Hunden:

• 6 år


• ras: mindre, av jakttyp


• får tillräckligt med mental och fysisk stimulans (ja, helt säkert)


• relativt lydig, lätt att jobba med (utom i just problemet)

Problemet:

Hunden styr och ställer (med skall eller gruffande) i samtliga situationer som enligt honom inte är OK. Det här är så svårt att beskriva i text men jag ska verkligen försöka för jag vill lösa problemet och behöver hjälp. 

Exempel:

• Husse och matte kramas - hunden skäller, ska gå emellan


• Husse säger "hej" till matte när han kommer innanför dörren efter jobbet - hunden gruffar


• Någon säger innerligt "hej" (alltså mer som "heeeeej" med glädje) till en annan människa eller ett djur så hunden hör - hunden stressar upp och skäller, går emellan. Just det här är så svårt att beskriva.. Kontrollbehov kanske är helt fel ord, men det känns som att hunden vill ha kontroll över alla situationer. Har han inte det blir han osäker och skäller eller gruffar


• Matte eller husse pratar med ett annat djur - hunden skäller, blir "avundsjuk"?


• Människor som avviker från "ramarna", tex förståndshandikappade, blir utskällda


• Barn som vistas med hunden, tex om vi är hos mina systerdöttrar, blir utskällda. Hunden gillar inte barn och det måste han heller inte, men han måste respektera dem och det gör han inte. Barnen är aldrig på hunden (de vet ju att han är skittråkig och tjurig som skäller på dem, klappa honom får de ju inte) men hunden kan gå efter barnen och beter de sig oacceptabelt enligt honom skäller han. Tex om barnen plötsligt börjar springa, om barnen busar med varandra eller med en vuxen och är som barn är allra mest så skäller hunden och modererar. Om en vuxen tar ett barn och hissar upp i luften på bus så blir det panikslaget skall. Om en vuxen lugnt och stilla lyfter upp/bär på ett barn gruffar hunden. Han har under hela sitt liv umgåtts med just de här två barnen, så han är van vid dem. Men han är likadan mot alla barn. Är vi hos vänner som har barn så vaktar han på dessa på samma sätt. Vi ger honom alltid en fristad där han får ligga för sig själv, gärna i ett mysigt hörn eller bakom husse eller matte och barn får ALDRIG tvinga sig på honom. Men hunden VILL gå efter barnen och säga ifrån så fort de gör "fel". Detta sätter vi självklart stopp för, men då ligger han på sin plats och bevakar och skäller/gruffar därifrån. Och detta kan inte vi bryta.

Frågan:

Vi kan alltså inte bryta hundens beteende när han går in och modererar i situationer som för honom förmodligen är stressande och mycket jobbiga. Vi kan se arga ut och avvisa hunden från rummet ("gör du så blir du utesluten") men det hjälper inte. Och det är ju inte alltid man kan skicka iväg hunden. Säger vi "nej" så ser man på hunden att han förstår.  Han hukar sig och "skäms", han vet vad nej betyder, men han fortsätter sitt beteende. Möjligtvis mer lågmält, dvs skall blir istället gruffande, men han fortsätter. 

Nu låter det säkert som att han är världens problemhund, det är han inte. Det här är hans enda problem, i alla andra lägen är han underbar att ha att göra med. Vi, husse och matte, lider inte jättemycket av det här. Men hunden gör det. Jag vill så gärna för hans skull att han ska bli såpass säker och trygg att han slipper den här stressen. Han skulle må så mycket bättre då. Vi borde ha tagit tag i problemet tidigare, men det har gradvis ökat under ett par år och det är först nu man har en överblick och ser ett samband i situationer där hunden blir otrygg och beter sig såhär. Beteendet är liksom befäst och har blivit ett problem.

Vad tror ni hans beteende beror på? Vad kan vi göra för att bryta det?