Berätta om dina erfarenheter av denna ras, så att andra besökare kan lära sig om mer.
Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.
Rytts skriver 21 september 2015:
Jag har en collietik på snart 6 månader. Orädd ganska stor tjej för sin ålder.
Hon reagerar inte ett dugg på skott, knappt ens vinkla öronen. Nu är hon lite i spökålder tycker jag men i vanliga fall är hon otroligt orädd. Fastän hon blir överraskad eller att det händer något runt omkring henne så blir hon inte rädd. Hon reagerar ju så klart men inte med rädsla! Det är såå skönt!!
Hon har fått väldigt mycket av sin fantastiska mor. Inte bara utseende utan framåtanda, glädje, tuffhet och kamplust. En positiv tjej med mycket energi! Tyvärr har hon även fått skällandet och ljudande av sin mamma, men det uppvägs av alla positiva sidor!
Hon har än så länge inte visat tecken på några typiska "colliedumheter" så som rädd för ljud, blanka hala golv, röstvek osv utan hon är ett praktexemplar på alla punkter!
Ögonlystes som valp utan anmärkning så nu håller vi tummarna inför HD röntgen.
Spårnäsa verkar hon ha för den jobbar väldigt mycket så nu ska vi sätta igång och träna på allvar. Lydnaden verkar vara en stark sida hos henne ocks så det blir nog just den tävlingshunden jag sökte :D
Håller tummarna att allt fortsätter i samma bana.
Jag är sååå nöjd med denna dam!! Livsluft skriver 7 januari 2013:
Jag har en underbar långhårig collietik i sobelfärg. Hon är nu 1,5 år och vi köpte henne när hon var 4 mån och "blivit över" efter flera täta kullar av collies hos uppfödaren. Hon passar perfekt in i vår familj.
Hon är världens snällaste och vackraste collie. Vill alltid vara vid min sida och känner in de dagar då jag mår som allra värst.(Långtidssjuk sedan 7 år) Då hoppar hon upp i min säng och ligger där tillsammans med mig hela dagen utan att knysta det minsta om att gå ut.
Hon överöser mig med pussar och kan slicka mig i oändlighet om jag inte stoppar henne. Hon har varit lättlärd men är också väldigt envis och vill inte alltid lyda mig och komma in när hon är i trädgården. Men är man bara fast och kärleksfull mot henne så kommer hon in trots att hon inte vill.
Hon är reserverad mot folk hon inte känner men efter några gånger är det inga problem och hon ler och pratar mycket och kan inte nog uttrycka vad hon känner med olika läten. Barn tycker hon dock inte om pga deras höga röster och skrik, och skäller därför ofta så fort hon hör rösten av barn eller ser några barn. Hon är inte det minsta aggressiv utan drar sig hellre undan när hon känner sig osäker.
Pälsen är inga problem med att sköta. Borstar henne 2-3 ggr/månad. Det man får vara noga med är att borsta vid öronen oftare för annars tovar gärna pälsen ihop sig där av värmen. Hon fäller två gånger om året och då blir det MYCKET åt gången och resten av året fäller hon knappt ett hårstrå.
Hon älskar att leka med pinnar och kan komma dragandes med stora trädslanor om det rensats ute i terrängen. Hon gillar att springa för fullt samt jaga boll en liten stund men blir snabbt okoncentrerad och då får man bryta. Hon vill gärna valla in alla som finns på en plan; katter, hundar, kaniner, människor. Hon kollar hela tiden så att alla i familjen är med när vi är ute och går dvs jag, min man och vår katt..
Man får träna henne långsamt och kärleksfullt och uppmuntra henne mycket och krama henne.
