Hej nu har lillgrabben hunnit bli lite mer än tre år gammal.

Har verligen utvecklats till en suverän hund lite trotsig men det är ju ändå en terrier ;)

Men nu till det tråkiga, Trots att det är en härdig ras och att han är så ung ändå så efter en hård dags bus med sin bästa vän (shäfertik).

Så satt han bara på golvet och skakade och det droppade blod ur penis, Hade jättesvårt med kisseriet och väldigt väldigt ont, spydde och var allmänt dålig. Så på tosdag natt åkte vi akut ner till helsingborg vilket är en ganska bra bit från mitt hem. hela bilen packad i filtar då det var lite svårt att hålla tätt.

Visade sig att han hade en urinvägsinfektion och urinsten,

Saken är den att jag fan inte kan fatta varför en så ung hund och som är i bra kondition får urinsten? det är väl en typisk sjuka för hundar som är i dålig kondition och äldre.

Tacksamt så klarade han sig utan operation utan fick antibiotika och specialfoder som han ska ha i 14dagar därefter återbesök, tacksamt så blir han bättre och bättre.

Men i vilket fall så undrar jag ju vad som kan ha gått fel?

Jag har svårt att se att han skulle börja få sådana åkommor så tidigt i livet utan att det beror på något annat.

I vilket fall så har jag börjat se över hans livsstil foder med mera och läsa på lite och har funnit en hel del som ska ändras.

1, han fick frolic (kan inget om foder egentligen så när foder valdes så hoppades vi på att pris = kvalitet) har förstått att detta inte är något bra foder, men kan det påverka? Får han mot förmodan börja äta vanligt foder igen så blir det av annat märke i vilket fall btw.

2, Livsstil Charlie går 3-4 långa promenader om dagen 3-10km beroende på väder och vad han själv känner för och vad matte/husse känner för.

Utöver detta har det inte blivit några promenader utan vi har räknat med att han säger till själv (vilket han också gör) när han vill/behöver gå ut.

Det kan vara dagar då det går många timmar imellan gångerna då vovven ligger och vilar i fönstret (där han kan ha lite uppsikt på området och grannskapet), min tanke är att han helt enkelt håller sig lite för länge och det kan bli för koncentrerat helt enkelt.

Därav har vi bestämt att utöver våra ordenarie promenader ta ut han på kortare kisserundor med jämna mellanrum så det inte blir så koncentrerat trots att han inte har sagt till.

3. Hans vatten, vi vet egentligen inget om vårat vatten mer än att det är gott om kalk och något annat som ger bruna avlagringar i kaffebryggaren med tiden. vi har egen brunn och har alldrig låtit testa vattnet. så det tänkte vi också göra nu.

Nu blir det säkert som så att han blir ordenerad specialfoder för resten av sitt liv ändå i förebyggande syfte inte för att jag är ett stort fan av att minska ner på mineraler i fordret för att han inte ska kunna få urinsten.

Min tanke är den att istället försöka utröna varför han får urinsten vad orsaken var och istället angripa det där.

Mitt huvudsakliga mål är att kunna förse min hund med allt hans lilla kropp kan behöva för att må så bra det bara går och kunna leva ett långt och lyckligt liv med oss.

Någon som har några tankar på detta?

Nu till en mer psykologisk fråga då detta har ändrat hans beteende å det grövsta gentemot mig hans husse iaf.

Det som kommer nedan är en längre förklaring på hur charlie är i vanliga fall.

Husse får göra det mesta med honom utan protest förutom vara i hans mun (har försökt borsta tänderna på honom gick inget vidare).  I munnen får ingen vara, man ryggar tillbaka och håller bort händerna med sina tassar, inget morr btw.

Främligar och främmande hundar litar min INTE på. är det bara husse som är med honom går det bättre (tror han ska vakta matte) men det är rejält spänt om dom "ska hälsa" vilket är ofrånkommligt här på landet. pratar inte heller med främlingar utan håller sig på behörigt avstånd försöker dom locka på honom så skäller han bara tills han får vara ifred.

Främligar hemma = skäller som fan i flera minuter, jag kan ibland få tyst på honom men det funkar inte så bra då när jag får tyst på honom så ska främling åter igen försöka hälsa och då MÅSTE man bara visa att man inte vill hälsa och han blir tvungen att vara olydig.  Så överlag ignorerar jag bara honom säger åt främling att göra det samma och allt blir lungt efter några minuter, Normalt är att charlie smyger fram när främlings fokus ligger på annat håll och nosar lite därefter brukar dom 9/10 får vänstatus och det går bra att hälsa och man är jätteglad.

Finns någon han är avvaktande mot trots att han fått tillfälle att hälsa men i ärlighetens namn så gillar husse inte personen i fråga heller.

