12 december 2012 av Borzoi i övriga hundfrågor (6 svar)

Detta skrev jag för många år sedan men det är nog lika aktuellt nu som då .


                                         När det vackra dödar .              

Visst är dom vackra och mäktiga fyverkerierna, visst blir man imponerad av dessa enorma krafter som släpps lösa och visst känner man en rysning över det ockulta dom förnimmer, men det kan ha ett pris ett ohyggligt pris.

Detta inlägget vänder sig mest till "vardagshundägaren" inte så mycket till dessa som har aktiva jakthundar eller liknande där det finns mycket bra exempelvis jakthunds ämnen som havererar totalt pga Skotträdsla/skottberörighet och där det upptäcks ganska fort då detta testas på olika sätt och där det kanske är en total katastrof om hunden reagerar på ex gevärsskott.
Jag vänder mig mer till dessa som har problem eller kommer att få på exempelvis nyårsafton och liknande då dessa hundar aldrig eller sällan kommer utsättas för exempelvis gevärsskott eller kraftiga ljud mer än på nyårsafton.

Det var nog många som chockade fick erfara att deras unghund var smällarrädd dagarna runt nyårsafton
Det kanske verkar lite tidigt att ta in ett sådant här inlägg nu, men det här skulle vara inne dagen efter förra nyårsafton det är då man börjar träna hunden för nästa nyår om det visade sig att den reagerade på smällare.

Att det finns en skott/ljudrädsla som är genetiskt bunden vet vi idag och den är mer eller mindre omöjlig att ta bort sägs det, man kan möjligtvis arbeta ner den så att man kanske kan få hunden att fungera i dom användnings områden man ämnar,

Detta inlägg handlar mer om den rädsla som uppstår från en situation ex rädsla kopplat till miljö eller en rädsla som uppkommit av någon händelse kopplat till höga ljud låt oss kalla den vardagsskotträdsla. Om denna "vardagsskotträdsla" är genetisk bunden eller ej är svårt att svara på eller om den är kopplad till en speciell plötslig händelse och då plockas fram, är svårt att säga finns nog båda varianterna skulle jag tro
Men att den går att förbygga, och att den går att arbeta bort är jag ganska övertygad om, trots att det är mycket svårt beroende på att hunden lätt tar fram detta beteende då den är i en för den okänd miljö och situationen uppstår, trots att man mer eller mindre fått bort det i andra miljöer exempelvis i närområdet där man bor. Och att hunden oftast inte utsätts för detta mer än ett par få gånger om året men då kan det vara mycket ödesdigert för en kraftigt "smällarädd" hund.

Jag skulle vilja dela upp den sk vardagsskotträdslan/ljudrädsla i tre delar skotträdsla, ljud från gevär revolver osv det finns hundar som tom kan skilja på dessa två, då revolver/pistol är mer lik en smällare i ljudet, , smällarrädd åskrädd och rädsla för höga ljud ex motorcykel lågt flygande jetplan osv. Smällare och Gevär/pistol är ljud som vi kan kalla transienta ljud. Ljud med ett snabbt förlopp och sedan tyst, åska tillhör även detta om den är nära desto längre bort desto mindre transient och till slut enbart ett dovt muller , pga bla att dom höga frekvenserna släks ut av avståndet och luftskikt reflexioner i berg osv osv.en åsksmäll består egentligen i princip av 1 knall resten är reflexer och eko men det finns hundar som även reagerar på mullret pga att dom sätter i samband detta med hela åskriteriet inklusive transient. Kanske pga att det var just den skarpa transienten som skrämde men mullret fans där också.

Det finns hundar som är smällarrädda men inte reagerar på skott det finns hundar som reagerar kraftigt på ex motorcykel/jetplan men nochalerar det övriga och det finns åskrädda hundar, inte så vanligt, men dessa verkar även reagera på smällare. och andra höga ljud, och det finns hundar som reagerar på smällare men inte på ljud från ex jetplan och tvärtom, men oavsett vad dom reagerar på försök träna bort detta så fort man märker den minsta lilla tendens på det så slipper man kanske stå med en dödligt rädd hund på nyårsafton.
                                                 
                                             Vad är ett skott????

Ett skott eller en smällare som briserar är ett transient ljud det har en mycket snabb stigtid det når mycket snabbt på några få mickrosekunder till sitt toppvärde, stigtiden påverkas inte av miljön det briserar i nämnvärt, och det har en längre avklingningstid beroende på i vilken miljö det briserar i. Motsatsen är ett ljud med långsam stigtid och/eller långsam avklingning ex en analkande motorcykel , men som innehåller en massa upprepade transienta ljud , den "knattrar". Jämför ett pukslag med en cello som tom innehåller vissa frekvenser lika men låter helt olika pga anslaget när klubban träffar pukskinnet alstras en transient och skinnet forsätter vibrera en stund efteråt med fallande ljudstyrka "avklingningstiden"

Varför regerar hunden? Troligtvis är det kombinationen ljudet ljuset och i vissa fall känseln, kraftiga vibrationer i samband med ett högt ljud ex åska, Som är huvudingrediensen åtminstone när det gäller åsk och smällar/raket rädda hundar, Men då kan man fråga sig varför är det en del som är rädda för smällare och inte för skott om vi förbiser ljusfenomenet.

