Hej,

Min bästa vän jag hade vid min sida i över 10 år somnade in i dec. Men saknaden och sorgen är större än någonsin. Försöker tänka positivt men går inte och på alla stunder med honom. Men på nåt sätt kommer jag tillbaka på när vi gick in sista gången till veterinären och han ville inte gå in. Han hade orken och viljan men det som gav upp va hans ben han hade ju atros i alla ben och en benbit som inte hade gått operera utan att alla andra ben hade sagt upp sig mer. Men kan inte ha en hund som inte kan springa och leka men han hade viljan att fortsätta.

Den här hunden va allt för mig fanns när min pappa dog, jag blev mobbad och hade honom bara som vän och han fanns där för min dotter under hennes första 3 år i livet.

Men jag kan inte hjälpa att jag kan inte komma någonstans. Saknar honom och gråter jämt, kan inte säga hans namn äns..

Förlåt för kanske jobbigt inlägg men ge mig tips. Aldrig kännt en sån här stor smärta.