12 januari 2007 av z_HotRag i övriga hundfrågor
Re: Hundepisod från teoretikern
Jag vet inte om ylandet var för det.
Han sprang ju direkt hem och ylade, han vimsade inte runt.
Han var inte omkring i skogen och snokade, utan jagade alltså haren i max 20 sekunder, vände sedan och sprang raka vägen hem (efter att ha tagit en snabb lov runt där vi stod.
Vi hade gömt oss 10 meter in i skogen från stigen där vi gick då han stack.
Eftersom jag är en pessimist så målade jag upp skräckscenario i huvudet, att han skulle ha skitit i allt utom jakt och ha stuckit på egen flertimmars jaktrunda, vilket alltså inte var fallet.
Jag är duktig på att måla upp skräckscenarier i allting i mitt liv nu för tiden, "måla fan på väggen" "ta ut händelserna (de negativa) i förskott".
Det positiva med det är ju i alla fall att det mesta visar sig bättre än man tänkt sig.
Hela händelseförloppet från hare till återförening tog 15 min max.
Hans glädje uppfattade jag som att han var lättad över att hans utsatta situation löstes, och att han med sina svansviftningar och slick ville visa att han inte var "ute efter något hotande/farligt/o.s.v." (kommer inte på något bättre uttryck just nu) eller ok underkastelse men hela kontakttagandet (med viftanden, slick och allt) är nog mer komplicerat än bara underkastelse (tror jag).
Jag uppfattar hunden som kontaktsökande och inte särskilt "jaktsjälvständig" så fort han kommer ur synhåll (vilket väl är rätt normalt för en setter).
Jag vet inte hur det utvecklar sig, eftersom han varit hos oss i 1,5 månader nu, kanske blir han säkrare här (och vågar göra mer "hyss") eller så blir han bara bättre (han är väl i sin "värsta ålder" eller vad man ska kalla det).
Jag har inte hört om ylanden för att en hund inte når stoppunkten (säger inte att det inte existerar, bara att jag inte hört om det). Varför skulle den yla för det? Frustration?
Jag tänker mig att min hund idag ylade kontaktsökande, han även skällde och krafsade på dörren, vände sig mot skogen och ylade. När jag såg honom hemma, ropade jag hans namn, då ylade han genast mot skogen och tittade vädigt alert (det var detta jag skrev om i ett annat inlägg i samma ämne, då han inte verkade se var jag ropade från).
Han sprang ju direkt hem och ylade, han vimsade inte runt.
Han var inte omkring i skogen och snokade, utan jagade alltså haren i max 20 sekunder, vände sedan och sprang raka vägen hem (efter att ha tagit en snabb lov runt där vi stod.
Vi hade gömt oss 10 meter in i skogen från stigen där vi gick då han stack.
Eftersom jag är en pessimist så målade jag upp skräckscenario i huvudet, att han skulle ha skitit i allt utom jakt och ha stuckit på egen flertimmars jaktrunda, vilket alltså inte var fallet.
Jag är duktig på att måla upp skräckscenarier i allting i mitt liv nu för tiden, "måla fan på väggen" "ta ut händelserna (de negativa) i förskott".
Det positiva med det är ju i alla fall att det mesta visar sig bättre än man tänkt sig.
Hela händelseförloppet från hare till återförening tog 15 min max.
Hans glädje uppfattade jag som att han var lättad över att hans utsatta situation löstes, och att han med sina svansviftningar och slick ville visa att han inte var "ute efter något hotande/farligt/o.s.v." (kommer inte på något bättre uttryck just nu) eller ok underkastelse men hela kontakttagandet (med viftanden, slick och allt) är nog mer komplicerat än bara underkastelse (tror jag).
Jag uppfattar hunden som kontaktsökande och inte särskilt "jaktsjälvständig" så fort han kommer ur synhåll (vilket väl är rätt normalt för en setter).
Jag vet inte hur det utvecklar sig, eftersom han varit hos oss i 1,5 månader nu, kanske blir han säkrare här (och vågar göra mer "hyss") eller så blir han bara bättre (han är väl i sin "värsta ålder" eller vad man ska kalla det).
Jag har inte hört om ylanden för att en hund inte når stoppunkten (säger inte att det inte existerar, bara att jag inte hört om det). Varför skulle den yla för det? Frustration?
Jag tänker mig att min hund idag ylade kontaktsökande, han även skällde och krafsade på dörren, vände sig mot skogen och ylade. När jag såg honom hemma, ropade jag hans namn, då ylade han genast mot skogen och tittade vädigt alert (det var detta jag skrev om i ett annat inlägg i samma ämne, då han inte verkade se var jag ropade från).
Som medlem kan du här läsa lite kort info om z_HotRag och gå vidare till medlemsprofilen.