Vill du berätta om din ras?
Berätta om dina erfarenheter av denna ras, så att andra besökare kan lära sig om mer.

Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.

Vovves medlemmar skriver vad de tycker om Italiensk Vinthund

Letar du efter en ras och kan inte bestämma dig? Läs vad Vovves medlemmar tycker om de raser som de själva har erfarenhet av. Både positivt och negativt!
solveig111 skriver 22 oktober 2010:
Den italienska vinthunden är den minsta hunden i vinthundsgruppen men att den är liten innebär inte att det är mindre av det vinthundstypiska i den än i de andra vinthundarna. Vinthundar är sight dogs, d.v.s det är hundar som jagar med synen. Det är väldigt mycket jakt i alla vinthundar och man får vara beredd på att lägga mycket tid om man vill kunna ha sin vinthund lös, man kan aldrig räkna med att det kommer att gå men lägger man ner tiden ökar chanserna. En italiensk vinthund är också precis som andra vinthundar egen och svår att träna, de är lite mer som katter och går sin egen väg om det inte passar. Man KAN självklart träna lydnad och agility med en italiensk vinthund men man får träna vinthundar på samma sätt som man tränar katter d.v.s på deras villkor. Vinthundar är också de enda hundarna (utom några råttfångare) som är avlade för att jaga och själva döda sitt byte, det händer att såväl italienska vinthundar som andra vinthundar slår över från lek till jakt och de kan döda både kaniner, katter och också mindre hundar. Tikarna är mer riviga och mer jakt i så för den som vill ha en hund till lure-coursing rekommenderas en tik, hanarna är något lugnare och är oftast trevligare som sällskapshundar än vad tikarna är. Viktigt är ändå att veta att en vinthund är en vinthund och letar man efter en lugn sällskapshund för lugna promenader så skall man absolut inte ha en italiensk vinthund utan då letar man bättre i grupp 9, sällskapshundsgruppen. Andra problem som är rasrelaterade är att det är vanligt att både hanhundar och tikar är översexuella men detta avhjälps lätt med tidig kastrering. Den italienska vinthunden har kort, blank päls och kräver inte mycket pälsvård. Självklart fäller den lika mycket som andra raser och ryktet om att den skulle vara allergivänlig får man nog ta med en nypa salt då mina allergiska vänner är lika allergiska mot mina hundar som mot andra.

Till sättet är italienaren en mycket mild och känslig hund, enligt rasbeskrivningen är den tillbakadragen och den brukar också på gott och ont bli en enmanshund. Många italienska vinthundar har svårt att klara att bli bortlämnade till hundvakt eller lämnade ensamma hemma ens en kort stund medan andra kan klara det bra. Ett annat rasproblem är att rasen generellt är mycket svår att få rumsren och många blir det aldrig. Om det inte är en katastrof med en kissolycka inne lite då och då kan man ändå säga att de flesta italienare är hyfsat rumsrena när de blivit runt året. Hanarna verkar ha lättare att bli rumsrena än tikar. En italiensk vinthund är en mycket pigg och aktiv hund som kräver mycket motion, hunden följer gärna med på cykelturer och ridturer. Extra viktigt är att motionera hunden så att den stärker sin kropp då det tyvärr är mycket vanligt med benbrott inom rasen och en stor del av benbrotten går inte att läka. Andra hälsoproblem är epilepsi (www.veterinaren.nu) som tyvärr är mycket vanligt i rasen. Många hundar med epilepsi får kramper i hela kroppen medan andra individer bara krampar i delar som t.e.x. i svalget (låter nästan som ett astmaanfall) eller i nacken. Hunden kan också krampa bara i benen eller bara i fram eller bakdelen. Andra epileptiska anfall som är mycket vanliga är att hunden får längre eller kortare förlamningar, hunden får svåra yrselanfall, hunden hallucinerar (beter sig t.e.x som om den är jagad eller att taket håller på att falla ner över den) eller att hunden bara vinglar till en kort sekund eller fryser fast i några ögonblick. Tandproblem är också vanligt och man får räkna med daglig tandborstning för att hunden skall må bra. En italiensk vinthund blir ofta mycket gammal om den överlever det första extra skadedrabbade året, mina 2 första italienare blev 12 och 14 år gamla och de jag har nu är 8 och 10 och fortfarande mycket pigga. Hälsomässigt har jag haft tur med mina men de har blivit ordentligt motionerade och har därför sluppit benbrott och skador. Epilepsi har jag däremot haft stora problem med på 3 av 4 (obesläktade och från olika uppfödare) och det är plågsamt för både djur och djurägare och framför allt dyrt och ångestframkallande för den som tar hand om hundarna. Det finns också ögonproblem i rasen och om du skall köpa valp så titta noga på SKK´s sida att båda föräldradjuren är ögonlysta.

