13 februari 2014 av Inkainuq i övriga hundfrågor

Skriver från mobil så ursäkta om texten blir svårläst. Att lägga ner hundar i bestraffning eller som en konsekvens av inbillad dominans skapar oftast bara förvirring. Kan också vara farligt, speciellt om man gör det ofta och aggressivt/hotfullt. Även hundar kan tillslut nå fram till punkten där dom tröttnar på behandlingen och börjar försöka försvara sig. Men jag är ändå lite kluven här, att lägga ner en hund måste inte vara en hotfull/våldsam handling i syfte att bestraffa känner jag. Jag kan lägga ner min unghund ibland, det gemensamma för när det sker är när han är väldigt exalterad och börjar bli svår att få kontakt med - nedläggningen blir då ett ganska kraftigt avbrott till själva situationen. Jag pratar och vidrör honom mjukt, och söker kontakt med ögonen. Personligen upplever inte jag att det här skadar våran relation eller överlag är något otrevligt, men jag använder det inte som bestraffning/sätta hunden på plats utan det är mitt sätt att avbryta honom när han blir för mycket. Min äldsta hund gör jag dock inte så med, behövs inte för det första då han är mycket lättare att avbryta och få kontakt med. För det andra så är han en väldigt känslig individ och tar lätt illa vid sig, bättre att låta bli då än att riskera att han kommer tycka jag är läskig. Har man en stark och positivt relation med sin hund som är uppbyggt på kommunikation så känner jag spontant att dem flesta oönskade beteenden blir man av med genom smart träning och shejping. När man korrigerar någon gång när man har en sådan bra relation upplever jag att hunden hajar till bättre - förstår allvaret så att säga, det är ju något som sällan sker och när matte då blir sån där? ja då måste det vara viktigt. En hund som är van vid korrigering blir avtrubbad tillslut, den lyssnar sämre om alls. Personligen så förebygger jag rätt mycket när det kommer till uppfostran och i att lära hunden rätt eller fel. Jag ser att hunden är påväg att göra någonting oönskat, jag går in och bryter/stoppar eller ber hunden gå där ifrån - helst vill jag förhindra något oönskat till att ens hinna utvecklas till ett befäst beteende. Beroende på vad det är. Korrigera gör jag först när jag vet att hunden har förstått vad jag menar, den har fått ett par chanser på sig men väljer fortfarande att "försöka". Tex.. Vi har 3 hundar här hemma, en på snart fyra år, en på två och den yngsta lite över ett. De två äldre hundarna är okomplicerade individer, snälla och undviker allting som skulle kunna leda till konflikt. Den yngste vet detta och tycker just nu att det är jätte kul att "mobbas", han går och stampar/hoppar på dom andra två när dom ligger och sover/vilar för att få dom att flytta på sig - gör jag som ägare inget här fortsätter ynglingen och tillslut får dom andra två inte ligga ifred någonstans. Detta är ett beteende jag inte vill ha, det är taskigt och kan leda till bråk/osämja och att dom andra två känner sig stressade om det får fortgå. Jag brukar se rätt tidigt när ynglingen har detta i tankarna. Då går jag och fysiskt ställer mig i vägen mellan honom och den hund han var påväg mot. Hinner han före mig och ska börja knuffa undan den andre, då tar jag honom i halsbandet och leder bort honom därifrån. Vid det här laget brukar det räcka med en harkling om jag ser honom påväg mot hunden, han vet att han inte får och jag har fått det bekräftat nu genom att han backar och går där ifrån. Skulle han försöka igen? Då korrigerar jag och gör det tämligen kraftfullt, jag blir medvetet irriterad - säger lägg av! Med mörk/dov röst, tar tag i honom, leder honom bort med bestämda steg en bit bort och knäpper med fingrarna mot marken (handkommando för ligg). Därifrån får han inte förflytta sig på en stund. I början kunde jag få gå och ställa mig emellan, leda bort honom en 10-20 gånger innan han faktiskt gav upp - det dröjde rätt länge innan jag tyckte att han faktiskt förstod att det där inte var önskvärt, det är först då jag vill använda mig av korrigeringar. När jag vet att hunden vet att den inte får bete sig så, men testar att göra det i alla fall.