Jag har all respekt för din entusiasm och önskar alla hundar en bekymmersfri och lycklig tillvaro, men det finns onekligen kulturella skillnader världen över i förhållandet mellan djur och människor. Med inblick i irländska förhållanden, kan jag konstatera att det är långt ifrån bara på Balkan som hundar riskerar att utsättas för onödigt lidande och mänsklig grymhet. Alla dessa hundar kan omöjligt få nya hem i Sverige. De måste få hjälp på plats.

Att vifta med "rasistkortet" så fort, i andra sammanhang möjligtvis, diskriminerade grupper figurerar i vanvårdsärenden, gagnar varken de berörda djuren eller främjar respektive länders myndigheters benägenhet att ingripa. Jag tycker faktiskt att det är mer fördomsfullt att blunda för missförhållanden underförstått att folk i andra länder inte "begriper bättre", än att förutsätta att de också är kapabla att ta hand om de egna ländernas fyrbenta invånare på ett civiliserat sätt och kräva att alla djurägare följer lagstiftningen i sina respektive länder.

EU har skjutit till pengar för att lindra hemlösa hundars lidande och hejda ökningen av antalet herrelösa hundar inom unionen, men det blir ju omöjligt när hundomplaceringsorganisationernas import har blivit en industri, som profiterar på godhjärtade djurvänner...

... utan att garantera "adoptivhundarna" en dräglig tillvaro.

Hundarna "räddas" förvisso från avlivning, men kan istället tvingas utstå omfattande veterinärvård och långa tider i hundstall följt av en påfrestande resa till en högst osäker tillvaro i ofta upprepade jour-, akut- eller fosterhem innan de eventuellt kan erbjudas permanenta hem - av skiftande kvalitet. Döda hundar lider inte, men alla hundar som hamnar i omplaceringskarusellen går definitivt en ytterst osäker framtid tillmötes.

Jag läser regelbundet alla typer av hundannonser och är övertygad om att antalet hundar i behov av nya hem vida överstiger antalet tillgängliga, livslånga hem. Enstaka solskenshistorier om lyckade adoptioner av utländska, förhoppningsvis friska, hundar kan inte förändra min grundinställning. Det måste födas och importeras betydligt färre hundar för att tillgång och efterfrågan ska kunna komma i någorlunda balans så att den övervägande andelen av Sveriges hundar får trygga, livslånga hem hos väl förberedda ägare.