3 januari 2014 av Gurkans i sjukdom & hälsa

Jag hade chowtiken Greta som vid 2,5 års ålder diagnosticerades med diabetes. Under sommaren hade hon börjat dricka och kissa mer än normalt, men var i övrigt pigg. Hon åt med god aptit, men gick ändå ner i vikt. Jag ökade då hennes portioner, så att hon till slut åt ca 1 kg Klass färskfoder om dagen, vilket är mycket för en hund på ca 22 kg! Ändå tappade hon i vikt och pälsen och huden blev dålig.

Hos veterinären tog de både blodprov och urinprov och samma kväll ringde veterinären och berättade att Greta hade socker i urinen, vilket visade på diabetes. Då kastrering är rutin i behandlingen av diabetes hos tikar, så bokades en tid in för detta ingrepp några veckor senare. Under tiden valde jag att byta kost för Greta. Någonstans hoppades jag ju på att hon kanske inte skulle behöva få insulinsprutor, så jag gick över till en ren kött/ben-diet (barf utan grönsaker). Blodsockret gick mycket riktigt ner och Greta gick t o m upp lite i vikt och verkade mycket piggare. Hon drack och kissade också normalt. I urinen fanns dock fortfarande en hög halt av ketoner, vilket visar på att kroppen lever i svält då den inte kan använda socker som energi.

Greta kastrerades och blev lite sämre i blodsocker och drickandet och kissandet kom tillbaka. Det bestämdes att Greta måste få insulinsprutor, för annars skulle hon inte klara sig. Jag fick lära mig att ge hennes injektioner med spruta hos vetreinären, något som var precis lika enkelt som det ser ut (jag har dessutom aldrig varit spruträdd). Gällande kosten så bestämdes att Greta skulle äta 50% barf och 50% diabetesfoder. Barf-delen var för att jag ville det och veterinären såg inga problem med det, eftersom hon sett hur bra Greta mådde av det.

Vardagen med Greta blev ganska inrutad, men inte alls så begränsande som jag först hade trott. Hon fick frukost vid 8-9 på morgonen och middag vid samma tid på kvällen. Efter varje mål så fick hon en insulinspruta. Om jag skulle iväg någonstans tidigt på dagen så att jag inte kunde ge Greta mat när hon skulle ha, så fick hon följa med för att kunna få sin mat vid rätt tid. Var vi bortbjuden någon kväll, så fick Greta följa med, så hon kunde få sin middag vid rätt tid.

Gretas blodsocker låg hela tiden högt, och dosen insulin ökades flera gånger. Vi besökte efter några månader en ögonspecialist för att se så att Greta inte hade några förändringar på ögonen, då diabetes kan ge katarakt (grå starr) som gör hunden blind, men inget sådant kunde ses just då i alla fall. Vid ett urinprov visades på att hon hade UVI-bakterier i urinen, så Greta sattes på en antibiotikakur. Vid diabetes har kroppen sämre läkningsförmåga, så antibiotikakuren fick ges under längre tid än vad man normalt gör. Bakterierna fanns dock kvar, så hon sattes på en starkare och mer riktad antibiotika. När det finns en infektion i kroppen så kan blodsockret ligga högt och vara svårt att få ner.

Under den sista antibiotikakuren märkte jag att Greta blev en aning tröttare. Hon blev sedan snorig, vilket flera av mina andra hundar också blev. De verkade ha fått någon form av förkylning eller influensa. Greta harklade sig också lite, men hade ingen direkt hosta. När vi skulle på återbesök för nytt urinprov efter avslutad antibiotikakur, så ringde jag och berättade att Greta var snorig, så vi fick gå in bakvägen till veterinären, till deras smittavdelning. Där konstaterade veterinären att Greta var snorig, men någon feber hade hon inte. Hon lyssnade på hjärta och lungor och inget verkade vara onormalt. Urinprovet togs och jag åkte hem. Greta hade ingen matlust, så något insulin kunde jag ju inte ge henne då.

Nästa morgon när jag vaknade så låg Greta i vår säng och verkade ha jobbigt att andas. Hon harklade sig och andades snabbt och ytligt. När jag lyfte ner henne på golvet så var hon ostadig på benen och hon la sig ner och andades med nosen upp mot taket. Jag ringde veterinärkliniken och fick komma in direkt. Nu hade Greta feber och ett blodprov visade på en massiv infektion i kroppen då sänkan var superhög och de vita blodkropparna nästan var slut... Blodprovet visade också på högt blodsocker (dock inte onormalt högt jämfört med vad Greta brukade ha) trots att hon inte ätit det senaste dygnet. Jag fick order att ge henne insulin, som jag alltså hade med mig. Lungröntgen var nästa station och den visade på kraftig lunginflammation i båda lungorna. Greta lades in med intravenöst antibiotika och hon fick ligga i ett syrgastält. På kvällen fick hon dock somna in, då hon inte visade minsta förbättrning och knappast skulle göra det heller med tanke på sin diabetes. Det är inte säkert att en i övrigt frisk hund hade överlevt en sådan lunginflammation, men då diabetes försämrar läkningsprocessen i kroppen (pga sämre blodcirkulation) så var chansen i stort sett obefintlig att hon skulle klara sig. Blodprov under dagen hade också visat att blodsockret inte hade gått ner det minsta trots att hon fått insulin.

Sorgligt slut, men själva diabetesen var inga problem att leva med för vare sig mig eller Greta. Det blir en rutin och i övrigt så levde Greta precis samma liv som hon gjorde innan sjukdomen.

För övrigt så betalade försäkringen för insulinet samt alla veterinärbesök inklusive kastreringen. Jag fick dock betala sprutorna själv (ca 200 kr för 100 sprutor) samt urinstickor, blodsockermätare och stickor till den.