Ljuset i mitt liv, min älskade underbare Challe har lämnat mej och gått över regnbågsbron. Han blev 10 år. Jag lever i kaos, sedan han fick sprutorna i tisdags kväll. Bara dagen innan fanns inte tanken på att Challe var så sjuk, han ville bara sova. Challe har alltid varit en sömnig liten vovve, så jag tänkte inte så mycket på det. Men i onsdags reste han inte på huvudet ens, när jag frågade om vi skulle gå till parken. Jag ringde till Djursjukhuset (bor i Ystad), de sade till mej att ta med honom till Malmö, eftersom han säkerligen behövde läggas in för undersökningar. Jag fick lämna honom där vid middagstid. Vid 18-tiden på kvällen ringde veterinären från Djursjukhuset och sa att jag fick bestämma om och när han skulle avlivas, eftersom han var fruktansvärt sjuk med cancertumörer i både lever och njurbark. Mycket lågt blodvärde och få röda blodkroppar. Tänk er, vad som rörde sej i mitt huvud. Totalkaos! Körde till Malmö och fick sitta i ett fint rum med små värmeljus tända. Så kom sköterskan in med Challe, och han såg så pigg ut och viftade på svansen! Men det var för att han fått så mycket mediciner. Jag tog honom i famnen och sköterskan kom in och frågade om det var tid. Så småningom fick hon komma in med sprutorna och sedan kom vetten in och lyssnade på hjärtat. Borta! Nu väntar jag på askan som jag ska ha hemma i en fin urna. Hjälp! Jag vet inte hur jag ska klara mej. Det blir inte fler hundar för mej. Challe var min första och sista hund.