Smällare är hon livrädd för, och är vi ute och någon fyrar av långt borta får hon ändå panik och drar hemåt på en gång. Ljudet från skateboard är hon också jätterädd för men annars kan vi ha henne med nere i city bland mycket bilar, bussar och folk, åka på buss och tåg med henne utan några problem, likaså bil. Hon tittar intresserat ut genom fönstret hela tiden. Är inte rädd för blanka golv. Även om hon kan tycka nåt är otäckt första gången eller två som hon ska göra det ex. åka hiss, så lär hon sig det snabbt och sedan är det inga problem. Är en riktig livsnjutare och kan sätta sig vid havet och bara titta utöver vattnet det första hon gör innan hon nyfiket börja undersöka omgivningen. Hon är en liten badkruka, men kan nästan inte låta bli att gå i vattnet om jag eller min man är i. Det krävs dock att hon får vänja sig vid vattnets temperatur innan hon vågar gå i helt, precis som alla andra badkrukor.:-))
Hon är rätt så skällig av sig och skäller för minsta ljud utanför huset eller om hon ser några gå förbi eller ljud från grannen, och kan vara svår att få tyst på. Man får avleda henne med något annat. Uppfödaren tror att det kommer att ge med sig allt eftersom hon blir äldre. Hon är också känslig i magen och sparsmakad med vad hon tycker om, men det hon gillar fortsätter hon äta med god aptit. Hon skulle kunna äta hela tiden så man får se till så hon inte blir rund utan håller sig i normal form och inte stjäl vare sig kattens eller vår mat..
Jag skulle inte vilja ha en annan hund än henne. Även om hon är lite känslig och osäker ibland så är hon så himla go och ett riktigt sällskap. Upplever inte hennes känslighet som ett stort problem. Det tar bara lite längre tid för henne än andra hundar kanske att vänja sig vid speciella saker. Tålmodig och kärleksfull och lätt att ha att göra med. Älskar katten hemma över allt annat och vill gärna slicka honom var gång han kommer in utifrån. Älskar andra hundar också, och är nyfiken och vill gärna hälsa. På kvällstid skäller hon ofta när hon ser hundar men det är nog av osäkerhet och att det är mörkt. Har vi ibland varit för lite ute med henne eller hon fått för lite stimulans så blir hon skällig. Hon är en exemplarisk hund att ha med bort. Gör inget väsen av sig och ligger snällt på golvet.
Varken jag eller min man har haft hund förut, men collien är en mycket behaglig hund att ha att göra med. Känslig(både på gott och ont, inte bara på ont minsann), lyhörd, trofast, kärleksfull, pratsam, påhittig.
Jag kan varmt rekommendera denna rasen, men understryker liksom övriga att man bör leta uppfödare noggrant och ta reda på avelslinjerna bakåt. Uppfödaren vi köpte henne av är bästa tänkbara. Hon vill också att man har regelbunden kontakt med henne efter man köpt hunden, och vi får gärna lämna hunden hos henne om vi ska resa bort istället för att sätta hunden på hundpensionat. Det finns ingenting man inte kan fråga henne om och hon är en så engagerad uppfödare, och jobbar hela tiden för varje enskild hunds bästa och efter dens förmågor och behov. Har hållit på med detta i 30 år och är hundtränare i grunden.
Luna skriver 13 september 2012:
Just det. Borstade igenom Chanel en gång i veckan ordentligt. Pälsen kräver inte så mycket som man tror!Luna skriver 13 september 2012:
Min collie Chanel var den vackraste och snällaste varelsen på denna jord. Hon ÄLSKADE allt och alla. Var lydig till 100%.
Väldigt mjuk och go. Man fick ha en mjuk, lugn fostran. Den bästa hund jag haft. Hon hade allt jag sökte i hund.
Dock var detta min första och hittills enda collie. Men jag har träffat en del collies och fått samma uppfattning om dem som om Chanel. De vill alltid vara till lags och Chanel sökte mycket ögonkontakt. "Matte vad ska jag göra nu?"
Hon löd min minsta vink. Väldigt lättlärd hund. Dock förekommer det höftfel i rasen och det var en av anledningarna att jag fick ta bort henne. Nästan 3 år bara blev hon. MYCKET viktigt att kolla upp hälsan på föräldrar djuren samt bakåt i stamtavlan. Men detta kan dock inte garantera en frisk collie.
