Helt hundraprocentigt säker kan man nog aldrig bli, men jag hör till dem som tycker att hundar bör få vara lösa så mycket som möjligt, eftersom de mår bäst av att få röra sig naturligt. Alla hundmöten brukar också gå så mycket bättre om båda hundarna är lösa och får sköta kontakten på egen hand, utan en ängslig ägare, som förmedlar sin egen oro genom kopplet.

Inkallningen lär man bäst in när hunden är valp, och följer en naturligt, eftersom den tycker världen är stor och skrämmande, Sedan kommer en "slyngelperiod", oftast mellan 8 månader och 1½ år, då hunden börjar bli självsäkrare, får större aktionsradie och gärna vill utforska världen på egen hand. Samtidigt inträffar ju könsmognaden, vilket är ytterligare en distraktion, och bidrar till att de flesta unghundar gärna får "knäck i lurarna" under denna period, och verkar glömma bort vad de lärt sig tidigare.

Men din hund är ju förbi den åldern nu, och du har dessutom förmånen att ha en lekkompis som du vet att han fungerar bra med. Jag föreslår att du tränar tillsammans med henne på skogspromenaderna, tills du känner dig lite säkrare på honom. Du bör också kunna hitta relativt säkra områden, som t.ex inhägnade beteshagar, (naturligtvis utan betesdjur), där du kan träna. Brukshundsklubbarna brukar ofta ha inhägnade banor, som du kan träna på om du är medlem.

Kalla in ofta, massor med beröm, godis och lek när han kommer, och slåpp sedan genast iväg honom för att fortsätta springa fritt. Man ska undvika att hunden associerar inkallning med att bli uppkopplad, så därför bör man kalla in kanske 10 gånger, innan man kopplar på den elfte. Ett bra sätt att få fart på inkallningen är att låta någon annan hålla hunden, medan man själv springer iväg. Sedan släpper medhjälparen hunden, samtidigt som man själv fortsätter arr springa bortåt. Det brukar få fart på alla hundar.

Träna sedan på säkra ställen, där det inte finns faror i form av bilar eller järnvägar. Skogen funkar bra, öppna fält också, särskilt nu på vintern.

Du nämner inte om han har någon jaktdrift. Det kan i så fall innebära större problem med att ha honom lös. När en hund "drar iväg" beror det ofta på att de fått korn på vilt, katter, eller en annan hund, annars följer de normalt föraren.

Lycka till!
Så som du beskriver din hund låter det inte som om du skulle behöva ha stora prtoblem med att kunna ha honom lös.