Vill du berätta om din ras?
Berätta om dina erfarenheter av denna ras, så att andra besökare kan lära sig om mer.
Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.
Du måste logga in först!
Logga in överst på denna sida.
Vovves medlemmar skriver vad de tycker om Siberian Husky
Letar du efter en ras och kan inte bestämma dig? Läs vad Vovves medlemmar tycker om de raser som de själva har erfarenhet av. Både positivt och negativt!
Vargtass skriver 17 november 2010:
Den utställningstypiska Sibben är grövre, tjockare, inte lika snabb och avlas just enbart på utseendet medan Working Sibben avlas på syftet att göra ett gott jobb i flerspann framför släde, ha god mentalitet och ett bra arbetshuvud och god förmåga att samarbeta ihop med andra hundar. Det är sällan Sibben visar aggressivitet gentemot andra hundar oavsett kön. Dock är det otroligt viktigt att Sibben redan från början får chansen att möta och umgås med alla slags typer utav hundar då denna ras oftast kan uppfattas som påflugen och tuff och hård i sin lek utav andra, men med rätt socialisering lär dem sig snabbt hur dem skall förhålla sig till både stora och små hundar.
Sibben har ett extremt jaktdriv och jagar allt som rör sig om tillfälle ges... Drömmer du om att ha en hund du kan ha utan koppel på skogspromenaden är en Siberian Husky absolut ingenting för dig, det handlar om andras säkerhet då Sibben är kapabel att jaga ifatt vilt och döda det.
Det är heller inte särskilt lämpligt att bara ha en Sibbe, de är ett flock djur i mycket större utsträckning än de flesta övriga hundraserna. De är absolut inga vakthundar och skall inte heller brukas som en sådan då det krockar med rasens egenskaper som det avlats på i flertalet generationer. Vill man tävla i lydnad får man vara beredd på att bli besviken - när Sibben väl vill utför den alla moment med sådan glans att inga andra har en chans, men juste, det handlar ju om om de själva känner för det. Du kan aldrig tvinga en Sibbe till någonting.
Som valp och unghund är dem otroligt charmiga och goa, men, energi nivån är otroligt hög och man får mer eller mindre räkna med att möbler, skor och till och med dörrar kommer få sig en rejäl törn. Att ta sönder saker när matte och husse inte är hemma är bland det roligaste en ung Siberian vet. Det är med andra ord inte helt lätt att träna denna ras på att vara ensam (vilket inte är speciellt konstigt) och har man otur får man en hund som sitter och ylar dagarna i sträck vilket oftast inte uppskattas utav grannar.
Men tar man sig väl förbi valp och unghundstiden har man sig sedan en kamrat som alltid kommer att stå vid din sida - om du behandlar den med respekt. Jag skulle nog rätt och slätt beskriva Sibben som en katt i hundakläder.
Det funkar att ha dem i lägenhet, men det är otroligt svårt. Det bästa vore ett hus med inhägnad trädgård, med ett staket på minst 2meter.. och ja en ägare som inte bryr sig om att få sin gräsmatta uppgrävd, hehe. Sibbar älskar att gräva!
Jag skulle rekommendera första gångens Siberian Husky ägare att inte ta en valp... Ring hellre runt till de olika kennlarna och fråga efter en omplaceringshund - många gånger så finns där en individ som inte trivs med att bo ute och som inte tycker om hetsen kring att tävlingsköras och som således söker ett nytt hem.
Det är så mycket bättre att ta en vuxen hund för att få erfarenhet utav vad det innebär att ha en Siberian Husky - valptiden och unghundstiden är tusen gånger så jobbig - när man väl har fått kläm på vad detta är för en sorts ras och vad den kräver kan man börja fundera på om man VERKLIGEN pallar med att ha en valp. Dom är jobbiga som små, och tyvärr ser man allt för ofta hur desperata människor försöker bli av med sina Sibbar på blocket när dem är runt 4-6månader.
Personligen har jag inriktning mot dragsporten och köper hundar för det syftet, att ha dem ute året runt, träna och tävla i drag. Men allting som jag skrivit ovan är personliga erfarenheter utav just denna ras =) och enligt mig är Sibben den bästa rasen i världen - men få klarar av den. Så är det bara.
Shreks matte skriver 25 augusti 2009:
sibbepojken skriver 1 juli 2009:
denna ras har jag "haft" i ca 7 år.jag tycker att "sibben" är en ras som passar en person som är aktiv, eller tycker om att ha en vän med sig på sina jogging turer.siberian husky är en ras som är oxå väldigt lätt lärd, men det gäller att komma på hur man ska lära dom saker, för trosta allt så är som lite tjuriga av sig.
fördelar med en "sibbe" är att dom är väldigt sociala av sig, gillar människor, väldigt sociala djur oxå, går rätt bra ihop med andra hundar. men det negativa är att dom släpper en väldigt massa hår, så vill man inteh a en hund som släpper en massa päls så ska DU inte skaffa dig en siberian husky, denna ras kan oxå vara lite väl självstendig, det kan jag tycker kan vara en negativ del.
jag har själv just nu en Siberian husky hanne på ca 5 år, han älskar bran och människor, det funkar att ha rasen på både landet och inne i stan i en lägenhet. men man måste verkligen täka sig för en extra gång innan man bestämmer sig för om "du" verkligen ska ha denna ras.
min Hund är tyvärr inte aktiv inom agility,bruk eller freestlyle, men han verkligen jätte duktigt inom att spåra mm, men allt går bara man vill!!!
men tänk två gånger innan du skaffar dig en "sibb"e, kan inte rekommendera Siberian husky som första hund!!
