaper?

För att bevara rasens naturliga stabilitet, JA.


Jag hör ofta att dogon ska vara en hård hund, men det ligger en klar missuppfattning här.
En bra dogo är sensetiv och mjuk i sin familj, och alldeles för laid back för att bli en vakthund i klass, en dogo skyddar inte en egendom utan sin flock och bara när det sker något verkligt seriöst, och en dogo är inte lämpad för skyddsträning, oftast skapas en otrygg och labil hund utav detta.

Tyvärr kör fler personer egna hobbyprojekt, och de förstår inte hundens natur som inte är som en traditionell brukshunds.
En bra dogo är dock otroligt envis när det gäller sitt mål, dvs ( jakt ) bytesdriften, vilket absoult inte ska missuppfattas med aggression eller vakt.
Det finns alldeles för många ostabila hundar i Sverige, med ett till ytan sett hårt och aggressivt beteende, men som påstås vara korrekt.
Sätt dem i test o de springer iväg med svansen mellan benen eller vänder och biter den hand som de skulle skydda, scary.
En sådan ostabilitet gör dem inte lämplig till en familj att äga. Med hänsyn till dogons komponenter anser jag det ytterst viktigt att allt är på plats korrekt, mentaliteten är allt.
Många påstår ofta att en jagande dogo är och ska vara aggressiv, men jag säger bara för att en dogo kan jaga och bita, är det inte en dogo, utan bara en hund hetstränad att göra något den förväntas av sina mänskliga herrar, detta gör inte dogon på något vis unik.
Det var inte vad rasens grundare en gång avsåg och presenterade för världen.

Dagens dogos, skulle i många fall te sig som en annan hund mot den tiden när dogon uteslutande hade uppgift som arbetande hundar, och i stort är detta en negativ utveckling.

En dogo som verkligen är i sin essans är en hund som redan tidigt visar, utan aggressivt kroppspråk, hög bytesdrift, som om det skulle vara den mest naturliga sak i världen.
En riktig dogo är väldigt förutsägbar och därför i rätt händer, i en bra familj en av de bästa tänkbara hundar. Tyvärr finns det väldigt få dogos och många vita hundar.
Detta pga personer som bedriver avel utan att verkligen respektera bakgrund och ändamål.
Detta är farligt.
Dogon var inte skapad till att vara en mångändamåls hund. Jakten var alltid nummer ett, egenskaper som vakt och annat, sekundärt. Övriga användings områden kommer ut av avelskriterierna till jakten, exempelvis lämpligheten som familje hund och driv till viltspår etc.
Rasen är mycket specialiserad i utgångspunkt.
En människa som äger en dogo behöver inte jaga den, men den som ska avla på rasen bör ha sett att den dogon är just det.
Det innebär inte press i ett litet hägn som man kan se på Youtube där hets visas i machomaner, ett djurplågeri.
Utan en hund som visar intresse för jobba, och också vill jobba utan att människan ska vara en påtryckande faktor bakom, spåra arbeta, finna och gripa på eget bevåg, inte slåss med bytet men hålla det solidt till övriga flockmedlemmar ( människan kommer till undsättning ) oavsett tidsrymd.

En traditionell kamphund skulle i samma läge försöka slåss med viltet och tillintetgöra det primärt, med byte av bettgrepp, något som kan vara mycket ödesdigert mot ett vilt med styrka och vapen som ett vildsvin har, detta är en viktig skillnad.
En dogo ska först när den drabbas av utmattning, börja bearbeta bytet på detta vis, inte i utgångspunkt, bara hålla, som oftast ett öra och fördelaktigast en hund på var sida.

En dogo är en jakthund, precis som en hyena eller en varg. Kan den inte göra hela paketet där där hunden håller, utan tanke på självbevarelsedrift eller hurdan bytet är i storlek eller motstånd, så är inte det en dogo.
Enda skillnaden är att dogon ska invänta sin mänskliga herre, inte försöka avliva viltet i utgångspunkt.
Om man förfäras över detta så ska man nog inte se på animal planet, eller dylikt, för naturens väg är så, Mcdonalds existerar inte.
Samma dogo ska vid löstagande vara helt inriktad på bytet, inte agiterad så att det finns risk för den person som löstager hunden att bli biten.
Efter bytets nerläggande och borta från situationen ska hunden omedelbart släppa sin uppgift och slappna helt av, detta är något man kallar "dual nature" eller en av och på knapp som måste vara ytterst balanserad och förutsägbar, just denna del gör om inte unik så varje fall speciell bland våra raser.
Om detta inte är klart och beprövat, anser jag inte att en uppfödare har rätt att ens fundera runt avel, inga undantag.
Det är ett alldeles för stort ansvar och en olycka, speciellt med en ras som denna, i denna tid är absolut det värsta som kan ske, likväl nonchaleras detta totalt.
Med den filosofin som finns i Sverige och flera andra håll så är det bara en tidsfråga.
Om man som uppfödare har omvändningar om att dogons bakgrund och hävdar att detta inte hör hemma i vårt samhälle, varför skaffa och ens tänka på att avla dem?
Hunden skapades inte av er, och ingen av er ligger bakom någon selektiv avel som ger kontinitet, det gjordes av andra.
Ingen av uppfödarna idag arbetar eller testar sina hundar i dogons område fullt ut, i bästa fall har så skett från avelsdjur använda från utlandet, men ingen idag har bemödat sig att verkligen göra jobbet när det faktiskt går, inte i Sverige men på annat håll.
Tycker man det är moraliskt fel med jaktmomentet, återigen, varför dogon?

