Om vi pratar labbe då: Dels är det ju en fysisk skillnad - showlabbarna tenderar att vara tyngre och ha mer massa (eller i vissa fall mer fett, om man vill vara elak) medan jaktlabbarna är nättare och mer rörliga. Men den största skillnaden sitter faktiskt i skallen, det är skillnad på en ren showlabbe och en jaktdito.
Gå inte på de som säger att det inte är en arbetsmässig skillnad på show- och jaktlabbe för det är det. Många vill nog gärna tro att en showlabbe funkar lika bra på jaktfälten som en jaktlabbe men likaväl som jaktlabben inte sopar hem priser i utställningsringen så gör inte showlabben det på jakten.
Det är till exempel många år sedan det fanns en dubbelch (jakt- och utställningsch) i rasen.
Om man generaliserar - för undantag finns ju alltid - så har jaktlabbarna mer "energi"/arbetsvilja och jävlar anamma när det kommer till att jobba.
De har mer will to please och ofta har de mer "hela biten" när det gäller apportering: de tycker inte bara om att apportera utan på en bra jaktlabbe sitter det i generna att just hämta, lämna tillbaka, bära med lagom fast grepp, ta alla sorters vilt och så vidare. På showlabbarna brister ofta någon av bitarna även om de brukar tycka att apportering är skoj.
Tyvärr finns det en större andel hundar med framför allt hanhundsaggressivitet bland showlabbarna vilket sannolikt beror på att det avlats mycket på testosteron, man vill ha fram stora, maskulina hanar.
Å andra sidan finns det social osäkerhet hos en del av jaktlabbarna.
Skall man ha en labbe som familjehund och kanske köra lite bruks och lydnad med så passar en showlabbe (från arbetande linjer) aldeles utmärkt medan jaktlabben mer hör hemma just hos jaktfolk eller i alla fall aktivt satsande hundfolk även om de finns på andra ställen också.