Hej!

Min sheltievalp är tio veckor gammal och en alldeles underbar liten tjej. Det finns dockett problem - det är nästintill omöjligt att vara ute och gå med henne utan att hon börjar jaga efter fötter och byxben. Det gör det väldigt svårt att exempelvis leka med henne, för så fort hon blir ivrig bara måste hon "attackera" fötter somrör på sig. Jag är hela tiden rädd att råka trampa på henne eller sparka till henne av misstag. Jag har testat att ignorera. Det hjälper inte, hon fortsätter att slita och dra i skor eller byxor. Jag har testat att säga "NEJ" när hon nafsar för att sedan berömma henne när hon slutat. Hon tar berömmet som ett tecken på att "det är okej att fortsätta jaga mattes fötter nu!".

 Hur ska jag få henne att förstå att vi kan leka och busa och springa tillsammans, men att hon INTE får jaga efter fötter? Mina två tidigare hundar (också vallhundar) har aldrig varit så envetna på byxben och fötter som rör på sig. Min senaste hund som också var av rasen shetland sheepdog hade samma intresse av att "valla", men hon höll sig på säkert avstånd och nafsade aldrig.

Jag har lite känslan av att min lilla valp inte kan tyda signaler jag gör med händerna som mina tidigare hundar. Hon har siktet inställt på det som är i hennes höjd, d.v.s. fötter och ben. Om jag böjer mig ner och håller upp handen mot henne i ett "stopp, sluta med det där-tecken" fungerar det i ett par sekunder. Sedan är hon tillbaka igen.

  Det är så frustrerande att inte kunna springa och leka med en valp som har så mycket energi och glädje i sig! Finns det någon där ute som kan hjälpa mig att vara tydlig utan att vara elak och skrämma henne? Hur ska jag få henne att inse skillnaden mellan en korrigering och lek?

Finns det någon som har erfarenheter av detta beteende? Och hur man kan transformera viljan att jaga fötter till något både jag och hunden kan ha glädje av?