Vill du berätta om din ras?
Berätta om dina erfarenheter av denna ras, så att andra besökare kan lära sig om mer.
Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.
Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.
Vovves medlemmar skriver vad de tycker om Grand Danois
Letar du efter en ras och kan inte bestämma dig? Läs vad Vovves medlemmar tycker om de raser som de själva har erfarenhet av. Både positivt och negativt!
Hecan skriver 31 maj 2009:
De blev lättare i typen och snabbare än nånsin! Då jagade de stora farliga rovdjur som varg och björn. Sen behövdes det inte längre så mycket av dem inom detta område heller och då fick de bli vad de är idag. Stora, härliga, familjära kelhundar.... dagens grand danois.
För söker du en hund som älskar att vara med dig. Som lika gärna följer med dig ut i skog och mark som att sitta i ditt knä och bli ompysslad. Så kanske grand danois en ras för dig.
I rasstandarden står det att de ska vara vänliga, kärleksfulla och trogna sina ägare vilket de verkligen är. Rasen kan vara reserverade mot främlingar, men nån aggressivitet får absolut inte finnas hos denna gigant.
För giganter är de om man ska se hur stora de kan bli. Mankhöjden måste minst vara 80 cm hos hanar och 72 cm hos tikar vilket de ofta överskrider rejält. Dock är det viktigt att komma ihåg att att en gd inte är bättre ju högre den är utan att hundens proportionerna måste överensstämma.
En grand danois är inte den enklaste hunden att föda upp från valp till vuxen ålder utan kräver en hel del av dig som människa. Åtminstone den första gd:n.... för sen lär man sig och leva utan gd är svårt när man fått lära känna denna stora personlighet.
Vad är det som är svårt?
Jo, först måste du hitta en uppfödare med bra kunskap i rasen och som har en vilja att engagera sig i sina valpköpare även efter att valpen är betald. En uppfödare som vill ge sina valpar de bästa förutsättningar med bra avelsdjur, bra val av valpköpare samt stöd och feedback hela hundens uppväxt. Sen vilken uppfödare det blir kan bara du komma fram till. Ta dig tid att hitta den du känner förtroende för och se hur andra hundar i dennes uppfödning är för det ger en bra ledtråd hur det kan bli med en valp därifrån. Lyssna inte för mycket på rent "skitsnack" utan gå efter den kunskap som du själv tagit till dig och vem/vilka du känner förtroende för. Stressa inte i ditt val!
En gd valp måste få rätt kost och motion under sin uppväxt så de växer bra och blir starka och friska som vuxna. Detta kan upplevas lite komplicerat i början, men våga fråga och lita mer på din uppfödares ord än försäljaren i djuraffären.
När hunden blir större och hamnar i slyngelålder är det lätt att tappa tron på sig själv och sin hund. Den söta och beskedliga hunden kan ha blivit en stor stark buse som inte är lätt att hantera. Tyvärr ses de ofta på blocket när de är cirka ett år som "snäll gd i ett års åldern som behöver en fast hand" eller "pga av allergi säljes vår ett åriga gd".
I detta läge är det bra med en uppfödare som peppar samt ger råd och stöd. Det går över om man bara har tid, tålamod och lugn. Alla raser går igenom dessa faser i uppväxten, men hos en större ras så kan det bli mer tydligt.
Kostnader är en annan sida av hundägandet som är svårt. En gd äter mycket mat och då helst 3 gånger per dag så måltiderna inte blir för stora. Försäkringarna för denna ras är mycket hög då den ligger i den högsta premieklassen. Att ha en hund oförsäkrad är vansinnigt oavsett ras då det kan bli enormt kostsamt om oturen är framme.
Liksom de flesta raser med djupa bröstkorgar har gd en risk för att drabbas av magomvridning vilket är livshotande. Genom kunskap, bra observationsförmåga och en hel del tur så kan många överleva detta tillstånd. Och när det gäller valet av valp så ska man ställa krav på uppfödaren att avelsdjuren är hd fria och hjärtundersökta.
Men ska man verkligen ha en grand danois? Det verkar svårt, dyrt och farligt!
Jo, självklart ska man satsa på denna ras om man liksom många andra älskar den.
För livet går ut på att lära sig och har man en gång lärt sig cykla så är det inte så svårt att göra det igen nästa gång. Man kommer ganska fort in i trallen om tider, rutiner och hur man observerar sin hund. Det blir en naturlig del i livet.
Grand danois är en väldigt mjuk ras och vill gärna tillmötesgå sin ägare. De ger upphov till många skratt och är ett underbart stöd och tröst när det behövs ibland.
De älskar att jobba och flera hundar har visat "framtassarna" i både lydnad och freestyle i Sverige. Spår är nåt annat som de kan vara riktigt duktiga på och det finns t.o.m viltspårchampion inom rasen.
Att bo i lägenhet hindrar dig inte att äga denna ras om de slipper gå i massa trappor (speciellt under uppväxten) och får utlopp för sin stora energi genom att springa fritt minst en gång om dagen. Inomhus är de oftast lugna och förvånandsvärt smidiga trots sin storlek. De behöver en lugn och rejäl sovplats och tackar inte nej till en skön soffa och säng.... gärna bredvid eller på dig!
En gd fungerar alldeles utmärkt i en barnfamilj om de får goda förutsättningar att lära känna barn på ett roligt och givande sätt. De kan dock vara lite klumpiga från valpåldern och upp till vuxen ålder innan de lärt sig hålla koll på sin kropp. Att råka knuffas och trampa händer vilket innebär att man får vara lite extra observant som förälder.
