15 december 2013 av OFM i valpforum (1 svar)

Vi har en valp på snart 6 månader, pigg och glad och ganska stor. Vi har haft honom i drygt två månader, men han kan fortfarande inte vara i samma rum som katterna utan att det det blir ett väldigt skällande.

Katterna är en hona, 9 år, och en hane, 11 år. Hankatten håller sig undan från hunden och vistas under dagtid bara i ett enda sovrum (där de har låda, mat och vatten) med stängd dörr. Han går ut i lägenheten på nätterna så hunden får aldrig tillfälle att skälla på honom, men den andra katten tycker att hon har både rätt till och lust att vara precis var hon vill. (Vilket jag för övrigt också tycker att hon har!)

Hunden börjar gny och vifta på svansen när han får syn på katten. Ibland springer katten undan men oftast sitter hon kvar. Oavsett vilket går hunden närmare, vilket leder till att katten börjar fräsa och slå med tassen i luften. (Så vitt jag vet har hon aldrig gjort illa honom, däremot råkade min hand hamna emellan första gången detta hände...) När katten fräser börjar hunden skälla. När hunden skäller morrar katten. Hunden börjar hoppa fram och tillbaka; när han kommer för nära fräser katten ifrån och viftar med tassen. Detta fortsätter tills vi tar undan hunden (ibland räcker det med att säga "Nej! Kom hit!" men inte om han redan hunnit till "skälla som en galning"-stadiet, då får vi dra undan honom). Katten går då oftast (men inte alltid) in i ett annat rum där hon blir instängd ett tag.

Vad ska man göra för att få valpen att fatta att detta beteende inte är okej? Kan katter vänja sig vid att ignorera hundskall istället för att börja morra och fräsa, om det är detta beteende som triggar igång honom? När han var ny i huset nosade båda katterna på honom när han sov. Han började intressera sig för katterna på detta sätt när vi hade haft honom i ca två dagar, och nu har vi som sagt haft honom i två månader.

Han har även träffat andra katter i ett annat hus, som han också skäller på (och blir fräst på). Det fanns katter hos uppfödaren också.