Jag har inte haft hund med ep (däremot en katt) men har haft flera kroniskt sjuka hundar. Jag valde att behålla dem men förstår verkligen om man tar ett annat beslut.

Det tär på ekonomin men framför allt på en själv att alltid oroa sig, det liksom mal i bakhuvudet mer eller mindre hela tiden, att ständigt iaktta hunden med hökögon efter minsta tecken på att den är sämre/mår dåligt.

Det går naturligtvis inte att säga hur du skall göra men hur många veckor har hunden ätit medicinen?

Jag skulle nog ge det lite längre tid - såvida inte hunden försämras ännu mer - och som någon annan skrev diskutera det hela med veterinären.

Om inte annat så se för din egen skull till att ni prövat alla möjligheter, annars kommer du sannolikt att gå ochgrubbla efteråt om du inte kunde gjort något mer. Hunden själv lider ju faktiskt inte av att lämna oss,det är vi som drabbas av smärtan och saknaden.

Angående min katt som hade ep så fick hon somna in efter ett knappt år. Trots ganska kraftig medicinering fick hon grand mal-anfall och fick dessutnågon form av hjärnskada, antingen av medicinen eller av ett anfall. Hon kunde inte längre bedöma avstånd eller ha full kontroll på bakbenen så hon klarade ibland inte att till exempel hoppa upp i möblerna eller sitta och titta i fönstret. Hon sov dessutom större delen av tiden. Inget liv för en katt så jag tog det tunga beslutet att hon fick somna in.

Lycka till hur du än gör!