Att äga en dogo som sällskapshund ska vara utmärkt. köra viltspår och liknade aktiviteter är jättebra för din sällskapshund, men inte avgörande kriterier för avel.
Att testa sin hund i ett hets moment är det absolut inte heller, om du inte är mycket kunnig på att se en hunds beteende, oftast förstör det mer än gör någon nytta under oerhörd press.
En jakt där hunden får ta sina egna avgörelser är vad som visar vad genetiken har gett din hund.
Nervfastheten ska vara en av de mest påtagliga dragen, tålamod som visar sig i hemmet med barn osv.
En hund med mindre aggression, och mer driv för jakt ger just denna ovanstående egenskap.
En till ytan hård och misstänksam hund ger det inte, och en misstänksam hund skulle aldrig ge sig i kast med ett vildsvin, om inte den samma hunden blev trängd och tvingad till det, en sån hund i en familj...

Kan tyckas överdrivet, det mesta jag skriver, men jag tycker inte att vi har rätten att chansa när faktum är att olyckor har skett och kommer ske igen.
dogon är dessutom en hund som lätt skapar media sensation pga av sitt till utseendet snarlikhet till de sk. kamphundsraserna, och det har vi snart inte råd med längre.
Avel är ett ansvar, inte en rättighet.




T.i.a. skriver 13 augusti 2009:
Återigen skrev jag ett svar på ett inlägg som jag hoppas kan hjälpa nån eller någon som har funderingar runt Dogo argentino;

Re: hur är det med dogo argentino egentligen?



Tänk igenom ett beslut en två och tre gånger innan.
Nu vet jag inget om dig men jag vill påstå att det inte är en förstagångs hund även om just du kan ha turen att finna en dogo som är det.
I sådant fall finner du undantaget, inte regeln, en tik ger dock högre odds.

Tänk djupare än bara ett utseende eller hörsägen från en källa eller någon googlad hemsida. Gör läxan ordentligt och prata och besök inte bara en ev. uppfödare utan flera ( en bra upfödare kommer lägga alla fakta på bordet ).

Ta hundens historia och syfte på allvar, för en dogo kräver generellt mer av dig som ägare än många andra hundar, inte minst ansvar och förstålse för rasens instinkter.

Nya ägare ( ofta bra människor ), med fina intentioner ger många gånger upp eller känner att de fick för mycket hund, eller förstår inte deras normalt underbara hunds signaler, när den ena sekunden lekte med sin bästa hundkompis o nästa sek satt i dess nacke.
( en utmaning från annan hund tas omgående ) Många gånger startar inte en dogo ett bråk, men för otränat öga kan det synas så, för minsta signal från annan hund som inviterar dominans eller utmaning tar dogon det seriöst, verkligen, med massor av kraft och dedikation bakom .

Frågor du kan ställa dig själv på förhand:

Klarar jag av en hund som kan bli väldigt dominant mot andra hundar och i vissa lägen, prövar ut dig som ledare?
En hund som kräver massor av socialisering, främst med hundar och i flera fall ändå i slutändan inte fungerar med dem ( främst samma kön ) om den inte har ett klart syfte, tex jaktsammanhang.

En hund som har hög bytesdrift och kan trots din ihärdiga inlärningsträning sticka av och självständigt ta beslut ( slår på dövörat ) som ofta är målinriktat, grannens tax?

En hund som har relativt många hälsoproblem.

En hund, som till trots sitt avslappnade vis hemma i lägenheten kräver utlopp för hög energi och drifter, gärna målstyrda aktiviteter.

Klarar du av att bryta ett seriöst hundbråk som kan komma från en till synes med otränat öga en blå himmel?