Man måste våga säga och stå för både för och nackdelar inom alla hundraser. Det innebär inte att man inte älskar rasen fullt ut för det utan är öppen för kunna förbättra det som går och tillvarata det som är bra.
Att köpa en gd gör man med hjärtat, med en stabil plånbok och med ett sikte på att leva med dem i minst 8-10 framöver utan att vika av från deras sida.
En grand danois är fantastisk på att ge kärlek.... i MASSOR!
Ok, jag är partisk.... gd är och kommer alltid att bli ras nr 1 för mig.
aeej skriver 13 maj 2009:
Vi bor i lägenhet i ett tättbebyggt område. Funkar jättebra. Inomhus märks det knappt att vi har en hund (förutom hundhåren, även korthåriga hundar fäller), hon är lugn och tyst. Vissa grandisar kan dock vakta med skall vilket ju är trist för grannarna.
Vi har inga egna barn men syskonbarn, kompisars barn och grannars barn är ett vanligt inslag i vår tillvaro. Vår hund funkar jättebra med stillsamma barn, om barnen springer och viftar eller skriker kan hon dock börja springa runt hon också och då finns det risk att hon välter nån. Hon vaktar inte mat eller saker och det är helt OK med henne om barnen vill sova med/på henne eller klappa och pussa i evigheter. Tyvärr är inte alla grandisar lika snälla och stabila, jag har en bekant vars grandis är så rädd att den gör utfall om folk tittar för länge på den :(
Den stora nackdelen med att ha en grand danois är just storleken. Stora hundraser blir vuxna relativt sent. Jag har ofta fått höra att en grandis fysiskt är färdig vid ca 2 års ålder men att den inte mognat färdigt mentalt förrän vid 3-4 år och jag tycker det stämmer rätt bra med vår grandis.
Det som är gulligt hos en liten valp är inte alls lika uppskattat av omgivningen när valpen väger 40 kg...
När valpen är nyfiken och hoppar efter löv eller liknande så får man som ägare lätt en flygtur. Bra skor under den hala årstiden är i princip ett måste! Även om vår hund är väldigt snäll och hyfsat väluppfostrad skulle jag aldrig låta ett barn gå ut med henne - om hon får syn på sin bästa kompis på andra sidan vägen kan det hända att hon skuttar däråt ett par steg innan hon kommer på att hon måste vänta på tillåtelse och ett par steg med grandismått mätt är tillräckligt för att komma ut i gatan och bli överkörd :(
När det gäller barn finns det också ett annat problem - vält- och tramprisken! Grandisar tycker oftast mycket om fysisk kontakt men förstår inte hur stora dom är så en yster grandis kan råka välta barn (och en del vuxna) när dom hälsar eller springer förbi. Och om man ligger på rygg och viftar med benen (armarna) kan grandisen tro att man vill leka brottas...
Storleken innebär tyvärr också att hundrädda människor blir jätterädda (oavsett hur snäll hunden).
Dom växer oerhört snabbt i början, vår tik var 80 cm i manken och 50 kg tung när hon var ett halvår. Nu är hon snart tre år och 89 cm hög och 65-70 kg tung men hon är stor för att vara tik. Hanarna blir oftast högre och tyngre än tikarna.
Att växa väldigt fort och att bli väldigt stor innebär mycket påfrestningar på kroppen. Välj foder noga så att valpen inte växer FÖR fort eftersom det kan ge problem. Många uppföder rekommenderar också att man ska undvika gående i trappor, hoppande och ta det lite lugnt med motionen tills hunden är åtminstone ett år.
En väldigt bra sak med grandisar är att dom inte kräver så mycket motion och hjärngympa (även om dom gärna ställer upp på det). Om jag är sjuk några dagar så funkar det med bara korta kissepromenader och att ligga och mysa i sängen tillsammans.
Jag tränar freestyle, rallylydnad, spår och lydnad med min grand danois. Det är jättekul och hunden lär sig snabbt. All positiv träning ger bättre kontakt mellan förare och hund och gör träningen ännu lättare :) Det som funkat bäst för oss är att köra korta pass men mycket omväxling i och belöna mycket med godis, gos och framför allt bus.
Vi tävlar freestyle vilket passar bra då man kan anpassa rörelser och moment efter hundens storlek. Förhoppningsvis kommer vi nån gång att komma till tävlingsstart även i dom andra grenarna
En grandis är dock inte en ras för dig som vill tävla på SM-nivå eller liknande eftersom:
1. tävlingsprestationen är väldigt ojämn, det som gått superbra på träning eller på en tidigare tävling kanske hunden inte känner för att göra just den här dagen och då blir det inget...
2. Dom har inte avlats för några specifika arbetsegenskaper på länge, d v s det är svårt att förutse hur stor arbetslust hunden har och med vad den vill jobba
Att ha grandis är dyrt. Dom äter mycket, vår får ca 30 kg torrfoder i månaden. Försäkringen är dyr. Under uppväxten blir halsband och täcken för små på löpande band. Tuggleksaker håller inte särskilt länge. Nåt mindre än en kombi i bilväg funkar inte (vi har numer en minibuss).
Kolla upp att föräldrarna är friska innan du skaffar valp. HD, hjärtfel (DCM), magomvridning, tonsillit, cancer och rullade ögonlock är saker att fråga om. Likaså vill du se vilken mentalitet föräldrarna har: vaktar dom mycket? vill du ha vakt? är dom väldigt reserverade? vill dom träna? leka? gosa?
Motsvarande koll bör självklart göras oavsett ras men om nåt går snett på en grandis så går det ofta mycket snett...
Att skaffa en grandis är nog det bästa beslutet i mitt liv. Hon sprider oerhörd glädje med sina bus, får mig att komma ut och träna och är jättehärlig att mysa med :)