23 oktober 2013 av --- i valpforum (41 svar)

För en vecka sedan fick jag höra om en tik (8 månader) som farit illa. Inte fått den stimulering och motion som behövts, suttit instängd på 1kvm hela dagarna ev. blivit slagen osv.
I lördags åkte jag och hämtade henne hos ägarna (jag erbjöd att ta henne då de hade sagt att hon skulle avlivas och de inte "hade tid" när hon börjat visa tecken på aggressivitet). Utanför väntade min vän med hennes tik och Cilla (jag har döpt om hunden) gjorde galna utfall direkt och skrek ett öronbedövande tjut. Jag åt henne, drog henne i kopplet och visade med kroppsspråk vem som bestämmer ( ställer mig framför henne och tvingar henne att bryta ögonkontakten med andra hunden). Det tog inte många sekunder innan hon bet mig i handen (ytligt) och hoppade mot mitt ansikte. Jag gick bara emot henne på ett dominant vis utan att gestikulera med händerna (tror hon bet för att hon blev osäker på vad jag skulle göra) så hon var tvungen att backa tills hon satte sig ner och helt släppte fokus på andra tiken. Då belönade jag henne och hon blev jätteglad. Det tog ca. 40 min innan hon blev lugn. Några sekunder senare gick hon fint brevid mig och var valpig och busade. Vi började leka med en pinne och därför kunde vi närma oss andra tiken igen. Efter det var det inga problem, de gick tillsammans, busade normalt och vi kunde känna oss lugna.

Den dagen kunde hon hälsa på alla hundar vi mötte (vi hade iofs promenerat någon mil och sprungit ett par km också) utan problem. Dagen efter det funade allt också bra.

I måndags gjorde hon däremot utfall igen mot alla hundar vi mötte, dock är det svårt att få andra hundägare att orka vänta ut hennes utbrott så jag kan promenera förbi dem. De andra dagarna har jag sagt "är det okej om jag går bakom er en stund, hon måste socialiseras" och det har gått bra. Men nu när hon börjat göra utfall igen vågar ingen direkt hjälpa mig med det.

Jag tror att hennes utfall kommer från understimulering blandat med nervositet/rädsla. Varje gång vi springer kan vi springa förbi hundar utan större problem, och efter timmeslånga promenader reagerar hon inte riktigt lika starkt vid den andra hunden. När hon bitit sönder något hemma och man visar föremålet för henne och säger till (inte ens med speciellt höjd röst) så skvätter hon urin och lägger sig på rygg med svansen mellan benen. Därför tror jag att hon blivit illa behandlad (har även fått det bekräftat från annat håll). Jag undrar nu om det finns någon som varit med om en liknande situation och hur ni gjort för att bygga upp hundens självförtroende.
Hur gör ni för att bryta transen hunden hamnar i när hon/han får syn på hare eller annan hund?

All hjälp är intressant!
Måste för övrigt säga att hon är världens charmigaste och sötaste annars. Vill krypa upp i knät hela tiden, pussas i ansiktet. Blir tokglad när hon får en godis att hon knappt kan sitta för att svansen viftar så snabbt. Istället för att lyckorulla bland löven utomhus så gör hon framåtkullerbyttor och hon verkligen ÄÄÄÄLSKAR att få lägga sig på min sambos huvud när han sover och väcka honom med tillgivna pussar.