Jag har en 11 månaders dp/chihuahua som heter Nasse. Nasse har redan från början fäst sig vid min pojkvän Robin(som jag även bor med). Han är efter honom helatiden, och blir helt "förstörd" när han åker hemifrån. På nätterna om robin måste jobba har jag ett helvete, senast inatt satt nasse och ylade hela natten.. så jag är inte så pigg idag. Jag känner inte att jag måste få han att sluta yla, snarare att han behöver lära sig "lita" på mig och förstå att man kan umgås med sin matte också utan att behöva undra vart husse tagit vägen. Nasse har i princip blivit en "enmanshund"! Visst brukar det bli så om det bara är en person som ägnar tid åt hunden under hundens första månader i livet? (Har hört det om dvärgpinschrar iallafall). Jag var och jobbade hela dagarna eller gick i skolan, och Nasse var med Robin. Nu kan Nasse inte ens sitta kvar i ett rum om Robin går till ett annat när de är hemma båda 2.. så,
hur ska jag få honom att förstå att man kan vara med matte också? Jag ska börja motionera honom mer nu när jag har tid och ägna mer tid åt honom, men har ni några fler idéer? tack på förhand