En italiensk vinthund är en mycket trevlig kamrat för den som är mycket aktiv med sin hund, flera dagliga långa promenader eller lure coursingträning och ett liv där man kan ha med sin hund till största delen och inte behöver lämna bort den.
Yuppia skriver 16 maj 2009:
Min rasbakgrund: Jag har ägt fyra Italienska vinthundar, haft en hemma tillfälligt och fött upp en kull varav en valp bodde kvar till sex månaders ålder. Följande omdöme är en sammanfattning av mina egna personliga erfarenheter utifrån de hundar jag har haft.


Italiernaren är den minsta representanten i grupp 10 (vinthundsgruppen). De är små men saknar dvärghundsprägel som många andra mindre raser har. Precis som de flesta andra vinthundar har italiernaren drag av katt och apa i sig vilket gör den mycket intressant att leva med.

Hur är en italiernare till sättet?
De är sociala, aktiva och väldigt livliga. De vill helst vara i mittpunkten hela tiden och gillar inte att bli ignorerade. De hittar på nya bus hela tiden och deras uppfinningsrikedom tar aldrig slut. Mina har alltid gillar andra människor oavsett om det varit familjemedlemmar eller inte. Med vissa människor har det tagit lite längre tid innan de kastat sig i famnen på dem.

Att träna och fostra en italiernare:
En italiernare kräver en fast uppfostran och man ska inte låta sig luras av deras litenhet eller bedjande ögon. Är något nej så är det, ger man med sig en gång tar det mycket tid att reparera.
Att träna sin italiernare kräver mycket av dig som förare, de är ofta lättlärda på deras egna villkor men avskyr upprepningar. Ofta får man lura sin italiernare till att det är de själva som kommit på att så här ska du göra. Agility är en aktivitet som de allra flesta uppskattar.

Italiernarens röst:
Det är en mycket pratig ras men det innebär inte att de skäller mycket. De använder sig av många olika ljud och visar ofta även med kroppen vad de vill. Knorrande ljud och morrliknande är en liten del av deras språk.

Att prata med en italiernare:
De avskyr när man höjer rösten åt dem och kan ta väldigt illa vid sig. De gillar ofta att man pratar med dem och de är duktiga på att svara.

Italiernarens talanger:
De allra flesta italiernare är utomordentliga skådespelare och de har många blickar som de använder sig av för att få som de vill. De mest använda är nog tyck synd om mig, jag svälter och vadå blicken. De är också väldigt duktiga på att överdriva.

Pälsvård:
Italiernaren har en kort fin päls och kräver inte särskilt mycket pälsvård. Ett bad vid behov eller i samband med uställning är oftast tillräckligt. Många uppskattar dock att bli borstade med en "baby"borste eller mjuk trasa.

Täcken och overaller:
Täcken är ett måste vissa tider på året för att de ska vilja vara ute. Många tycker illa om regn, blåst, snö och kyla men med täcke så kan man locka dem på promenader ändå. Några tips till deras garderob är stickad tröja, regntäcke med foder, ett tunnare och ett tjockare fleecetäcke samt overall.
Att vänja dem vid täcke går fort.

När italiernaren är ung:
En ung italiernare har en massa mod och de behöver ofta skyddas från sig själva på grund av sin brist på respekt för bland annat höjder. Att oförskräckt kasta sig ut från höjder som inte är anpassade till dem själva är ingen ovanlighet. Hopp från ens famn är inget ovanligt och det är något man måste lära sin valp från början. I famnen är man still tills matte/husse sätter ner en.

Sjukdomar och benbrott:
Jag har själv aldrig råkat ut för benbrott på någon av de hundar jag haft men jag vet att det förekommer. Däremot har jag råkat ut för epilepsi och två av mina egna hundar har haft det (obesläktade) samt den tillfälliga hunden. Den ena av mina fick somna in och den andra kastrerades och placerades i ensamhem då hon inte fungerade ihop med sin kompis efter att epilepsin brutit ut, den tillfälliga hunden avlivades. I övrigt anser jag att det är en frisk ras.

Vad som anses som nackdelar och fördelar är väldigt individuellt så mitt bästa tips för den intresserade är att besöka uppfödare och ägare till rasen och lära känna den för att veta om det är något för dig. Tänk på att en hund är inte alla gånger likadan hemma som på ex utställning därför är det viktigt att träffa dem i hemmamiljö.
 

NÅGRA AV VÅRA TJÄNSTER

Hundannonser Kennelsida Verksamhetssida

VOVVE.NET

Om Vovve.net Kontakta oss Annonsera på Vovve.net Varumärket "Vovve"

FÖLJ VOVVE PÅ FACEBOOK

FÖLJ VOVVE ÄVEN PÅ ...

Vovve.net

TIPSA VOVVE

Något som är fel på sidan ovan?
Tryck här för att rapportera fel eller tipsa Vovve.

VOVVES NYHETSBREV

 
Populära raser idag:   Saluki | Bichon Havanais | Shih Tzu | Chinese Crested Dog | Briard | Dandie Dinmont Terrier | Beauceron
© 1998-2019 Enfinia AB