En hund har troligtvis inte så mycket mer känsligare (sensitivitet) hörsel än vad manniskan har, förmågan att höra svaga ljud än vad vi människor har. Däremot har dom ett mycket mer utvecklat frekvensområde, förmågan att höra lågfrekventa och högfrekventa toner, på svenska Bas och diskant,
En människa har ett frekvensområde av ca 20 Hz (svängningar per sekund) bastoner= lågfrekventa ljud.
Upp till ca 17,000 Hz (17 khz) = diskanttoner högfrekventa ljud, en hund hör från ca 15 Hz till 70.000 Hz (70 Khz) borträknat stadshundar som oftast har nersatt hörsel i det övre området (pga bullrig miljö) och därtill har dom en otrolig förmåga att särskilja frekvenser i ett spektrum.

I en symfoniorkester finns det som vi vet en massa instrument, alltså en massa frekvenser/toner, (med en massa över och undertoner, som vi inte behöver gå in på här) i princip alla från ca 16 Hz till ca 16 Khz, av detta sanasorium (Frekvensspektra) av toner kan en hund separera ut ett par få , se dessa hundar som ylar av fiol eller trumpet osv och som troligtvis är ett arv ifrån vargtiden, det beror på att dessa instrument innehåller dom toner som ligger på den frekvens som dom konverserade i det vilda med. Och dom separerar detta och svarar sin flockmedlem. " trumpeten " eller "glassbilen"
Precis som vi känner igen en röst i telefon pga av det unika samansatta mönstret av frekvenser i rösten. En människoröst är lika unik som människans fingeravtryck, om man studerar den i ett sk occiloskop läs röstmönster.

En smällare har ett annat tonsammansättning (frekvensspekktra) än ett gevär som har ett annat spektra än pistol, bla beroende på pipans längd då dom höga tonerna absorberas släcks ut mer i ett gevär, det låter dovare än en pistol med den kortare pipan, en smällare har ingen pipa alls och därför har ett mycket brett spektra med frekvenser i området från ca 10 Hz- 30 khz beroende bla på storleken på fyverkeripjäsen detta kan hunden separera på den mickrosekund smällaren/geväret briserar med hjälp av både hörsel och känseln, Och kopplar kanske detta till någon negativ upplevelse,

Skottprovet görs oftast på platser där det har smällt förut eller där man tränar sitt bruks eller liknande, hunden är lite instäld på att det kan smälla där
Men ljudet från smällaren dyker upp mitt i tryggheten på vardagskissegräsmattan kanske, hunden eller matte/husse blir rädd och hunden registrerar det speciella frekvensspektra som smällaren har likt ett fingeravtryck/utseende och förknippar detta med en otrevlighetskänsla och vips vi har kanske en smällarrädd hund. Det kan räcka med att hunden blir utsatt en enda gång i " rätt " tillfälle och katastrofen är ett faktum och tyvärr får man inte facit förrän på nyårsafton då hunden kanske har haft flera månader att befästa detta och vi kanske har en hund som tom är hyfsat skottfast men smällarrädd.

                                           Förebygga

Personligen tror jag att detta kan vara kopplat bla annat till den sociala träningen, en hund som är van och behärskar dom flesta miljöer, rusningstrafik stora shoppingcenter mm och allt detta där det har en förmåga att dyka upp oförutsedda händelser tar med sig denna socialisering även i skogen där det är tyst och klarar även en nyårsafton bättre än den hund som aldrig har sett en bil.

Vad som då gäller är att förebygga detta, för när hunden väl är skotträdd och/eller smällarrädd så är det långt svårare att få bort det om det någonsin lyckats, Hur förebygger man detta ? Jo det gamla vanliga tjatet, Låt lilla valpen sitta på ängen, titta på cyklar titta på bilar motorcyklar, kolla på gubbar i hatt och konstatera att dom ser konstiga ut men dom är inte farliga, osv osv på avstånd, ta med unghunden på vardagspromenaden inte bara till hundklubben ni med fler hundar ta hunden ensam ta den/dom successivt ner till stan in på Shoppingcentret, i närheten av skjutbanor successivt närmande om hunden reagerar, i närheten av motorvägen gärna olika motorvägar och olika shoppingcentra olika miljöer men gör det på ett sätt naturligt för hunden, osv osv så att den vänjer sig med att det kan vara tyst som i graven och rätt som det är kommer det en Harley Davidson vrålande. Givetvis blir detta mer komplicerat om det ligger genetiskt men trots det så tror jag att en bättre socialiserad hund regerar mindre på höga ljud.

