Tills han var knappt 5 år (han är nu 5,5) var min hund Eddie världens tryggaste, inte rädd för någonting och med ett fantastiskt stabilt psyke.

För drygt 6 månader sen började han plötsligt reagera konstigt på "gamla vanliga" ljud här hemma, till att börja med blev han nervös och orolig varje gång det blåste så att det ven utanför fönstren. Han blev vissa blåsiga dagar ordentligt uppstressad och gick runt och hässjade och la sig på udda ställen, bl a sov han i duschen flera gånger. Nu de senaste månaderna har han lagt till nya ljud till sina rädslor - framför allt små knäppande ljud som uppstår t ex när solen värmer upp huset så att det knäpper i vägg och tak, när kyltermostaten slår av och på eller till och med det lilla knäppet i glödlampan när den svalnar efter man har släckt den. Han blir inte panikslagen så att han låser sig, han är avledbar, men varje sådant litet knäpp resulterar i att han blir oroad och reser på sig, vandrar runt och har svårt att hitta någonstans att komma till ro. När vi är ute är han dock precis som vanligt; pigg och glad förutom att han ogärna vill gå tillbaka in i hemmet då han väl börjat förknippa detta med rädsla och obehag. Igår smälldes det påsksmällare jättehögt precis utanför och han brydde sig inte ett dugg men så fort kylen knäppte gick han och gömde sig. Fullständigt ologiskt för mig!

Vi har inte flyttat eller gjort några förändringar i övrigt och det finns inget samband till nivå av stimulering, han är lika känslig oavsett hur mycket eller lite han har aktiverats. Jag ignorerar ljuden och hans beteende då jag är rädd att annars förstärka rädslan. Vi har även provat att åka iväg och bo i annat hem några dagar för att se om det enbart är vårt hem som på något sätt betingat rädsla men inom några dagar, så fort han börjar känna sig hemma, börjar han reagera på små knäppande ljud igen. Jag har tänkt i banorna att det är något fysiskt fel, att han kanske har ont någonstans eftersom detta är ett nytt beteende i vuxen ålder. Vi har därför varit till veterinären och röntgat knän, höfter och rygg utan fynd, behandlat borrelia men utan någon förbättring av beteendet och gjort en ordentlig tandundersökning (inkl röntgen av tandrötter) utan att finna några tecken på sjukdom/smärta.

Jag börjar bli desperat och behöver hjälp med detta, det är fruktansvärt jobbigt att se honom sån här, med ett ständigt stresspåslag och obehag kopplat till hemmet som borde vara hans trygga plats! Har någon varit med om eller hört talas om något liknande? Har någon några idéer eller tips på vad jag skulle kunna göra för att få honom att komma över detta? Tacksam för alla tips!