22 december 2013 av -Aslan pwd- i klotterplank (16 svar)

En vän till mig var tillsammans med en kille i nästan 3 år. De bråkade konstant, hon var nära att polisanmäla honom flera gånger, klagade jämt och tror inte jag hörde dem prata en enda gång utan att det blev bråk. Han blev sur så fort hon umgicks med någon annan än honom. Känner killen i fråga och han är trevlig - som vän. I ett förhållande blir han kontrollerande, våldsam, har svårt att kontrollera sitt humör och är extremt svartsjuk.

I våras bröt min vän äntligen upp från killen i fråga efter att ha pratat om det i över ett år, men alltid gått tillbaka eftersom "han ångrat sig och är en så bra kille egentligen, han ska få en chans till" (vilket blev sådär 100 chanser). Det har varit jobbigt för mig att jämt behöva lyssna på alla hennes problem med killen osv. Därför blev jag glad när hon äntligen tog tag i saken och lämnade killen.

Allt var frid och fröjd, hon har inte pratat om killen i fråga, men pang bom hör hon från honom igen. Han har skaffat en ny tjej, men har fortfarande känslor för min vän. Detta fick henne tyvärr att började tänka. Jag sa som jag tyckte - att det aldrig hade varit bra mellan dem i deras förhållande, att jag tyckte det var jobbigt att jämt behöva lyssna på deras bråk och att hon var så mycket gladare utan honom.

Men det har varit som med en valp i huset. Där och då bits de och är helt förj*vliga, men ju längre tiden går slutar de bitas, tillslut kommer man bara ihåg den tiden som "men det var ju då när hunden var så liten och söt". Samma var det med min kompis.
Hon kommer enbart ihåg de bra stunderna de hade, "men vi bråkade ju inte så ofta, bara några gånger i veckan, han är ju så trevlig egentligen" (?!!!)...

Det ena ledde till det andra, och helt plötsligt hade hon fått killen att vara otrogen med henne och han kommer nu dumpa sin flickvän (säger han). Samtidigt vill min vän inte vara tillsammans med honom utan det heter: "ingen av oss ska ha någon annan utan är singlar, men vi ska ha varandra" (vilket jag tycker låter som ett förhållande).

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det här. Killen är trevlig, men bara som vän. Jag vill verkligen INTE att hon blir tillsammans med honom igen, hon är psykiskt instabil just nu pga vissa orsaker (killen är en av dem) och att gå tillbaka till honom är bara idiotiskt. Det som händer nu har hänt så många gånger förr och jag vet hur det kommer sluta- han är trevlig i början, sedan blir han mer och mer kontrollerande, det blir mer och mer bråk... och så är allt igång igen.

Och framförallt - hon glömmer bort sina vänner. Allt handlar bara om killen och henne. Hon tyckte att jag jämt var upptagen när jag var tillsammans med mitt numera ex, och jag träffade honom en gång i veckan... hon träffade sin kille varje dag. bokstavligen. Och de gånger hon träffade mig ringde killen 10-20 gånger och var förbannad över att hon inte var med honom/han inte fick vara med.

Känns inte som att hon kommer lyssna på mig om jag säger att jag inte vill att hon är tillsammans med killen, hon kommer bara bli arg och säga "Men han och jag är ju inte tillsammans"... Samtidigt känns det fel av mig att bara stå och se på och låta historien upprepa sig igen. Hur ska jag göra?