22 februari 2011 av Maria & Judith i sjukdom & hälsa (7 svar)

Hej!
Jag har en snart 1 årig schäfertik, som jag har ett ganska ovanligt problem med. Hon har sedan hon varit valp druckit väldigt mycket, tömt vattenskålar, druckit sig full i vatten om vi varit i närheten av sjöar/älvar/hav, och nu i vinter så vräker hon i sig snö. Hon är ordentligt utredd hos veterinär, urinprover, blodprover, belastat levern, ultraljudat, ätit antibiotika (hade UVI) kort och gott så har vi utrett det som går att utreda, och nu har hon fått diagnosen "psykogen polydipsi" dvs dricker mycket utan fysisk orsak. Väldigt pigg hund som aldrig visat några övriga symtom på något.

Det är jättejobbigt att leva med henne eftersom hon är besatt av att få i sig vatten, till varje pris. Hon kan dricka 4 liter om dagen utan problem, vattenskålarna ska tömmas oavsett hur mycket som är i. Dricker även ur toaletten, eller om det skulle stå ett glas med något drickbart i på köksbänken så dricker hon det i smyg. Och då vi är ute så är det ständigt tjat som gäller, annars vräker hon i sig snö i stora lass. Detta har gjort att bara jag kan gå ut med henne, om någon annan skulle rasta henne så gör hon inte sina behov utan äter bara snö.

Jag har försökt få henne att sluta äta snö både genom korrigeringar och att förstärka då hon inte äter snö, men så fort hon är nog långt bort från mig eller jag inte är på alterten så tar hon munnen full. Säger jag åt henne att sluta dricka inomhus så ligger hon och skakar och piper tills jag säger varsågod eller så får vi lämna rummet helt enkelt, för annars smyger hon dit då jag inte ser och bäljar i sig alltihop. Ger jag henne mat och vatten samtidigt så väljer hon alltid vattnet före. Varje morgon och efter varje promenad så har hon en "ritual", då hon springer runt i huset och letar efter vatten.

Det här har slitit på vår relation ganska mycket, jag är ofta arg på henne för jag blir så less på alltihop, och det är ju inte bra på något sätt. Kan inte heller ha henne lös så ofta som jag skulle vilja, på grund av snöätandet. Det är så mycket som begränsas, och det är jättejobbigt.

Har som förstått att det här måste ha med stress att göra, men hur får man bort det isåfall? För jag kan inte tänka mig att ha det så här hela hundens liv, det är en ohållbar situation.

Finns det något som varit med om något liknande?