Skulle situationen uppstå, en avgångsknall från en bil, någons gissel som snattat pengar ur pappas ficka och köpt smällare för det, eller någon övervintrad 49 årig gubbknutte drar på sin Harley Davidson bredvid örat och man själv eller hunden rycker till, Endast nonchalera "inget har hänt" absolut inte trösta den skrämda hunden eller ge godis för att den skall glömma, detta förstärker troligtvis uppfattningen att det var något farligt, stålsätt er gå vidare som inget hänt den minsta lilla reaktion från er kan befästas i hunden och man har en förstärkning av det "farliga"


                                                  Nyårsafton

Om ni hyser den minsta misstanke att hunden är smällarrädd, gör allt för att förhindra att den blir utsatt på nyårsafton, res bort, ut på vichan, lämna bort hunden till släktingar som bor där det inte smäller, eller ner i källaren, källare i hyreshus har oftast inga fönster och är välisolerade från ljud, eller grovköket/badrummet,   tänd upp alla lampor ( då blir inte ljusinformationen så koncentrerad) stäng alla fönster, dra ner rullgardiner, persienner, sätt på hög musik osv osv och låt vovven i värsta fall kissa på golvet i stället för kvällsrundan den tid det smäller ute, att torka en kissepöl är långt mycket lättare än att kanske få arbeta bort en smällarrädsla i flera år. Här hjälper det inte att på tio minuter försöka utsätta hunden för situationen och tro att den blir socialiserad av det, det var det man skulle i så fall förebygga under året före nyårsafton.

Jag läste här förra året om en lycklig vovveist som skrev att hennes hund var då minsann inte smällarrädd för hon hade tagit med den ut på tolvslaget och promenrat mitt i fyrverkeriet, en eloge till den hunden, synd bara att en sådan hund hamnar hos en människa som tydligen inte ens hade plats för alla formulär i huvudet eller att Japanen gått hem om han nu någonsin hade varit på kontoret

Det hade räckt att en enda smällare /raket hade hamnat fel, i rätt tillfälle och hon hade haft en smällarrädd hund eller att hon själv hade reagerat negativt ex någon slängt en smällare nära henne och hon hade reagerat, hunden hade satt detta i samband med ljudet och mattes rädsla och katastrofen kunde varit ett faktum. Vidare ifrågasätter jag varför riskera hundens hörsel, en smällare kan nå ljudstyrkor som är långt över dom skadliga nivåerna, som börjar på runt 95 decibel, jag mätte upp ljudstyrkan på ett fyrverkeri för ett par år sedan och ljudstyrka låg på 110 decibel i snitt och vissa toppar beroende på vind och avstånd låg upp emot 140 decibel, det är lika med att man stoppar in huvudet i efterbrännkammaren på en J.A.S Gripen, det är 14 gånger över den skadliga nivån, risken för bestående hörselskador om smällaren/raketen briserar nära är mycket stor.

                                               Kvarglömda smällare giftiga

Vidare har det påträffats fall av hundar som avlidit eller blivit mycket sjuka där man kontaterat att dom kommit i kontakt med dom utbrända hyllsor som ligger kvar efter ett fyverkeri i hundratal ute på gator torg ängar och skogen , man fär inte glömma att en raket kan ta sig ganska långt bort från avfyrningsplatsen , så var nogrannn med vad hunden stoppar i sig dom närmaste veckorna efter framförallt nyårsafton .

Fyverkeripjäserna är en mycket komplett ansamling av starka gifter med en massa olika kemiska ämnen inte minst för att få fram alla vackra färger osv ( kommer ej ihåg benämningen på dessa i skrivande stund ), en del av dessa ämnen finns kvar i den utbrända fyverkeripjäsen , och verkar falla många hundar i smaken och/eller att den " pinliknande " hylsan ser lekinbjudande ut, men den innehåller starka gifter som krävs mycket små koncentrationer för att en hund skall bli svårt sjuk eller tom avlida vilket vad jag förstår kan ske på ett par timmar blott. giftigheten skall ligga i en ungefärlig koncentration som glykolförgiftning .

                                               
                                              När det vackra dödar

Har man någon gång sett en smällar/rädd hund så gör man allt i sin mänskliga förmåga att förhindra detta , när man ser det djur man älskar släppa urin avföring dödsångesten lysande i ögonen kastar och/eller försöker gräva sig igenom väggarna för att komma undan, har man någon gång upplevt att man får ligga flera stycken för att hålla ner sin hund för att den inte skall skada sig, där epanfallen avlöser varandra, och får man någon gång uppleva hur livet rinner ur den hund man älskar sakta för att hjärtat inte längre klarade en puls på 300, då lär man aldrig mer gynna den industri som tillverkar fyrverkerier eller tar risken att utsätta hunden för detta.


Jag skrev en del om detta förra året också anser att detta är ett av det viktigare förebyggande man kan göra om man vill kalla sig ansvarsfull hundägare