Hej!

Jag har en Bichon Havanais-kille på knappt ett år som skäller på det mesta. Han skäller på andra hundar, på människor som kommer för nära, på människor som går konstigt (t ex gamla), på barn, på rullväskor, på barnvagnar, på cyklister som kommer för nära osv. Värst är det självklart när vi möter en hund på samma gångväg, men han skäller även om han ser en hund på 100m. Han ligger i fönstret på 5e våningen och skäller på hundar nere på gatan...Han skäller dessutom när han blir glad - t ex när husse eller matte kommer hem. 

Såhär har det varit sen vi hämtade honon vid 9 veckors ålder, om möjligt har det bara blivit värre (i början var det ju bara gulligt att han småskällde lite). Nu har dom t o m sagt till på hunddagis att det börjar bli problematiskt.

Vi tror generellt inte på bestraffningar utan har alltid utgått från positiv förstärkning. Vi har en Bichon Havanais till, ett år äldre, som aldrig skäller. Jag ska dock erkänna att vi prövat att "Nejja" bort skällandet nu på sistone eftersom vi känner att skvaller och uppmuntran inte hjälper.

Vi gick en vardagslydnadskurs där "lösningen" var att pocka på hans uppmärksamhet hela tiden (träna hundmöten men hela tiden locka på honom och ge honom godis - optimalt är om han aldrig ens ser den andra hunden). Det fungerade vid kurstillfällene - utom precis de första 10 minuterna. Och det är ju det som är problemet. Alla hundmöten i den verkliga världen är ju alltid under de "första 10 minuterna". De hundar han känner har han ju inga problem att umgås med...

Jag läste någon blogg om att man ska ignorera skällandet. Bara stanna upp, låtsas att man är en lyktstolpe (dvs inte dra eller nåt i kopplet, bara hålla emot) och låta honom göra sin grej tills han tröttnar typ. Gärna med långt koppel - man ska inte titta på hunden och bara vara neutral. Uppmuntran sker först då han kommer tillbaka och verkligen går fram till mig och är lugn. 

Jag vet inte, vi har inte prövat exakt den taktiken, men visst har vi prövat att ignorera... Och det är exakt det som är min poäng - vi har prövat det mesta men aldrig märkt några framsteg! Vi är beredda att träna mycket och ofta, gärna i kombination med kurs/hundpsykolog - men då vill vi veta/känna att vi verkligen tror på det. Vi börjar ledsna på alla "förståsigpåare" som alla hävdar att just deras metod minsann är den enda rätta. Det senaste var idag på dagis när ägaren föreslog att vi på promenaderna aldrig ska låta honom gå framför oss. Jaha ja okej det kan vi väl testa, men ni fattar - jag vill gärna känna att jag verkligen tror på det innan jag prövar något nytt.

Så min fråga är självklart: Vad har ni för tips? Tips på metod, tips på instruktör, tips på psykolog. Allt är intressant!