Muzz skriver 8 juni 2009:
Det är en underbar ras för den aktive: drag, vandringar, springa i skogen, cykla.
Positivt är livsglädjen, energin och vänligheten mot människor, stora som små. Jag har aldrig träffat en husky med något ont i sig. Det roliga "pratet" och upptågen.
Att tänka på:en husky utan hundkompisar är sällan lycklig. De kräver mycket motion. Jaktintresset kan ställa till det i skog och mark. Rasen behöver rätt mycket socialisering för att inte bli skygga.
Nukutvi Huskies skriver 25 maj 2009:
land. Siberian huskyn är en draghund och används fortfarande i första hand till
slädkörning. Den är avlad för att förflytta sig långa sträckor med förhållandevis
lätt last, och är den snabbaste och lättaste av polarhundsraserna. En Siberian
sparar alltid lite på orken när den jobbar framför släden. Det får ses som lite av
en säkerhetsåtgärd. En Siberian har på så sätt alltid lite kvar att ge och risken
att man ska köra slut på dem eller bli stående är betydligt mindre än om man
kör med mer ivrigare draghundar (som kanske inte är nog tränade för tillfället). Siberian
huskyn har sitt ursprung i Tjuktjernas draghundar från östra Sibirien. De importerades
till Alaska och gjorde snart succé i en värld där bra draghundar var enormt viktiga.
Siberian huskyn är en mycket vänlig och social hund med stark flockkänsla. De flesta
kommer mycket väl överens med andra hundar (värre kan det vara med andra
husdjur som de gärna kan vilja smaka på). Siberian huskies har väldigt väl utvecklat
kroppspråk och är artiga hundar. De uppskattar ofta om andra hundar de möter
sköter sig lika bra! Deras starka flockkänsla gör att de passar bäst i ett hem med
fler hundar (helst fler av samma slag förstås). Många Siberians som lever som
ensamhundar är svåra att ensamhetsträna och en del kan vara dåliga på att äta.
Det är problem som oftast helt försvinner när de får sällskap. Även aktiveringen
spelar in, eftersom en Siberian ofta inte äter "i förväg" som andra hundar utan har
matlust efter prestation. En husky som endast får promenera kan med andra ord
lätt vara svår att hålla vikten på eftersom den är dålig på att äta. Mer motion
ger oftast mer hunger!
Siberian huskyn är oftast väldigt vänlig mot människor och lätt att hantera. Eftersom
det under slädkörning är viktigt med hundar som villigt låter sig hanteras är har man
prioriterat den mentaliteten i avelsarbetet. Ibland läser man i tidningar om hemska
attacker utförda av huskies, ofta mot får eller andra djur. En del drar då slutsatsen
att huskies är "farliga" djur, men inget kunde vara mer fel. Mot människor är de
av naturen extremt vänliga. Andra djur däremot ser de lätt som byte och då kommer
"vildhunden" i huskyn fram. En del säger att en Siberian måste bo utomhus. Det är en sanning
med modifikation. Många Siberians trivs bra med att bo inne också, bara de får rätt
stimulering utomhus. En rätt aktiverad Siberian husky är oftast en mycket lugn och
lättsam hund. Samtidigt finns individer som verkligen vill vara utomhus hela tiden också.
Den människovänliga och sociala huskyn kan ofta välja sin liggplats i ett tomt rum eller
i en undanskymd del av huset om den lever inomhus. Det är helt naturligt beteende.
Ofta kan de bli mer sociala med åren och bli mer mottagliga för kramar och annat
närgånget mys som en del yngre huskies kan tycka är lite konstigt (det är ju faktiskt
väldigt oartigt att komma sådär nära). De har ett drag av en slags vild värdighet,
och beskrivs ofta som "kattlika". Någonstans i varje Siberian husky bor en vänlig liten varg.
De flesta Siberian huskies "pratar" mer eller mindre. När tillfälle ges kan de yla, men
skäller gör de flesta väldigt sällan. En del "kan" inte ens skälla.
