Vi har själva haft brukshundar i många år, hundar med mycket vakt i sig och av erfarenhet kan jag säga att tillsammans med barnen (vi har tre barn) så blev det problem. Inte med våra barn, som är uppväxta med hund, men så fort deras kompisar kom innanför dörren.

Våra hundar aktiverades mycket, vi visste vad vi hade i kopplet och vi tog även vårt ansvar och var ALLTID närvarande när barnens kompisar kom hem till oss. Varje gång de kom innanför dörren, var jag eller min man med för att situationen skulle fungera. Och hur mycket vi än älskade våra hundar, så kan jag lätt erkänna att just det valet av hund kanske inte var så särskilt lyckat tillsammans med barn och det liv som det medför. Att alltid vara på sin vakt och att alltid ha 100 procents koll på sitautionen (det räcker med så lite, brukshundar reagerar ofta omedelbart) tar på krafterna, familjen och även på hundägandet.

Vi hade belgisk vallhund. En hund med mycket vakt och skärpa. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – hur mycket jag än älskar belgarna så blir det en annan ras nästa gång. Vakten passar inte med barn, i lägenhet och mitt i stan.