Tellmyghost skriver 13 juni 2012:
Det viktigaste att tänka på när det kommer till collie är att man är noga med mentaliteten på avelsdjuren. En fin collie betyder inte automatiskt att du kommer få en "Lassie".
Min collie är fantastisk på många sätt, hon älskar matte och håller sig alltid nära mig i alla situationer. Hon älskar att mysa i soffan och har en väldigt stor personlighet. Dessutom är hon lättlärd och rolig att träna med. Många collies är dock ganska envisa och kräver att deras förare är påhittiga och inte tragglar samma sak om och om igen.
Men, rädslorna finns där. Skateboards, kickbikes etc. Jag upplever det som att collies är väldigt känsliga, blir de rädda för något så håller den rädslan i sig väldigt länge. Min är inte skotträdd, detta är dock en vanlig rädsla bland collies.
Jag bor i villaområde och har alltid gjort det, hon har varit med på jobbet och miljötränats mycket sedan hon var valp och det fungerar bra. Miljöträning är väldigt viktigt då man kan undvika många rädslor senare i livet. Hon är reserverad mot främmande människor och hundar, men det funkar bra efter man har träffats några gånger.
Jag borstar henne 1 gång i månaden ungefär (knappt det) och tycker inte alls att pälsvården är jobbig. De fäller dock ganska rejält ca. 2 gånger om året.
Jag tränar just nu lydnad och viltspår med min tik. Hon är duktig och lättlärd, man måste dock hålla uppe humöret och hela tiden vara med och motivera och "tagga upp" henne.
Enligt mig är collien världens vackraste ras. Mentaliteten svackar, men hittar man en bra collie så är det en fantastisk hund. Jag kommer absolut skaffa en till collie senare i livet!gramse skriver 25 mars 2011:
Har två tikar som är väldigt olika. Äldsta tiken är skällig och då menar jag verkligen skällig. Det gäller när hon ser en bil, ser folk, vi kommer hem m.m. Hon är osäker och svår att få kontakt med när hon blir upprörd över något vilket hon ofta blir. Var markrädd under sina första år, vilket blivit bättre. Men hon är fortfarande en stressad hund som är osäker på mycket, trots att hon är 8 år.
Yngre tiken, tre år yngre än den andra är helt olik. Glad, trygg och trevlig och mycket lättare att ha att göra med.
Båda är väl högljudda när man kommer hem och svåra att bryta i det beteendet, men även här är det äldre som blir mest hysterisk.
Anledningen till att det blev Collie är att jag vill ha lyhörda hundar som är lättlärda och inte jagar. Jag har båda lösa under skogsturerna och det kan springa upp ett rådjur framför dem utan de börjar jaga. Båda är lyhörda och lättlärda och problem med känsliga magar har jag aldrig märkt.
Har gjort mentalbeskrivning med båda och deras resultat blev väldigt lika. Ändå tycker jag att jag har en riktigt bra Collie och en som är mindre bra. Får ju givetvis mig att fundera över hur mycket en mentalbeskrivning säger. Båda har korade föräldrar, och med det valet tyckte jag att jag gjort vad jag kunde för att få en mentalt stabil hund.
Pälsen är förvånansvärt lättskött. Lägger inte mycket tid på pälsvård utom under fällning. Min uppfattning är att de knappt fäller alls under större delen av året. Så i början av sommaren verkar det som om nästan allt ska av och då blir det verkligen drivor av hundhår.
Om jag skulle skaffa ny Collie i framtiden vet jag inte eftersom jag har en som motsvarar alla förväntningar och en som inte gör det, trots koll av föräldrar m.m.Tessan&Texas skriver 14 oktober 2010:
Jag har bara positiva erfarenheter om Collie, inte alls som man jämnt får höra Rädda, nervösa klena och agressiva.
Mina 3 st som jag har haft har vart rena motsattsen. Inte rädda för något, glada och positiva. Oerhört trevliga hundar att jobba med. Lättmotiverade. Men tycker att Collien är en bruks hund som man ska använda den till det oxå.