Många undrar om de kan ha en Siberian husky till sällskap, lydnad, agility osv. Som
komplement till draget kan det vara uppskattat, men det bästa sättet att motionera
en Siberian husky att låda den dra med sina kompisar. Drag bör vara grunden i
aktiveringen och motionen. Det tröttar ut huskyn på "rätt sätt" och skapar en
harmonisk och lycklig hund. Så länge de får bra belöning och man inte "nöter" för länge
på lydnad, agility och liknande aktiviteter hålls ofta motivationen uppe (och då kan de
vara ordentligt taggade och duktiga), men den kan lika gärna dala tvärt och då finns
inte mycket att göra som förare. När en Siberian husky inte vill göra det du ber den om,
så är det oftast klokast att ta en paus eller kanske avbryta träningen. Det är stor skillnad
på att träna lydnad och agility med en Siberian husky jämfört med en brukshund eller
retriever t.ex. och det bör man vara medveten om innan man köper en Siberian (om
man har såna intressen). Träningen måste ske på hundens villkor och större krav ställs på
dig som förare när det gäller att utforma träningen rätt, belöna och hålla motivationen
igång. Alla de Siberians vi har i spannet tränar vi även agility, lydnad, spår mm med. De
är duktiga och fokuserade men inte om vi tränar för länge eller för ofta. Såna aktiviteter
kan vara ett bra komplement till draget men inte ersätta det. Ingenting annat gör våra
hundar så glada som när de får springa tillsammans framför släden på spännande äventyr.
De lyckliga blickarna de ger en efter en dragtur får man aldrig se annars.
Många Siberian huskies har väldigt starkt jaktinstinkt. En del går efter träning att ha
lösa (och att lita på). Många av dem fungerar dock att ha lösa precis som länge
som de själva önskar. När de får vittring går de ut på jaktfärd och kommer tillbaka
när de är klara. Finns inget vilt i närheten kan en Siberian gärna gå ut på egen
upptäcksfärd för att söka efter det istället. En Siberian jagar med alla sinnen: lukten,
synen och hörseln, och på många av dem är enda sättet att kontrollera jaktlusten
att hålla dem kopplade. Köper du en Siberian får du förbereda dig på att ha en
hund som du aldrig kan ha lös. Med träning och tur kan det gå, men det kan lika
gärna misslyckas och det är viktigt att vara beredd på det. Allt går tyvärr inte
med träning men mycket!
Att använda Siberian huskyn till drag i första hand handlar inte bara om att se till
att individen ska må bra, utan också om att hedra allt det hårda arbete som
människor lagt ner under hundratals år för att avla fram dessa fantastiska
arbetshundar. Det är vårt ansvar att förvalta Siberian huskyns arv som en duktig
slädhund och då måste vi fortsätta att avla på de rätta egenskaperna och använda
hundarna i praktiskt arbete. När en arbetsegenskap går förlorad i en ras så finns inget
lätt sätt att återskapa den!
För dig som är intresserad av en fantastisk vänlig kompis med lite vilda drag
kan en Siberian bli en perfekt äventyrskompis! För dig som vill ha en vacker hund
med varglikt utseende att titta på i första hand är det däremot inget bra val - för
vare sig dig eller hunden! En olycklig husky som inte får utlopp för sin energi är ofta
väldigt duktig på att göra sig hörd och blir snabbt en plåga för sig själv och sin
omgivning. En understimulerad hund kan gärna tugga, gräva, yla och effektivt
förstöra både materiella ting och en lugn hemmaatmosfär. Med andra ord,
en fantastiskt hund för rätt ägare men en plåga i fel händer.
Tull skriver 18 maj 2009:
Sibben kräver hårt arbete, den måste få jobba för att må bra. Det är inte den lates hund och jag kan inte påstå att den är lämpad som en vanlig familjehund heller.
De behöver arbeta kroppsligt, främst drag. Dra i spann, dra cykel, springa. Viltspår är en hit oxå. Simma.
Sibben är väldigt egna, nästintill kattlika, men ändå är de väldigt flockbenägna. En ensam sibbe är ingen lycklig sibbe och kan resultera i söndertuggen inredning o allsång då de sjunger för ljuvligt.
Hittar inte husse/matte på något med sin sibbe så hittar de på egna saker att göra, och det är inte alltid roligt.
Man får vara beredd på att rasta snabeldraken alldeles för ofta då sibben fäller enorma pälstussar som sätter sig överallt, så det är ingen hund för den som är pedant.
Sibben älskar att få springa och bör få sträcka ut ordenligt.
Sibben är ganska svårmotiverad när det kommer till tex momentinlärning, de tröttnar snabbt om inte husse/matte är väldigt roliga och har en extremt rolig/god belöning att komma med.
Sibben en ras med extrem hög jaktinstinkt så att ha en sibbe lös kan va väldigt svårt. Det går, men kommer det en hare eller katt i full fart så har man nog en husky ute på äventyr sen, kanske kommer hem med lunchen. ;)
Kort o gott, sibben är en fantasisk hund, underbar sällskapshund sålänge de får den motion och stimulans de behöver, som de kräver. Vem som helst kan inte ha en sibbe.
Over and out.
oden skriver 16 maj 2009: