Min älskade 12åriga hane har efter ett par år med förstorat hjärta tillslut fått komplikationer. Han har sen födseln alltid ramlat åt sidan de få gånger han spytt (och enligt flera veterinärer har det berott på att han spänt sig så mycket att han ramlar). Men nu det senaste började han spy allt oftare och då ramlade han inte bara, han svimmade och var borta i ca 15 sekunder. Han började hosta när han blev exalterad och en dag när vi träffade en annan hund och min kille började skälla ramlade han bara ihop och skrek. Det tog ungefär 5 minuter innan han lyckades ta sig upp..
Åkte till veterinären och fick medicin mot hjärtat samt vätsedrivande pga vattnet i lungorna de upptäckte.
Idag har han ätit både sina hjärt- och vätskedrivande mediciner i nästan tre veckor och.. inga fler anfall men, han orkar knappt gå en kort promenad på 10 minuter innan han fläntar och måste bäras in. För bara två månader sen sprang han lös i skogen i över en timma.
Jag vet egentligen inte ens vad jag har för fråga om jag ska vara ärlig. Undrar nog om någon varit med om samma sak. Han mår ju bättre utan anfall, men så trött så trött. Och trots hans ålder har han fram tills nu orkat springa lös i timtal. Jag vet ju inte om jag håller honom vid liv för min egen eller för hans skull.
Som sagt, jag vet att min fråga är diffus men om någon kanske har någon liknande erfarenhet får ni gärna dela med er..
Uäck. Min första hund.. och bästa vän.