14 juni 2013 av Kalla i aktiv med hund

När man har fått jobba så hårt för saker som är enkla för andra, att man blir själaglad för att ens hund klarar av att göra en inkallning på plan utan att rusa förbi och ta fjorton extravarv trots att där är andra hundar på plan, ja, då tycker jag det är svårt att ta tag i att komma vidare. Vi fastnar gärna i ett moment som gått bra utan att arbeta vidare och göra det ännu bättre för att man blir så nöjd med det lilla, fast vi egentligen vet att hunden är kapabel till mycket mer om vi bara sätter krav på att hunden ska göra det som vi vet att hon klarar.

Var det begripligt? Naturligtvis får man anpassa kraven till det rådande situationen, inget är absolut.