Hej!

Min hund på 6 år, kastrerad hane, verkar inte må bra. Kan tro att han har ont, har under en längre tid märkt av diffusa beteendeförändringar. Har varit till veterinären för tex tassinfektion och fått behandling men inte gjort någon större utredning. Problemet är att han ibland är superpigg och lekfull och ibland vill han bara sova, visar inte tecken på smärta (duktig instruktör har klämt och känt). Jag har tänkt att han får leva i sin takt, vill han inte nån dag så får han ha sovdag. Äter bra och är bra i magen, inte varm eller någon hälta eller liknande. Bara slö och lite mer seg i starten vilket jag har trott kan ha med åldern att göra, livet är inte lika spännande längre.

Men sedan två veckor tillbaka ungefär är han supertrött på dagarna men jättepigg på kvällarna. Dock beter han sig annorlunda. Hoppade på en hund och var aggressiv, har gjort flera utfall mot andra hundar och till det värsta, igår bet han min sambo. Har aldrig varit aggressiv innan men igår blev han superarg när min sambo försökte få ner honom från sängen där han låg och tuggade på ett ben. Jag hörde bara världens morr och att min sambo skrek till, hunden högg i armen helt utan förvarning. Detta har aldrig någonsin hänt.

Jag vet att hunden inte mår bra, något är fel, han har antaligen ont och vi ska till veterinären. Dock känner jag att hur mkt ska en hund få stå ut med när det kommer till utredningar, medicinering och provtagningar? Är 6 år någon ålder för en springer spaniel? Igår ville jag bara låta honom somna in då jag blev så chockad men han är ju min underbara bebis som jag älskar över allt. Men han får absolut inte lida och aldrig igen skada någon. Vart drar man gränsen?! Tycker detta är så svårt, dock är det ett djur man pratar om som kanske inte längre är att lita på! Min plan är att göra en enklare grundläggande utredning hos veterinär, hittar man inget så känns det snällare mot hunden att få somna då någonting tydligt inte är bra. Operation och större undersökningar känns inte okej, känns som sånt mer är för min skull än för hundens.

Hur man än gör känns det så hemskt att bestämma över hans liv, och så otroligt svårt att veta hur hunden faktiskt mår. Men en bitande hund känns helt oacceptabelt att leva med samtidigt som hunden självklart har rätt att reagera och bli arg när han inte mår bra.

Hur skulle ni som också älskar era hundar göra? Det här är verkligen jobbigt att behöva ta ställning till!!! Man har ju ett ansvar både gentemot hunden och gentemot omgivningen.

/Matten