Det enda märkliga som jag tycker i hans beteende är att trots att han gapar som fan och inte vill komma nära så går svansen. dvs glad hund?
Min hypotes är att det är kul med nya människor men han vågar inte riktigt hälsa.

I trängda situationer så är detta normalt.

T.ex vetrinärsbesök med vovven i ett fullsmockat väntrum (bara husse) spännd som en fiolsträng vill tvångt hälsa (jag släpper inte fram honom till andra hundar just pga att det är så spännt läge)

Händer att andra släpper fram sina hundar vilket kan utlösa ett skällande som är svårt att stoppa (tar upp honom i knäet och tvingar honom att titta på mig brukar funka) Jag tror att det att han ska hälsa är ett invant beteende då det nära på råder tvång att alla hundar ska hälsa här ute på landet.

Husse har sitt hemliga vapen som bara någon enstaka gång har misslyckats men annars bruka få direkt lydnad och det tar bra.
jag är en storvuxen man med väldigt mörk röst från början så mitt "på skarpen på skarpen" läge i rösten ska låta som en björn eller liknande har jag fått höra Charlie räds denna rösten och brukar komma farandes direkt och fjäska (förlåt förlåt förlåt blev du så arg husse) Men då jag vill ha kvar effekten av detta så används det bara i yttersta nödläge. Dessutom så skrämmer den rösten vanligt folk också ;)

Men nu har jag förhoppningsvis lyckats ge er en god bild av hur ett normalt beteende är för Charlie.

Detta är vårat besök på djursjukhuset i helsingborg dag,2  (var inne kort på akuten där det konstaterades att han kunde vänta tills morgondagen.

1, möte med en kaxig hane på parkeringen på väg in och vovven i famnen (detta för att han inte skulle få kissa inför urinprov och ultraljud)  OBS i famnen brukar man oftast bara skälla på andra och betee sig almänt illa (beror ju säkert på att han är ganska hjälplös där)

Resultat vovven tittar intresserat och när kaxig hane kaxar sig tittar på husse istället husses reaktion (WOW) går stolt vidare in möter nyfiken stor hund i dörren (som sagt hund i famn brukar alldrig vara bra i dessa lägen) charlie tittar bara på honom bryr sig inte något vidare.

Sätter mig i väntrummet med vovven i knäet annan ägare släpper fram sin border collie i koppel så dom kan hälsa (tänkte att detta går åt helvete) men Charlie uppförde sig galant nosade lite var inte ens spänd ville ner så klart (pissenödig så in i helvete visade det sig).

Men uppförde sig galant utöver att han VERKLIGEN ville ner.

In hos vetrinären = okänd människa, upp på undersökningsbordet Charlie kollar på mig därefter hälsar på vetrinären glatt. Vettrinären tar temp urinprov rakar magen Charlie lugn som en filbunke genom hela processen (i vanliga fall hade det gått "bra" men inte utan en del övertalning och tvång) Är som en docka på röntgen kan bara lägger ha i rätt läge och ordet stanna = hunden fryser i vilket läge som helst och får massor av beröm, Husse stolt :).

Men det är ju inte så här Chalrie är i vanliga fall och jag undrar varför gå från Terrierlydig till nära på lydnadsmästare i en situation som borde varit svår för honom?

Min enda hypotes och lite av känslan jag själv fick var att Charlie helt enkelt tyckte (Nä detta är bara för mycket = Lämna tyglarna till husse)

En grej som nästan fick mig att tappa hakan var att när vetrinären kollade honom i munnen så öppnade han och satt och gapade tills hon var klar.

Superlydnad är fortsatt en del i t.ex medicin osv.
Antibiotikan fick vi som pasta som jag blandar ner i hans specialfoder luktar apa tycker både jag och charlie säger jag Ät så tömmer han motvilligt skålen (man ser på honom att han tycker det är SÅ ÄCKLIGT!) tittar ofta på husse med blicken (måste jag verkligen?).

Nu börjar han bli väldigt mycket bättre och tycker sig nog inte behöva sin medicin längre utan nu måste vi blanda i smakförstärkare (kan varit Matte som förstörde det genom att börja med det också btw).

Dvs superlydnaden avtar mer och mer och Charlie är snart sitt gamla vanliga jag med massor av personlighet ;)
Jag är inte så strikt och förväntar mig inte en lydnadsmästare men det hade ju varit kul med en förklaring från någon som faktiskt vet bättre om varför han blev så lydig när han mådde dåligt?

Så sammanfattningsvis.

Vad kan andledningen vara till att en så ung hund får urinvägsinfektion + Urinsten när han är i god kondition och vad utöver specialkost i resten av liven kan jag göra?
Min förslag vettiga eller inte?

Hur kom det sig att vovven som är en liten trotsig terrier förvandlades till en lydnadsmästare under vetrinärsbesöket och länge därefter?

Mvh H