Är du beredd att fullt ta ett ansvar som inte bara gäller dig och din familj, utan också samhällets tråkiga men till viss del berättigade syn på en hund som påminner och förknippas med en sk. Kamphund?

En stor hund som inte alltid är lätt att lämna ifrån sig när ni ska ut och resa osv, och inte bör lämnas till vem som helst.

En ras som trots sitt korta pälslag hårar massor och sätter sitt hår som små nålar i mattor osv.

Vaktinstinkt som kan variera men behövs hållas på nivå.

En hund som behöver massor av social kontakt och en konsekvent men inte hård hand.

Prata bara med vetrinärer med erfarenhet av dogos, där får du en uppriktig bild av deras professionella intryck generellt.
Förstå mig rätt, en dogo kan vara ditt bästa val, och otroligt givande att äga, men för att vara uppriktig kräver detta ägande mer av dig och de som är delaktiga än de flesta raser.

Lycka till med ditt/ ert beslut.


T.i.a. skriver 15 juni 2009:
Jag väljer att ventilera min bild av Dogo argentino som ras från ett svar jag gjorde i ett inlägg. mycket kan säkert tilläggas och åsikter variera, men detta är mina observationer under 10 år såväl i Sverige, men främst utomlands och framförallt i rasens hemland, Argentina.
I slutet av dagen är det du som läser som väljer vad du vill ;).


1: hur är dom mot främmande människor och barn

Mycket bra.

2: hur är dom mot andra hundar?

Krävs mycket och tidig socialisation, speciellt hanhundar. En dogo är både en hund med dominant och självständig karaktär med starka drifter. Dessutom har en dogo en mycket envis och hård i ett kampmoment, se rasens bakgrund och användningsområde. En tik är generellt lättare att socialisera med samma kön ( dock ej under löp ).
En dogo är inte en hund som ska springa o hälsa på nya hundar i alla lägen för även om den inte startar en konflikt svarar den raskt och hårt om anledning ges. Detta gäller även tik som hane och bör verkligen betänkas, och är rastypiskt.
Under jaktmoment fungerar ofta även norm hund aggressiva individer tillsammans därför att de har en uppgift. När jakten är över, går sällan hanhundar ihop.
En dogo kan dock fungera väldigt fint med motsatt kön och i vissa lägen ok med hund av samma kön med mindre dominant natur.

3: är det vanligt att dom är aggressiva mot andra hundar med lika kön?

Väldigt, med hanar en regel mer än ett undantag, tikar generellt bättre.

Lite olika åsikter här och det är ju alltid intressant, här kommer mina tankar.

Någon nämde att man inte ska fokusera på vad rasen var tänkt att avlas för men mer att se till vad den avlas till idag.
Det påståendet är för mig både okunnigt och ignorant.

Idag, i Sverige och runt om i världen, lite generellt, avlas det på dogosar utifrån vad mänskliga individer tycker en dogo ska vara, inte utifrån vad som en man som hade ett tydligt mål skapade, som någon också nämde en färdig hund i typ.

Alldeles för ofta tänker dessa individer, utifrån egna syften, inte för att föra en hundras framåt ( tex förbättra rasspecifika problem ), men det är inget unikt för dogon i sig.
Många av dessa uppfödare tar sig vatten över huvudet och skulle aldrig ens äga rasen, men olika människor med olika mål och visioner, det är bara att inse att så är det bara, alla har rätt att äga hund och bli experter som uppfödare så fort de fått in två hundar...
Är det rätt? enligt mig nope, aldrig på kartan.

En dogo argentino ska vara en hund med karaktär, det gäller inte minst hanarna.
karaktär kan lätt missförstås och riktas fel när en person som inte förstått vad det handlar om köper en hund med starka instinkter.
Någon nämde att det ofta går fel här. Med en rastypisk dogo, så är den sannolikheten ganska stor, men hunden bjuder inte på överraskningar, hundägaren är dock inte lämpad för så mycket hund. Med en ikke rastypisk dogo ( vanligare ) kan problemen vara mycket värre och mer svåra att hantera.
Ett exempel på ett ikke raskorrekt beteende är

