29 december 2013 av beardismatte i klotterplank

innebär. Man kan inte hela tiden gå och uttrycka varenda känsla man har kring andra människor och saker, det blir då en slags distanslöshet men också lite av "en elefant i en porslinsbutik".

Sedan ska man skilja på sak och person. Man säger aldrig "Du är konstig" men det går - om man för övrigt är smidig och bra på att uttrycka sig att säga t.ex. - "jag tycker att din åsikt om X är konstig". Då har man uttalat sig i sakfråga och det finns egentligen ingen orsak till att den andra personen ska bli ledsen eller arg för det.

Sen kan man ju uttrycka sin ärliga åsikt utan att vara klumpig. Får man frågan "tycker du att den här klänningen är snygg" när kompisen står i provhytten så kanske man tycker att den är så ful att man verkligen vill avråda men då kan man ju säga typ "den andra du provade var mycket snyggare" eller "jag tycker att du ska prova några till och ha och jämföra med".

Sen är det ju förstås fritt fram att vara en elefant i en porslinsbutik om man nu tycker att det fungerar bra - vilket det inte lär göra för kompisen i längden.