När min stora var i sina roliga trotsperioder så var jag beredd att lägga ut henne på Blocket för en tom snusdosa... Hon hade inte bara kottar i öronen utan en hel tallskog. Som tur är var det övergående och nu börjar hon så sakteliga hitta tillbaka till sin mjukare, mer lyhörda status (även om envisheten ibland dyker upp när man minst anar det).

Den lilla... Hon är 4,5 månad nu och börjar väl så smått gå in i sin första trots. Där har vi en som jag nog kommer vilja betala för att bli av med under trotsperioderna. Redan nu är hon envis som synden. Om det är något hon inte vill göra (typ gå in efter kissrundan) så växer hon helt sonika fast, fullständigt orubblig. Eller så slänger hon sig ner på backen och ligger där... orubblig. Det brukar oftast sluta med att jag får lyfta upp henne och bära hem henne. Hoppas vid Gud att hon mjuknar lite när hon blir äldre. Som det är nu kommer jag få slita för att få henne i form för framtida brukstävlan.