Nervsvaga individer.
Tyvärr mycket vanligt, tack vare den moderna aveln, showaveln.
Tänk efter själva, en hund gjord för storviltsjakt ( vildsvin ), tror ni en sådan hund fungerar med dåliga nerver?
Tyvärr avlar några på sådana hundar, med ursäkter av allla olika slag.
Vissa kallar till och med en skällande hund med ragg på ryggen som backar och har svansen mellan benen en hund med skärpa, och ser det som ett bra vaktande beteende, i rest my case.
Ett annat problem är ohomogena hundar.
rasen är ganska ung vilket ger olika former av throwbacks till bakomliggande raser men ett problem som sällan näms är ny inkorsning av raser för att tjäna mer pengar.
Detta har skett bland de stora uppfödarna med maffiga championhundar från Buenos aires, för maffighet och storlek säljer och vinner shower. sedan fortsatt i flera länder i Europa. På tex landsbygden i Argentina, där hundarna fortfarande används som jakthundar, är de ofta betydligt mindre mastiff liknande och mindre, dvs mer funktionella ( snabba, uthålliga ). Dessutom, enligt mina erfarenheter, betydligt mer stabila och genuint modigare.

Intressant att måtten på hundarna har höjts i showringen här i Europa, så klart för att gynna de på den yttre marginalen.
Förbättrar en Mastiff, eller en Grand danios en dogo, mer än utseende, knappast positivt.
Nu kan man säga att dessa mer eller mindre redan finns i rasen så no harm done.
Då bör man nog studera hur mycket och varför, ingen av dessa var en stor del i dogons framtagande, utan användes enbart som finslipning.

Man talar ofta om hur blandraser med olika driv blandas så blir det negativt utfall, det gäller i allra högsta grad här med, dogons grund, något som den alltid avlades tillbaka till är en idag utdöd hund som inte skiljde sig nämnvärt ut i driv från de brittiska raser som idag återfinns, eller är grunden till de sk. kamphundarna.

Rastypiska egenskaper finns precis i samma utsträckning i tikar, ofta mer, men det visar sig inte lika tydligt och ofta som hos en hanhund, och framförallt inte i onödan.
En dogo är en hund som kan överraska men om det kommer som en sådan har man troligen inte förstått hundens natur.
En dogo är en underbar hund det vill jag poängtera, men det är en mycket speciell hundras och den kräver ägare därefter. jag vill motsäga mig när man bagateliserar och säger ord som att en dogo är si eller så. Jag anser att en dogo ska vara enligt gamla standarden, det är den hund jag vill äga och känna mig konfident att ha för att jag har en stor sannolikhet att kunna förutse och förstå hunden.
Den dogon är den jag framhäver här, ni andra kan ha lika rätt, men om vi skiljer oss mycket i åsikter, tror jag att vi inte äger samma typ av hund mer än namnet.
Hundar är individer och dogos är en hund som bara finns i en färg, men i tyvärr allt för många skepnader.
Jag, som för övrigt äger en tik i nuläget, gör det av den anledningen att jag inte är speciellt intresserad av show off beteendet många hanhundar får i faser, samt den mer uppenbara könsdrivna dominansbeetendet. En tik är generellt mjukare i norm läget, men samtidgt väldigt seriös i situation som kräver det och i tex jaktmomentet ofta minst lika eller mer lämpad.
En dogo ska och är mycket förutsägbar och pålitlig men starka drifter som dominans och bytesdrift gör att den absolut inte lämpar sig för alla.
Själv skulle jag, om jag någonsin kom på tanken att avla se det svårt för mig i Sverige att finna ägare till de ganska många valpar som kommer ut ur en kull. Generellt, både för människorna men i synnerhet för hundarna.
Du kan äga en dogo och ge den minimalt av det den behöver. Men ju mer du bortser från rasen natur, ju mer kommer du en dag sitta i skiten.
Vill man ha en dogo som är en vit hund, soff potatis, ja då ska man finna de uppfödare som påstår sig ha underbara vackra hundar med minimum jaktinstinkt, dvs de som vill ändra dogon mot något den aldrig var tänkt till att vara-
problemet är bara att det tog många generationer att skapa en färdig hundtyp. Hur lite en dogo än kan verka vara en dogo, finns ofta en del kvar och det bör man betänka.
Alltid.



 

NÅGRA AV VÅRA TJÄNSTER

Hundannonser Kennelsida Verksamhetssida

VOVVE.NET

Om Vovve.net Kontakta oss Annonsera på Vovve.net Varumärket "Vovve"

FÖLJ VOVVE PÅ FACEBOOK

FÖLJ VOVVE ÄVEN PÅ ...

Vovve.net

TIPSA VOVVE

Något som är fel på sidan ovan?
Tryck här för att rapportera fel eller tipsa Vovve.

VOVVES NYHETSBREV

 
Populära raser idag:   Pudel | Grand Danois | Tibetansk Spaniel | Isländsk Fårhund | Yorkshireterrier | Schäfer | Rottweiler
© 1998-2019 Enfinia AB