Jag märker stor skillnad på hunden när dom har vart aktiverade och inte aktiverade.
Finns inte nått som värmer så i hjärtat efter en dag i skogen när hunden somnar djupt efter lite spårträning/lydnad, sök eller annan aktivitet.
Men alla raser har ju så klart sina problem och det som har vart problem hos oss är i så fall mest att magen är ganska så känslig.
Min första collie var en tik, som vi para och spara en son efter och båda var kanon. Så när jag nu skulle skaffa en till måsta jag säga att jag var lite nervös för att just få en rädd och nervös hund, för det skulle aldrig passa med mitt liv, då jag gärna vill kunna ta med mina hundar överallt jag är. Men när jag nu fick hem min lilla valp visa det sig att han är precis som dom andra var oxå. Kanon. Redan vid 10 eckors ålder fick han följa med ut med våran motor båt och sova över en helg ute i skärgården. Jag var lite nervös innan vi åkte, men efter två minuter med motorn igång så somna han :) Galler trappor, hala golv och bryggor som rör sig...problem? NÄÄ ;)JippeyX skriver 5 januari 2010:
Här är lite fakta om Collins Kännetecken
Pälsen på en långhårig collie är tät, omfångsrik och glansig och fäller mindre än man kan tro, om den sköts ordentligt. Minst en gång i veckan skall den borstas och friseras väl (räkna med en timmes arbete) då den annars tovar ihop sig och får ett tråkigt och smutsigt utseende. När pälsen är som vackrast ser den ut som en pälskrage i olika ljusbruna nyanser med vit teckning.
En långhårig collie är lite av en sällskapshund. Den trivs bäst i närheten av människor och vill ha tät social kontakt. Hunden tycker mycket om lek, motion och utmaningar, inte bara som valp, utan hela livet. Man skall därför ställa in sig på att gå långa promenader med den och ge den små uppgifter, så att den inte blir uttråkad.
Det är viktigt att socialisera en långhårig collie redan från början, eftersom en del colliehundar kan vara känsliga för höga ljud och andra, våldsamma hundar. Man skall varken dalta med den eller pressa den, utan smidigt och kärleksfullt göra den till en del av familjen. Den skall dresseras långsamt med kärleksfulla smekningar och belöningar, som skapar tillit. Hunden är mycket läraktig, och behandlar man den rätt får man i den en vänlig, klok, glad, energisk och beskyddande familjemedlem.
JippeyX skriver 5 januari 2010:
Jag har alltid velat ha en Collie. När jag blir vuxen och flyttar ska jag köpa en. Jag vet väldigt mycket om dens ras. Så vill ni veta nått så får ni jätte gärna fråga mig. Har ganska så många böcker och filmer om den. När jag får en ska jag döpa den till Lassiestenis skriver 2 september 2009:
Collies är enligt min erfarenhet glada, nyfikna, lugna och älskvärda hundar.
Jag hade som barn en Colliehane som lekkompis, när jag blev vuxen en korthårig Colliehane och nu har jag en långhårig Collietik på 1,5 år.
Jag har fått höra många konstiga fördomar om Collies som jag själv aldrig upplevt, att de är nervösa, aggressiva och opålitliga. De finns nog, men de finns i alla raser, beroende på avel, uppfostran och annat.
Min Colliehane, fick avlivas 2006 p g a cancer i magen, var mycket busig och leken, och trofast och smart. När han fick vara med om en kattfödsel, blev han omedelbart så involverad i att de små kattungarna skulle bäras och tvättas och pysslas om, detta startade han med under tiden kattmamman födde ytterligare ungar. Efter några dagar trodde han att det var han som var kattmamman :)
Han fick tyvärr vara med om traumatiska överfall från lösspringande hundar, som resulterade i veterinärvård för tusentals kronor. Detta gjorde honom aggressiv/osäker mot andra hanhundar, men inte så att det blev något problem. Han skällde mest.
