på söndag är de i alla fall min 20 års dag, och de känns inte alls som de. 

Känns mer som om jag borde fylla 25, oftast känner jag mig äldre än vad jag är, kanske är de för ansvaret som fallit på mina axlar under åren som gott. 

Och för de åren jag kämpat för att hitta mig själv då jag gång på gång tappat bort mig i vem jag är och vem jag egentligen vill vara.
Idag är jag ganska säker på vem jag vill vara och hur jag vill att andra människor ska uppfatta mig som person vilket gör allt lite lättare. Mycket tack ska mina underbara hund Coda för att jag hållit mig på rätt spår under mina jobbigare år i tonår. Att veta någon ville ha mig där och att någon behövde mig har varit min stora vägledning i livet! <3

Så 20 år på söndag och när jag ser tillbaka på saker och ting så har jag tagit mig gode långt i livet. Jag som aldrig trodde att jag skulle gå ut skola, aldrig klara av att ha ett jobb, och dessutom aldrig acceptera mig själv riktigt har idag jobb, tagit studenten, körkort ( en ganska fin ny bil) En stor och fin lägenhet två fantastiska hundar, underbara vänner som verkligen bevisat att dom kommer finnas då jag som mest behöver det. Jag kan även se mig själv i spegeln och känna att jag duger som jag är trotts att jag nyligen blivit nertryckt.

Jag är stolt över mig själv, jag står idag på mina egna ben knappt 20 år gammal. Jag har faktiskt viljan och jag tror att jag har styrkan att kunna klara mig själv och att kunna ta mig dit jag en dag kommer sätta ett mål att jag vill.
Samtidigt som mina tonår har varit så fruktansvärt jobbiga till och från så är jag faktiskt glad att jag fått göra den resan jag gjort. Det är trotts allt den redan som format mig till den jag är idag. Självklart finns de många frågetecken runt saker och ting fortfarande, och jag vet att de kommer komma nergångar men även framgångar i framtiden.

Och mina hjältar i allt som hänt under åren är mina djur och speciellt min hund Coda, för alla gånger jag hållit på att välja felväg i livet , för alla gånger jag simmat får långt och tappat orken för att ta mig  tillbaka. Då har Coda varit min styrka, mitt hopp och min stora drivkraft i livet. 


Kanske blev lite djupt, men ville lätta på mina tankar och medans jag skriver så inser jag mer och mer vilken tur jag haft som fått ta en så fin och klok individ i mitt liv <3