Min unga Colliefröken är mycket trygg i sig själv, skäller endast då hon vill att jag busar med henne. Det går utmärkt att lämna henne ensam, hon lägger sig och vilar tills vi är tillbaka, både i bilen och hemma. Hon gillar alla andra hundar och är mycket duktig på att förstå hundkommunikation, det blir aldrig konflikter som beror på henne i a f.
Hon är mycket social mot människor också och gillar barn. På grund av att hon är lyhörd för kroppsspråk hos både människor och hundar, uppför hon sig mycket lugnt i närheten av små barn.
Denna ras är i vital ålder i stort behov av att springa (vallhund), så om man kan släppa den lös på fria ytor kan den lätt få "glädjefnatt".
En liten nackdel med vår tik kan vara att hon tycker det är såååå roligt när vi tränar med henne, så efter en stund märker man att hon inte lyssnar längre, utan mest försöker få en godis med hela repertoaren. Då får man avbryta, och ta det i kortare stunder åt gången.Eddie+fia skriver 17 maj 2009:
Glömde skriva att han ÄLSKAR andra djur. Han vill leka med alla, hundar, katten, kossor, kaniner, hästar mm. Eddie+fia skriver 17 maj 2009:
MIN collie är en snäll, lugn och gosig hund. Han är dock lite skäptisk mot människor han aldrig träffat innan men det går över efter några gånger, däremot visar han väldigt mkt kärlek till de han känner. Personligen tycker jag inte att pälsen är så jobbig som alla tror. Men det är skönt att ha en sambo som hjälper till, men all beröm man får för att han är så fin gör det lätt att borsta honom någon gång i veckan. Jag tycker att collie är en hund som anpassar sig bra, och gillar att träna men går inte under om han inte får träna på ett tag. En lättlärd ras. Tyvärr har han kännslig mage men det gäller att prova sig fram vad gäller foder och godsaker och då går det bra. Man lär sig vad man ska ge honom helt enkelt. Hans absoluta favorit leksak är bollar i alla dess storlekar.P.Shundar skriver 11 maj 2009:
Erfarenheter av Långhårig Collie
Med mina erfarenheter från Collie så överväger dem negativa sidorna, tyvärr på denna vackra ras.
Jag har ägt 2 Collies från två olika "tider", linjer och kennlar.
Min första Collie, en skuggad sobelhane, omplaceringshund, han gillade inte andra hundar och var reserverad för människor, men inte aggressiv, visst han gick säkert att träna osv. Jag hade inte gått så mycket kurser än där, men han avled av något fel i magen, han var även livrädd för blanka golv, som dem flesta Collies.
Min andra Collie, även han omplaceringshund, var aggressiv emot människor, han föste inte bara bort människor, vilket ostabila vallhundar kan börja med, utan han attackerade.
Jag hade straxt innan mötet med denna vackra hund utbildat mig till hundinstruktör och problemhundskonsult.
Även han livrädd för blanka golv och fick en riktig chock när vi lagt nytt golv i ett av rummen!
Har även efter dessa hundar varit och tittat på andra Collies, då vi inte ville ge upp tanken på att det finns "normala" hundar av denna vackra ras!
Nu rekomenderar jag helt klart en annan ras, vi valde Shetland Sheepdog istället.
Vi har inte hittat en genomsnäll Collie... Än iallafall!
Jag har varit i kontakt med collieägare om dessa problem och dem säger att problemen uppkommit när hundarna varit mellan 4-6månader första gången..
Har nu träffat många med samma problem..
Det är så synd, för det är en ras som är SÅ kärleksfull mot sin ägare och gör i princip allt man ber dem om.. MEN .. Man måste vara riktigt försiktig när man letar Collie.. Finns många oseriösa kennlar och uppfödare!
Titta på mamman, pappan och längre bak i ledet, för detta är troligtvis något genetiskt.
Med barn.. Ja, dem fungerade med dem som de kände, och det tog väldigt lång tid innan det var 100% säkert.
Vi tränade lydnad på hög nivå, men kunde inte tävla pga problemen med människor.